I ett kanske lite osmidigt sätt att undvika hans fråga nickade han lätt och sedan mot prinsarnas kamp. Trots allt ville han inte missa den. För när senast, om ens aldrig. Hade de gjort något sådant?

“Följ med, jag talar gärna vidare.” sa han med ett svagt leende och började röra sig ut, men stannade då och då för att kasta blicken bakåt mot hen…[Read more]

Hennes frågor fick honom att bli ännu rödare och Torbjörn visste inte riktigt vad hon skulle säga men till slut kunde han inte rå för att skratta lite nervös.

“Bara för att du är… så sö…t” sa han, men han knappt avsluta sin mening innan folkmassan strömmade ut och lite lättat andades han ut. Förstås ville han gärna skåda vad som skedde, men h…[Read more]

Blicken fastnade något förtrollat på hennes lår och de vackra fjällen som skimrade i det skimrande ljusen runt omkring dem båda. Förstås blev hans rodnad ännu mer röd efter hennes uppvisning och han kom av sig först innan han log lite dåraktig nästan mot henne och ryckte på axlarna.

“Alla lär sig, inte sant? Och man skulle inte ha historier om v…[Read more]

“Inte? Det finns flera sätt som kroppsdelar kan hålla en varm.” påpekade han med ett litet snett leende, för att sedan rycka lite lätt på axlarna åt hennes svar som lämnade det åt honom att göra smutsgörat. Om man nu skulle se det som det. För honom gjorde det vilket som. Vad var skillnaden på dem eller djur? Människorna själva såg väl inte den li…[Read more]

Han harklade sig lite obekvämt fortfarande. Så han hade inte förstått fel. Trots att frågan var kanske något de flesta tänkte på när man först såg honom. Igen kliade han sig något i nacken och en liten rodnad klädde hans kinder.

“Eh… Nej. Upreppande slag. Knytnäve” påpekade han och demonstrerade genom att knyta sin näve för att harkla sig obe…[Read more]

Åt hennes förklarande kunde han inte rå för att skratta lätt. Det fanns väl kanske en del sanning i det, men inte alltid. Och vem var han att ifrågasätta gudarna? Han ryckte lätt på axlarna åt det hela för att sedan lite disträ låta sin hand röra sig mot han hans öga. Lite för att dölja det. En rodnad fanns där på hans skäggiga kinder. Tr…[Read more]

Dagarna kröp sig fram. Mestadels av dagarna oroade sig Faram för att hon en skulle vara vid liv. Ständigt övervakande och ojande. Några veckor efter hade hon fått lite mer styrka, något som Faram tackade Sharah för. De var inte långt ifrån rebellernas läger nu. Ett som de hade lyckats hålla gömt länge. Det ryktades till och med att prinsessan va…[Read more]

Ansträngda… Jo, det var väl ett sätt att förklara situationen. Ett väldigt milt sätt. Orden fick henne att le något. Ett leende som blev stelt och smalt när Ayperos talade om Loradon. Det var mycket som hade hänt där. Förlorande av barnet, kniven hon hade satt i sin mors rygg… Förvånansvärt mycket som rörde om hennes känslor även om hon för…[Read more]

“Konst.” Han svarade enkelt på hennes fråga och log för sig själv. “Fick jag göra precis vad jag ville hade jag nog lämnat slagfältet, politiken och ödets bördor och utövat min konst.” Han såg mot henne och mötte hennes ögon av nyfikenhet för vad hon skulle tänka. Han ljög inte, det var vad han helst skulle göra. Han kunde också utöva sin konst n…[Read more]

Kartritare? Bortlovad till en viktig typ. Torbjörn försökte få in allt, det var lite svårt med hennes dialekt. Men kanske han inte riktigt passade in i hennes sällskap. Han var trots allt ingen jarl eller någon viktig person. Han nickade lätt, för att visa att han brydde sig om henne och hennes ord.

“Underliga seder? Vi?” fnös han, som om han int…[Read more]

Det var inte svårt att känna igen kammaren som hon hade placerats i. Allt för många gånger hade hon följt sin mor hack i häl när hon passade upp på kejsarinnan när hon var för liten, innan Okaji födds till och med. Allt gjorde henne obekväm. Även om hon måste erkänna att hon hade saknat den sköna sängen, de rena ytorna… Men allt kändes tomt…[Read more]

De hade inte många minuter att spara om de skulle klara av sitt mål. Eller ja, kanske det enbart var hans mål? Hon verkade inte lika glad i tanken att räddas som Faram hade trott. Milt strök han hennes toviga hår när hennes huvud pressade sig mot hans kropp.

“Så ja… Det kommer bli bättre. Och snart är det mörkt…” hummade han, tyst. Kanske lit…[Read more]

Åt hennes berättelse skakade Vinga på huvudet. Förstått sorgligt, men hon var säkerligen inte ensam om något sådant. Lite fundersam på hur mycket hon skulle lägga sig i egentligen. Men om hon inte var på någon sida… det var ävl en sida det med?

“Fyll henne inte med för mycket dumt nu, Aenya.” påpekade hon med ett litet leende för att se på…[Read more]

Noga lyssnade Nenya på både Isra och Ayperos. Även om det kanske inte såg ut så till en början när hon hade sitt nonchalanta sätt där hon drack lite av vinet och lutade sig tillbaka med ett retsamt snett leende på läpparna. Ett leende som säkert retat spader på många adelsmän som trodde sig ha övertaget om henne. Vid Ayperos fråga höjde hon på ögo…[Read more]

Tezcatlipoca nickade åt hennes svar, det var ett vettigt sådant. Inte det mest spännande, men helt rimligt, för så många av dem gick i sina fäders fotspår, eller enligt fädernas önskemål. Det var nästan tråkigt hur vanlig historia det var. Men hon hade verkligen tagit till sig av uppdraget, och det fick han beundra. “Inte det mest pålitliga ur…[Read more]

Han studerade henne när hon pratade och ryckte sedan till när Veigo plötsligt avbröt henne med ett angrepp. Han log brett nog att det var synligt på ögonen och skakade lätt på huvudet, för att sedan kliva fram och klappa honom på axeln. “Du och dina projekt,” Han lutade sig lite åt sidan för att ta sig en andra titt på kvinnan. “Anazi? Ovan…[Read more]

Tezcatlipoca torkade sitt svärd när slaget var avslutat, vandrande genom det brinnande lägret studerande de fallna, samtidigt som styrkorna hans börjat samla in de överlevande. De gamla, allvarligt skadade och trotsiga avrättades, för att avlasta vårdgivarna och förenkla både fångtransporten och minska deras behov väl fängslade. Han förstod att…[Read more]

Tezcatlipoca hade i sin ungdom spenderat mycket av sin tid att valla boskap, det var någonting rofyllt med aktiviteten, att förekomma sina djur och styra dem dit man ville ha dem genom förståelse, inte våld. Det var därför med belåtenhet som han tillsammans med sina trupper klättrade upp ur de fornåldriga tunnelsystem som smugglare, upprorsma…[Read more]

Torbjörn skrattade till. Ett brummande skratt, som var mörkt och hjärtligt. Men i hennes närvaro något nervöst med. Hade Ylvas ord kommit innanför hans tankar? Förbannade jänta. Han nickade något uppmuntrande åt hennes sätt att försöka finna orden och försökte att tyda dem.

“Smed ja och vad gör du?” frågade han, samtidigt som han gestikulerade…[Read more]

Toku hade inte fel. Okaji hade varit skeptisk till att de skulle få gå även om han var en man vid sitt ord, just för att hon utgjorde ett sådant hot på så många sätt, och trots att hon förväntade sig bli förrådd av honom i sammanhanget så var hon ett hjärtslag bort från utbrott när vakterna separerade på henne och Toku. Känslan var som knivar i h…[Read more]