Lite fundersamt tog hon yxan ifrån henne, milt och ömt. En respekt som varje vapen förtjänade. Ett vackert hantverk. Tyngden låg bra i hennes hand och hon strök sin tumme över bladet med ett nöjt hummande. Kanske skulle det vara förvånande hur väl hon inspekterade vapnet eller hur intresserad hon var av hantverket. Men till slut höjde hon blicken…[Read more]

Nöjt nickade hon på huvudet över hennes svar. Det var det hon ville höra. Men hennes ätt var inte enbart sönerna, utan många såg de enbart som regenter. Ett tag verkade hon försjunken i sin egna barndom, knappt tio år. När yxan fastnade i mannens skalle, så tung att hon knappt kunde ta ut den. När hon väl fick ut den, med hjälp av sina ben så fö…[Read more]

Blicken på regenten var allvarlig och hon lade en varm och bestämd hand på Ylvas axel. Inte hårt, men inte heller så lättsamt som innan. Tystnaden var kanske lite mer påträngande mellan dem nu och hon vek inte med sin blick.

“Att springa mot sin död är aldrig lätt. Och att välja att dö för min ätt, nej. Det är fel orsak att dö över. Om du ska…[Read more]

Ett litet skrockande kom ifrån drottningen och hon såg på henne med ett höjt ögonbryn. Lite som om hon såg något som de unga själva kanske inte såg ännu och hon funderade på om det var värt att avslöja hennes observation eller inte. Men istället gav hon Ylva ett snett leende och ett litet avvikande gest som om hon inte skulle lägga allt för mycke…[Read more]

Hade hon någonsin varit så lättad som nu? Faktum var att hon inte var helt säker på det. Hon hade nästan varit helt säker på att han inte skulle dyka upp. Greppet kring tyglarna var löst och hon verkade avslappnad där hon red vid hans sida med blicken ner mot marken för att försöka att inte lägga allt för mycket uppmärksamhet på dem.

“Åh, jag v…[Read more]

Glatt dunkade hon till Ylva i ryggen, kanske lite hårdare än man först hade väntat sig. Men Ranghildr verkade inte så brydd om det, kanske hon inte ens insåg hur stark hon var. Lite hemlighetsfullt nästan blinkade hon med ena ögat, för att vända sig om och göra en gest åt vakterna att ge sig av. Ärligt talat så hade de bättre saker för sig och ho…[Read more]

Drottningen log bara lätt åt utbytet mellan Villi och Ylva, kanske lite roat och drömmandes om ungdomens dagar själv. Däremot blev hon förvånad över Ylvas milda gest mot henne. Så pass förvånad att hon inte kom på sig själv att ha stirrat på sin hand en lång tid efteråt. Hon vaknade ur sin förlamning någon sekund senare för att hinna se Eiriks ku…[Read more]

Det fanns ett nöjt leende på Ranghildrs läppar, längtandes efter att få slå till den store klumpedunsen som dök upp på deras midvinterblot i krigsmundering. Fast hon var å andra sidan inte lika irriterad som Asgeir, för hon visste att hon snart kunde drämma till mannen för hans sätt. Ett roat leende fanns på läpparna när hon lät blicken vandra m…[Read more]

Ett svagt leende, som verkade finnas på Nenyas läppar allt för ofta, fanns där nu med. Hon lade sina händer på Isras kinder för att smeka dem milt och luta sig fram för att retsamt placera en kyss på hennes nästipp och lutade sin panna mot hennes för att se in i Isras vackra ögon med sina stormiga.

“Säg inte så mycket dumt om dig själv, Isra.”…[Read more]

Lite förvånad över hennes svar, höjde han på ögonbrynen, som om han var säker på att hon skulle ångra sig. Men när hon inte tog tillbaka sina ord hummade han lätt och drog fram sin ena kniv för att se på henne.

“Så, ni vill inte ha äran att lemlästa dem?” frågade han, kanske med en nonchalant ton för att sedan le svagt. Högtidligt höjde…[Read more]

Förvånad över sina söners kamp, eller för att vara helt ärlig, var hon mest förvånad över att Eirik hade varit den som inviterade till striden. En positiv överraskning, men också lite… stressande eller skrämmande. Fast när hon fick en uppmaning att vara domare, ryckte hon lätt på axlarna med ett leende för att röra sig ut i snön likaså.

“F…[Read more]

En glimrande blick fanns hos Nenya när Aeldir talade och även om hon först trodde att allt var ett spel för att få ut mer information. Kunde hon inte riktigt rå för att finna det intressant och längtade lite att få höra mer. Något generad såg hon på Aeldir och sänkte blicken.

“Åh, för att hela historien låter romantisk och kanske skulle ge mig sj…[Read more]

Sera hade inte ens hunnit tänka på Ithias fråga innan den främmande nya vännen dök upp. Ett brett flin fanns på hennes läppar och hon dunkade till Ithia i ryggen för att sedan se mot Amelyn. En som inte hade flytt fängelset? Stackars liten. 

Utan att riktigt tänka sig för greppade hon ett bestämt tag i både Amelyns och Ithias händer för att…[Read more]

Taktkänsla, det var något som Ranghildr inte hade. Däremot verkade hennes känsla och glädje sprida sig genom salen till den önskade effekten. Kroppen var svårare att få att lyda henne än vad den varit innan hennes nuvarande skador, men det var inget som hon visade utåt.  Även om hon bad åt Gudarna att musiken snart skulle tystna.

Äve…[Read more]

Innan Sera hann säga något mer, verkade det som om kvinnan hade försvunnit och hon ryckte på axlarna för att lägga sin arm kring Ithias axlar.

“Se så, upp med hakan! Du ser ut som en rädd hare vid min sida just nu.” påpekade Sera med en liten suck för att sedan låta blicken vandra mot Amelyn som rörde sig bort ifrån dem för att försöka dölja…[Read more]

Det dröjde inte långt innan en hand lade sig på Ithias hand och om hon skulle vända sig om var det en lång kvinna, ett huvud längre än de flesta män till och med. Vackert mörkt hår som böljade sig kring ansiktet och klarblåa ögonen som var svåra att missa. En lekfull, glad och obekymrad känsla låg över kvinnan. Ett litet skratt lämnade de rosen…[Read more]

Ett litet höjt ögonbryn fanns där i sköldmöns ärriga ansikte åt sin ena sons kommentar. Munter? Inte var hon så omunter så han hade behövt kommentera det så öppet. Blicken drogs långsamt mot Eirik, för att försöka få någon bekräftelse ifrån honom i frågan.  Till slut ryckte hon på axlarna åt det hela för att klappa hennes son Asgeir på axeln…[Read more]

“Kanske det vore en god idé. Nu när min riddare i skinande rustning erbjuder sitt sällskap och möjlighet att skydda en stackars man som mig själv.” sa han med ett svagt leende. Kanske det hade låtit som glåpord eller liknande i andras öron men för Kedath var det en vardag med kvinnor som var starkare än honom. En kort blick kastade han mot männe…[Read more]

Midvinterblot, Ranghildr hade alltid varit förtjust i det. Inte själva blotet i sig, men hur hela familjen alltid var samlad och stämningen. Men i år symboliserade det snarade när hon skulle bli ensam igen och innerst inne kliade det i fingrarna att vara kvar i högsätet själv. Som någon trött regent med en för stor bak. Precis som konung Iki…[Read more]