Ayperos lät tystnaden breda ut sig tills den blev outhärdlig. Hans blick vilade på besökaren, stilla och orubblig, tills luften i rummet tycktes strypa dem. Nenya lösgjorde sig från hans sida och gick fram, som för att stadga henne, och i hans mörka ögon anades en skymt av något roat och avvägande.

När han till sist talade var rösten len, nästan…[Read more]

Jezeral lät Joijs röst klinga ut innan han rörde sig, ett halvt steg bara, men nog för att markera att det nu var hans tur att tolka det som fanns att läsa. Han såg hur hon fortfarande följde det som bara hon tycktes uppfatta, linjer i luften som låg bortom det synligas ramar, som om världen lämnat efter sig anteckningar skrivna i lukt, temperatu…[Read more]

Faegrim rensade halsen och rörde på sig så täcket hasade något. Han hade hört mycket under sina resor, men sällan något som fick honom att skruva så på sig som när Kathryn började tala om sakande kroppsdelar och vad man kunde sakna eller inte sakna. Han visste inte vart han skulle fästa blicken, på hennes rodnande kinder eller på takbjälkarna o…[Read more]

Värmen i kaminen mattades, lågorna slog plötsligt läre än förr och röken från Indiras pipa stannade som fastfrusen i luften, oförmögen att stiga, nästan som om den blivit omsluten av gelatin. Det var som om luften själv höll andan för ett ögonblick. Dörren bakom Nenya stod fortfarande på glänt, och  skuggorna i korridoren tycktes ha blivit…[Read more]

Ayperos lät Tipums ord sjunka undan i ångan innan han tog till orda. Vattnet vilade tungt mot hans hud, men rösten bar som alltid, dov och mörk, likt sten som spricker i hetta.

“Ett vackert par, säger du?”
Leendet som följde var snett, utan värme men med farlig botten.
“Så talar den som vet att han alltid blir åskådaren, aldrig den åskådade.…[Read more]

Faegrim kliade sig under hakan medan han tog in förklaringen som gavs. Ja han hade ju på något vis aldrig riktigt trott berättelsen om könsbytet själv, samtidigt som han av sin godhjärtade natur inte ville tro att Kathryn ljög. Det var en märklig berättelse, en som han inte riktigt visste hur Tussie skulle reagera på. Han sneglade först på T…[Read more]

“Vi börjar med tvivlarna.” Hennes blick svepte över de arbetande männen med samma fokus som ett rovdjur mäter sitt byte, och hon nickade godkännande åt Maevan.

“Ingen lämnar grottan innan jag är tillbaka.” Hon gick med självklar pondus mot arbetsbordet, letade fram en vacker, ceremoniell dolk med svart blad och lät den sjunka ned i skuggan v…[Read more]

Ville hon tappa tänderna? Nej tack. Hon log försiktigt åt svaret.

“Jag hade nog drunknat i frid, ja.” Hon fnyste till och gned sig längst näsryggen, ögonen slutna tungt från en huvudvärk hon hindrade från att slå till. Hennes andra hand höll hårt om det nu tomma glaset. Skönt som det var att prata skit om resten av besättningen, så var det inte d…[Read more]

Faegrim såg på diskussionen mellan de två, lite generat och förvirrat på samma gång, som om han inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Han var så klart dragen till Tussies närvaro, men ville heller inte att hon skulle tro det fanns något romantiskt mellan honom och den unga kvinnan. Ja, den unga kvinnan som dessutom hade en identite…[Read more]

Faegrim satt kvar, stilla som om han höll på att vägas av två vindar från olika håll. Han kände Tussies svans slingra sig runt hans ben, en varm och välbekant tyngd som fick gamla minnen att vakna som slumrande kol under aska. Samtidigt såg han på Kathryn, där hon satt med ryggen spänd som en bågsträng, ögonen vaksamt fästa på den märkliga gestalt…[Read more]

Faegrim stelnade till. Han hade anat en replik på väg till Kathryn, något halvt formulerat som kunde lindra hennes oro. Men skuggan i dörren rörde sig, och där stod Tussie.

Täcket svepte kring henne likt en alltför stor mantel, blommorna i hennes hår doftade som de där ängarna de korsat på väg ned från bergskammen, den gången då bergakungens kr…[Read more]

Ayperos lät vattnet omsluta honom som en mjuk men obeveklig hand, kände hur värmen sög sig in i muskler och senor och löste upp knutar han inte vetat att han burit. Det var som om kroppen, detta jordiska skal han så ofta förbisåg, plötsligt mindes vad den saknat. Ångan steg kring honom, grumlade luften och svepte rummet i en drömsk ridå, men…[Read more]

Maevan märkte hur Istilwys rörde sig innan han hann tänka på att vända blicken åt ett annat håll. Hon reste sig ur stolen, och vattnet följde med, pärlade längs huden och droppade ner på golvet mellan dem. Han stod kvar där han var, och när hon tog steget fram och lade handen på hans axel kändes det som om en kall flamma rörde vid honom. Hans bli…[Read more]

Istilwys lät tystnaden sjunka in och med den det kalla vattnets beröring. Det sköljde inte bara bort svetten från hennes hud, utan något djupare, en hinna av skam hon inte vågade erkänna. Sakta började hon samla sig. Självömkan föll av henne som trasigt tyg, men striden låg fortfarande som stygn i hennes bröst. Hon kunde inte andas djupt. Kunde…[Read more]

När Arand närmade sig höjde Bodil blicken. Hon hade spenderat natten grubblande på Maeves ord. Hon visste vad hon skulle göra, men gjorde hennes män det? Hennes mäns lojalitet prövades nu, långt bortom hennes räckvidd och helt utan hennes röst att hjälpa dem rätt. Hon tvivlade inte på att de respekterade henne, men många av dem hatade verklig…[Read more]

Helga mötte Alvas skål artigt och lade glaset sedan mot läpparna sina, men väntade med att dricka, fast i en tanke. “Till överlevnad.” Svarade hon tyst och tömde glaset, stirrande in i den tomma botten när hon sakta sänkte ner det på bordet igen. Överlevnad. Vilket liv hon levde, där det var målet. Varför brusade inte hon upp sig över något s…[Read more]

Jezeral betraktade platsen där vätten hukade, inte med misstro men med den sorts vaksamhet som föds ur erfarenhet snarare än oro, en vaksamhet som vet att det som ter sig enkelt nästan aldrig är det. Inte för att en drakjakt någonsin var enkel. När han lät blicken svepa över cirkeln i marken, över fjällfragmenten och den avbrutna markens stru…[Read more]

Hon lyssnade, som om hans röst kom från en plats där hon själv aldrig hört hemma. Det låg något märkligt trösterikt i hans berättande, ett slags lågmäld stillhet som hon inte kunde avgöra om den var medveten eller bara en följd av att han vuxit upp på en plats som denna. I berättelsen om tant Sella låg mer än kålrötter och vidskepelse, det fö…[Read more]

Ithia lyssnade tyst, som om hon vägde varje ord noggrant, funderade kring vad som var sanning och vad som var skrock. När han talade om blinda präster, skuggor i skogen och förbannade ruiner, låg hennes leende kvar, men ögonen förändrades. Det fanns en glimt där, något djupare, något som kanske hade en liten äventyrlig förhoppning om att något in…[Read more]

Ithia höjde glaset med en rörelse som påminde mer om någon som var trött i armarna efter en tung dag, snarare än en hjärtlig skål – men den var välmenande. Vinet var ljummet, vattnigt och hade den där syrliga tonen som får en att misstänka att någon blandat i bär för att dölja bristen på druvor. Men hon var på landsbygden, och den som törstar i…[Read more]