Hade Izotar varit en levande man, hade han kanske stannat upp i beundran. Kanske låtit blicken dröja vid linjerna i hennes kropp, vid hårets bleka kaskad, vid hur ljuset från kristallerna spelade över hennes hud. Hon var vacker, farligt vacker, som ett svärd i viloläge, redo att blixtra till.

Men Izotar var inte längre en vanligt levande mörkera…[Read more]

Arand gäspade som om han just vaknat i en mjuk säng och inte i ett iskallt landskap.

“Mm. Precis som hemma i Karm…” mumlade han torrt och drog manteln tätare över axlarna. “Fast hemma brukade man åtminstone få kaffe innan man blev nedhuggen av sina fiender.”

Arand lyfte blicken när Bodil satte sig bredvid dem, och såg på henne lite skeptisk…[Read more]

Han såg sig omkring som om han glömt varför han ens befann sig där, innan blicken föll på Rushla.

“Kaelred, sade du? Mmmh. Mmmhmm. En svår dörr, den gillar inte att samarbeta. För mycket attityd i den, för lite förnuft. Men!” Han lyfte pekfingret som om han höll i en osynlig fjäder. “Det kan gå, absolut. Bara inte… exakt. Inte raka vägen.”…[Read more]

Hans krafter hade tömts, hans kropp var skör, men han nickade åt Isras svar. Något bra i detta, förutom att häxan var död, var att Isra klarat sig relativt oskadd genom detta. Han kände vreden stiga, kall och farlig, som ett eko från slaget de nyss bekämpat. Då Tipum gjorde som han bad tog han ett steg åt sidan och ställde sig bredvid Isra, väntan…[Read more]

Skrockande skakade han på huvudet åt hennes ord för att lite retsamt kittla henne under hakan med sin svanstipp och granska henne med ett höjt ögonbryn.

“Ingen åsna behövs, du är envis nog som du är!” påpekade han och blinkade med ena ögat för att packa ihop det sista som de hade i ett litet knyte.

“En kamel passar väl åtminstone in hr.”

Väsen? Nå. kanske det var tillräckligt med oljud så som de rörde sig genom insidan där de knuffade ner det som de kunde se med mest oljud hade Elmyer hört att det var när hon sjöng. Eller ja, sång kanske var en skymf att kalla det, snarare som en skrikande katt där hon började ta ton. Om det var ord, var det svårt att urskilja vad som ens sjöngs. …[Read more]

Rushla höjde blicken mot Zeverupin för att skrocka lite lätt, som om hon inte riktigt kunde tro att han kommit dit så lätt. För att hälla upp ett stop åt sin kollega och vän som hon sträckte fram.

“Härskapet här ska till Kaelred, även om de verkar glömt både etikett och hyfs. Vad säger du om det Zev?” frågade orken med ett roat leende i mungipa…[Read more]

Något motvilligt började Tipum röra sig till Nenya som låg där på bordet. Han rynkade något äcklat på näsan, som om bara uppenbarelsen var något som gjorde honom spyfärdig. För att låta en mörk rök svepa över kroppen som fick Nenyas brända och sårade hy att knottra sig i gåshud. Ögonen var helt vita hos alven som den lilla demonen hade tagit ö…[Read more]

Det var bara att följa, ungefär som då hon hjälpt honom navigera i staden någon dag innan. Men då hade inte staden varit ett slagfält, och de hade inte behövt slinka bland gränder som rädda krakar. Han såg sig omkring lite vaksamt då de kom till gömstället, som om han gissade att de skulle attackera dem. Men så gick det inte, och Caspian satt t…[Read more]

Dar Zakhar.
Namnet var en väsning i hans sinne, en skugga som trängde sig genom det eviga mörker han som blivit hans tillvaro och existens. Han levde i en konstant skugga, ett mentalt dis, men ändå bar han vrede i sin själ, så stark att bergen nästan kunde skälva.

Izotar, som en gång varit mörkeralv och son till Ziyaté, vandrade åter bland Dar Za…[Read more]

Jezeral sa inget. Istället vred han lätt på huvudet när Llwyd prompt deklarerade att de skulle resa till fots – vilket inte överraskade honom det minsta.

“Såklart.” mumlade han torrt.
“Du och din höjdskräck. Men det passar bra, för vi har fått rapporter om försvunna betesdjur och hästar kring området, så vi reser ändå mer anspråkslöst till fots.…[Read more]

Ayperos började se ut som om han inte hade mycket krafter kvar. Irriterande, tänkte han, att vara bunden till en fysisk kropp som hade sådana begränsningar som var så gott som omöjliga att komma ifrån. Nu skrek varje muskel och fiber inom honom efter vila, gjorde honom svag och sårbar. Och han gillade inte närvaron at Tipum, men den som finner v…[Read more]

“Vi färdas till fot.” sa Llwyd, för hon vägrade sätta sig på något jävla djur. Alldeles för höga och vanligtvis så.. oförsiktiga och vem vet vad de skulle ta sig till? Hon korsade sina armar och blängde på dem båda och verkade svår att övertala på den punkten.

“Vilken dörr tar oss till Kaelred?” frågade hon barskt mot Rushla som sneglade mot k…[Read more]

Lite förvånad över Isras reaktion höjde Tipum på sitt egna ögonbryn. En blandning av irritation, förvåning och kanske nästan sorg fanns där i hans ögon. En sorg som han förbannade sig själv att ha visat ens en sekund för någon av dem där. Kanske hade han hoppats på en liknande Isra som han hade mött för… hur många månader eller år det nu kund…[Read more]

Ayperos tyckte inte om att ta hjälp av den respektlöse demonen Tipum. Tipum som aldrig visat respekt mot sin överordnade, Tipum som han nog kanske skulle behöva straffa och skada om han inte steg in på sin rätta plats. Men just nu fanns varken tiden eller orken, och till och med han fick konstatera att det var en lättnad att komma undan den bränna…[Read more]

När Maeve tryckte hans hand, svarade han genom att långsamt fläta in sina fingrar i hennes. Ingen stor gest, och ingen dramatik. Bara ett ordlöst löfte om ifall helvetet bröt lös innan morgonen, så skulle de åtminstone möta det tillsammans – liksom utmaningarna som kom med morgonens sken i detta mörka gråa landskap.

Arand lade sig ned till rätta,…[Read more]

Jezeral svarade inte omedelbart. Blicken låg kvar på Joij, analyserande, som om han inte var säker på om det var en god idé att blanda in denna främling. Men en skepnadsskiftare kunde komma till nytta. Efter Llwyds konstaterande verkade han fatta ett beslut och nickade lätt.

“Då är vi tre.”
Han kastade en kort blick mot Llwyd, en fråga i tyst…[Read more]

Skeptiskt såg hon mot dvärgen, hur hamnade hon här egentligen? Varför kunde hon inte bara ge upp och följa med henne som alla andra. Allt skulle vara mycket enklare då.
“Ännu längre ner? Underbart. Vad kan gå fel.” fnös hon och korsade sina armar när hon följde dvärgen motvilligt. Kanske en gnutta nyfikenhet även om den var djupt nedgrävd.

“Tror du att hon verkligen skulle vara så grym?” frågade han med ett litet skratt, när han drog på sig den lösa skjortan. Något som inte alls kändes lika skönt som förr. Han hade rivit ett hål för svansen i byxorna, som långsamt svajade bakom honom nu. Lite trött fortfarande sträckte han på sig med en gäspning. För att lite retsamt sedan st…[Read more]

Ögonen glimrade när Tipum såg på Ayperos där nere, utan att röra en muskel när hans beordrande ord kom. Det var inte förrän Isra gav dem som han bemödade sig att låta sin mörka rök skymma lågorna och dess värme. Han höll elden på avstånd ifrån dem alla, under tystnad och när väl Izotar hade lyckats få bort de sista stenarna från gången nästan kn…[Read more]