Innan Sera hann säga något mer, verkade det som om kvinnan hade försvunnit och hon ryckte på axlarna för att lägga sin arm kring Ithias axlar.

“Se så, upp med hakan! Du ser ut som en rädd hare vid min sida just nu.” påpekade Sera med en liten suck för att sedan låta blicken vandra mot Amelyn som rörde sig bort ifrån dem för att försöka dölja…[Read more]

Det dröjde inte långt innan en hand lade sig på Ithias hand och om hon skulle vända sig om var det en lång kvinna, ett huvud längre än de flesta män till och med. Vackert mörkt hår som böljade sig kring ansiktet och klarblåa ögonen som var svåra att missa. En lekfull, glad och obekymrad känsla låg över kvinnan. Ett litet skratt lämnade de rosen…[Read more]

Ett litet höjt ögonbryn fanns där i sköldmöns ärriga ansikte åt sin ena sons kommentar. Munter? Inte var hon så omunter så han hade behövt kommentera det så öppet. Blicken drogs långsamt mot Eirik, för att försöka få någon bekräftelse ifrån honom i frågan.  Till slut ryckte hon på axlarna åt det hela för att klappa hennes son Asgeir på axeln…[Read more]

“Kanske det vore en god idé. Nu när min riddare i skinande rustning erbjuder sitt sällskap och möjlighet att skydda en stackars man som mig själv.” sa han med ett svagt leende. Kanske det hade låtit som glåpord eller liknande i andras öron men för Kedath var det en vardag med kvinnor som var starkare än honom. En kort blick kastade han mot männe…[Read more]

Midvinterblot, Ranghildr hade alltid varit förtjust i det. Inte själva blotet i sig, men hur hela familjen alltid var samlad och stämningen. Men i år symboliserade det snarade när hon skulle bli ensam igen och innerst inne kliade det i fingrarna att vara kvar i högsätet själv. Som någon trött regent med en för stor bak. Precis som konung Iki…[Read more]

Att han gav henne en retsam, ond gjorde att hon kände sig lite mer nöjd med sig själv. Kanske det hade funnits någon mer vänskap där hos dem nu. Trots allt hade de rest tätt intill varandra några dagar. Främlingar var de inte längre i alla fall. Och hon kunde höra hans osäkerhet där i hans röst. Inte helt säker på om hon var lättad eller sk…[Read more]

När han inte svarade henne blev Vésiva lite obekväm och kliade sig själv i nacken. Nervöst. Hon hade aldrig trivts i tystnaden och var väl en av de saker som skillde henne och Neyir åt. Hon harklade sig, då hon fortfarande inte hörde något ifrån honom på några minuter och sparkade upp lite sand med sin ena fot.

“Det… det kommer bli mörkt snart.…[Read more]

Det var allt för mycket som skedde på en gång. Det var svårt att följa alla med blicken och när Finn kände något som kröp mot hans ben, sparkade han till Faegrim lite rädd med ett kort skrik. Som om han trodde att det skulle vara en av de där… krypen. Han var trots allt glad att de hade tagit sig in i barriären igen. Allesammans, men han blev me…[Read more]

Det var rent utsagt löjligt att behöva lägga energi, pengar, tid och dessutom sina egna militär på saken. Inte i oroliga tider som dessa. Hans blick var mörk och han hann inte riktigt säga något mer innan den unga flickan gav ifrån sig ett högt nej. Det var nog inte tanken att säga det högt, för hon höll en hand lite skrämd över sin egna mun. Tro…[Read more]

Blicken till Vésiva blev ännu mer mörk och hon greppade ett hårdare tag om Quainas axel och sitt egna knä vid Wreax ord om hennes make. Ännu fler hot, men hon hade väntat sig det. Förstås var hon inte dum nog att inte lära sig av sina misstag. Hon släppte alvinnans axel och korsade sina armar framför sig med en fnysning.

“Neyir är bortom din r…[Read more]

Fortfarande förvirrat rynkade mannen på sina ögonbryn och lät sin blick kort vandra ner mot sina händer som var så delikata. Nästan som en dams. Han rörde dem lite lätt, nästan som om han inte var säker på om de skulle lyda honom efter alla månaderna… åren? Lite disträ nickade han till slut till mannens ord och verkade få en lite mer allvarlig g…[Read more]

Säg inget nu. Följ bara med. Orden var enkla att förstå men trots det var det svårt att följa det. Hennes huvud var fullt med frågor och för att vara ärlig bet hon hårt i sin tunga för att inte säga något tillbaka. För trots att hon var en kvinna som var rak på sak och sällan talade i onödan… Kunde hon inte rå för att känna en… nästan lättnad…[Read more]

Ögonen till konungen smalnade något men han försökte att lugna sig själv genom att dra ett djupt andetag. Kael hade alltid varit mer charmande och orden tycktes så enkelt komma till hans bror. Ett tag hade han varit avundsjuk på det. Önskat att han sluppit den där tunga kronan och allt vad det innebar. Främst huvudvärk och etikett. Två saker han h…[Read more]

Ett knarrande hördes när en av bokhyllorna verkade röra på sig och Vésiva stod i den mörka och gömda öppningen. Hennes blonda hår var rufsigt efter att ha varit på hennes skepp och kinderna samt näsan hade en rosenröd färg efter en promenad i kylan. Lite analyserande lät hon blicken vandra över personerna som var där. Ett litet varmare leende…[Read more]

Det var alldelles för många bilder, intryck och tal för Ziyaté. Hon var trött, även om det var ett behagligt rus av blodet från Ayperos. Inte för att hon någonsin skuller erkänna något sådant. Inte för sig själv ens. De glansiga ögonen tycktes vara långt borta i minnen och andra tankar medan de diskuterade Wreax för att sedan lite dras tillbaka me…[Read more]

En väg ut. Det lät som en dröm, som en dåres fantasi. För vem hade någonsin sluppit undan detta fängelse? Ett av de mest bevakade och på en ö dessutom. Han rynkade lite på ögonbrynen åt de sista orden som mannen mumlade.  Knappt som han själv hörde det. Hade han hört rätt? Eller var det hans sinnen som spelade honom ett spratt?

“Att hit…[Read more]

Huvudvärken bultade i hans huvud och kungen hade ingen lust att ha varken sin dotter eller bror i samma rum. Ögonen var som små sträck och han rynkade lite på näsan som om han kände en äcklig odör för att sedan göra en gest framför sig. Lite nonchalant, som om det var ett försök att låta en del av irritationen släppa. Han knuffade undan sin dotte…[Read more]

Förstås gjorde det ont med hans små fingrar i hennes ögon. Tack och lov var det inte för långa naglar, eller något som skadade hennes syn allt för mycket. Hon svor lite för sig själv, förstås inte så att Wreax hörde. Inte för att hon var orolig för svordomen i sig utan det var snarare för att inte visa sin svaghet åt någon. Inte ens för ett litet…[Read more]

Kanske det var en dåres hopp att hennes son inte skulle infinna sig vid deras bröllop. För det om något skulle vara hans död. Lite omedvetet strök hon sin tunga över det blod som fanns kvar på hennes läppar och ögonen fick ett litet glansigare utseende. Nästan som om det var ett rus efter många glas vin. Något hon nästan aldrig känt innan. Ett tag…[Read more]