Knappt en blick ägnade Llwyd åt papperna utan bara bläddrade igenom mest för syns för att ge vidare till halvalven. Grinet skrämde henne inte direkt, varför skulle det? Hon hade sett värre saker, och hennes egna grin var väl lika farligt med de små vassa tänderna.

Lite funderade hon över uppdraget – som om hon var osäker på om det vore det bäst…[Read more]

Asgeir var inte lika medveten om närvaron som hon, alltid något i ett liv där han gick från stund till stund, från ögonblick till ögonblick. Men till och med han kunde känna kraften från platsen – den varma källan och de energifyllda stenaran där en bit från deras lilla lägereld. Han sträckte sig efter ved över hennes skepnad, och slängde in i e…[Read more]

Hennes ord sjönk så klart förbi en illusion han kanske hade haft. En illusion om att om han vann duellen skulle de kunna gå därifrån obehindrade. Han insåg med hennes ord, och då han tänkte på allt som hänt, att han högst antagligen skulle bli arresterad och hon värre om de blev tagna.
“Vilken jävla röra…” suckade han, men lutade huvudet tillba…[Read more]

Jezeral lyssnade på Joijis ord, tankfull, eftertänksam. Det kunde vara en lögn, en fälla, hans symbol drog till sig märkligt folk mer än sällan. Men något i orden verkade genuina, och det var inte ovanligt att tredje ögat anlitade folk med speciella talanger. Hans förmågor hade redan bekräftat att hon hade talang, men vilken visste han inte ännu.…[Read more]

Punktlighet? Llwyd fnös bara åt orden. Det var enkelt för någon med långa ben att tala om. Ett steg för honom var som två eller tre för henne. För att snarare klättra sig upp på barstolen bredvid sin kollega och låta blicken vandra mot kvinnan framför dem, som förvirrade Llwyd något. För det var en blandning av magi och inte där omkring henne.…[Read more]

Det irriterade honom kanske något, denna känsla han kände. Oftast var det så lätt och tydligt för honom att känna vad folket omkring honom besatte för förmågor, och hur starka de var. Men personen bredvid honom hade, och både inte hade, denna utstrålning. Han kunde känna att det var något, men han kunde inte läsa den, åtminstone inte väl. Hon f…[Read more]

Ett litet tag funderade hon på den till synes unga kvinnans fråga. Hur mycket skulle hon ta? Det tog lite på hennes värdighet trots allt – men tur nog distraherade mannen ifrån Tredje ögat henne.

“Llwyd? Nej, hon har nog inte varit här på månader.” sa Rushla men hon hann inte riktigt säga något mer än när en av dörrarna öppnades och en kylig v…[Read more]

Golvet knakade framför dem var som avgrundens symfoni, som om alla helvetets demoner tagit sig fram i blodtörstiga vrål. Så kulminerades Athanishkas planer framför dem. En kvinna så hämndlysten att hon gått igenom allt detta för att skada Ayperos. Säkert förtjänade han det, mer än säkert – men att hon skulle gå så långt att offra sig själv för de…[Read more]

Jezeral som varit inne i sina egna bistra tankar hade inte förväntat sig att bli närmad av någon annan än värdshusvärden. När en annan persons ansikte kanske hade mjuknat vid åsynen av en rödhårig kvinnas verkade han nästan bli ännu skarpare i misstänksamhet. Hans sinnen gav honom en varning, som de alltid gav då folk med förmågor fanns i hans när…[Read more]

Orken ryckte lätt på axlarna åt hennes kommentar om mat, inte den märkligaste personen eller varelsen som satt sin fot i värdshuset trots allt. Hon sträckte sig efter ett stop öl till Fier, för att låta blicken vandra mot den andra som hade stigit in. En mindre trevlig person, helt klart. Alltid vresig tycktes det som, men pengar var pengar.…[Read more]

Rushla kanske skulle besviken över att en till figur steg in genom en av dörrarna. Denna drog in en virvel av stormväder och regn, innan den kalla vindens vinande försvann. En mörk gestalt, lika mörk som stormen, steg in och såg sig omkring med bister blick. Inkvisitionen brydde sig ofta mer om det dramatiska än det praktiska. Men det som drog  f…[Read more]

När dörren öppnades dröjde det inte många sekunder innan någon gäst ropade åt den nyanlända att stänga dörren. Klagandes  på kyla. Inte för det var ett problem i detta varma värdshus. Bakom disken stod Rushla. Ett praktexemplar, om någon skulle fråga henne. Skarpa drag, med en spetsig haka och öron. Ett svartband virat krig det ena isblå ögat oc…[Read more]

Alienna såg efter honom länge. För länge, kanske. Inte för att hålla kvar honom med blicken – det var ingen illusion hon bar på längre. Inte för att ropa honom tillbaka. Utan för att försöka förstå var de egentligen tappat varandra. Eller om de någonsin haft varandra att tappa.

Det var något så smärtsamt tyst i hans avsked. Inget raseri. Inget…[Read more]

Asgeir drog in ett djupt andetag medan Eirik talade, som om orden bet i honom på något vis han inte ville erkänna. Han visste att hans bror talade sanning — förbannat rak och enkel sanning dessutom, på det där sättet som kunde få vem som helst att känna sig naken som ett spädbarn i ett snöoväder då han gav sina insikter. Men det var också just det…[Read more]

“Nej…” Rösten var bruten, viskande, full av ofattbar förtvivlan över vad som skedde.

“Du får inte…” viskade Nenya, mellan sina tänder – knappt att hon fick fram några ord alls i smärtan och insikten att all det hon hade känt för Athaniska var en lögn. Desperat grep hon tag i häxans handled. Fingrarna till Nenya darrade, svaga och nästan hop…[Read more]

Asgeir skrattade till när hon jämförde hans vighet med hennes påhittade sejdarkrafter. Ett kort, raspigt ljud som rann ut i kvällsluften. Eller var de påhittade? Elden hade känts fövånansvärt smidig.

“Hah! Nå, om jag nånsin försöker mig på nåt som liknar akrobatik igen får du gärna ge mig en örfil så jag kommer till sans. Jag hade säkert brutit…[Read more]

Caspian kände hennes händer mot sitt bröst, som om hon försökte räkna revbenen med fingertopparna. Kanske kolla vilka som satt kvar och vilka som slitits loss i det där helvetet som spillt ut över Iserions gator. Hon skämtade, till och med. Om hans öron, hans hjärna – och kanske var det precis det han behövde. Ett dumt leende, ett dåligt skämt.…[Read more]

Arand såg tyst på när Bodil ställde sig upp, redo att agera om hon gjorde något som kunde försätta dem i fara. Han höjde ett ögonbryn och suckade tungt för sig själv över vad som hände framför hans ögon, orden som utbyttes. Han vred sig långsamt mot Maeve och viskade, tillräckligt lågt för att inte Aslög skulle höra, men med tillräckligt mycket v…[Read more]

Eira följde Liv med blicken medan hon rörde sig bort över gräset, mot stigen tillbaka mot templet. Hon sa inget. Gjorde inget. Bara satt kvar där, stilla som stenen under henne, med händerna tätt knäppta kring knäna som om det kunde hålla något inom henne på plats. Vatten dropparna föll ner runt omkring henne, obrydd över det kalla vattnet som f…[Read more]

Elian stirrade upp i Aerons ögon som om han plötsligt glömt hur man andades. Frågan kom så nära, så snabbt, att det kändes som att hela hans bröstkorg vek sig inåt. Han tvingades ta ett steg bakåt när bordskanten tog emot honom. Inget fanns att gömma sig bakom längre. Inte skämt, inte böcker. Inte ens tafatta ord. Elian stod helt stilla, som fas…[Read more]