Nästan i samma ögonblick som Aeldir lämnat salen lät Isra leendet dö och lutade sig tillbaka en aning i stolen där hon satt med en liten suck. Hon var inte missnöjd, inte alls, tvärt om så hade detta besök visat sig mer fruktsamt än hon först anat, men det gnagde henne en aning att behöva låtsas som om det var av andra anledningar än rent prakt…[Read more]

Drottningen kunde känna tumultet inom Nenya, alldeles för bekant för att hon skulle kunna svepa undan det. Istället log hon bara mjukt och kanske lite uppmuntrande åt den andra kvinnan innan hon såg tillbaka på Aeldir. Att han verkade vilja följa med förvånade henne en aning, och kanske gjorde det henne något obekväm, även om hon också insåg…[Read more]

Också drottningens blick gick mot Nenya, hennes grå blick lika delar road som nyfiken. Hon visste att Nenya ogillade tanken på att behöva blanda in sin familj, trots allt hade de förkastat henne, en känsla som Isra själv kände igen alldeles för väl… Men kanske skulle de båda behöva offra lite bekvämlighet för den värld de planerade för si…[Read more]

Ett litet leende spred sig över drottningens läppar när alven avslöjade att han visste vem hon var och hon kunde inte låta bli att insupa ögonblicket en aning, ännu mer när Ayperos avslöjade sitt verkliga jag och började spinna sitt nät med de så lockande orden. Hon suckade nöjt och lutade sig bakåt i den mjuka fåtöljen medan hon betraktade de a…[Read more]

Kanske i ett försök att hitta styrkan att fortsätta denna charad så såg hon som hastigast på Ayperos, mötte hans blick med sin, ty även om han dolde sitt rätta jag så kunde hon fortfarande känna det uråldriga däri, styrkan som han besatt och som han, och Nenya, valt att dela med henne. Hon insöp det för ett ögonblick, lät det stärka henne, in…[Read more]

Nå… Där kunde de åtminstone enas, att heder var en enkel ursäkt och en fälla som de flesta av hennes landsmän gärna föll i, henne själv inkluderat. Var det inte vad som så många gånger hindrat henne, som fortsatte att hindra henne från att avsluta detta krig en gång för alla? Hon tänkte på Arand och hans ord och det knöt sig i magen.

När…[Read more]

Tanken på att hon skulle behöva låtsas som om detta var något hon gjorde på någon slags känslomässig grund gjorde henne lite obekväm till mods, trots allt hade hon inget egentligt intresse av att knyta några nya familjeband, men möjligheten var för bra för att ignoreras. Denna man, hennes direkta släkting, hade band och kontakter som hon aldrig sk…[Read more]

Så han hade verkligen älskat Ziyaté. Det förvånade drottningen en aning, och kanske borde det ha fått henne att känna sig lite sorgsen för hans skull, men hon fann att inga sådana känslor infann sig. Istället fylldes hon bara av en oförklarlig ilska och avsky som hon tvingade sig själv att trycka undan för att fortsatt kunna hålla masken.

Ayper…[Read more]

Precis som Ayperos och Nenya så kunde hon inte ignorera kommentaren om Karm och hur de behandlade alverna i riket, och kanske helt omedvetet sträckte hon ut sitt sinne till de båda andra för att uppmärksamma dem på den lilla detaljen. Det var en situation som de potentiellt skulle kunna använda sig av…

Hon skulle just till att svara alven nä…[Read more]

Precis som Nenya och Ayperos så hade också Isra bytt från sina resekläder till något som bättre passade för en middagsbjudning. Som alltid så bar hon en typiskt böljande klänning med många lager skirt tyg och mer bar hud synligt än vad som var vanligt hos kvinnorna i Karm. Klänningen var hög i halsen, men dess rygg var bar och längs sidorna var kl…[Read more]

Hon viftade med ena handen, som för att vifta undan demonens ord, men hon gjorde det med ett svagt leende på läpparna, ett leende som blev lite bredare när Nenya lutade sig fram för att kyssa hennes nästipp. Hon kunde inte låta bli att sucka nöjt, men för att inte spä på Nenyas redan stora ego så himlade hon lite med ögonen och sträckte sig…[Read more]

Ranheims befästa kärna närmade sig och hon fick motstå impulsen att se sig om efter Arand. Vart han än var nu så fick hon lita på att han visste vad han gjorde och att han skulle klara sig osedd undan Turins män. Att han kanske redan skulle kunna vara påkommen och oskadliggjord var en tanke hon inte tänkte underhålla.

”Så det är inte längre en…[Read more]

Kanske överreagerade hon en aning, men det kändes ändå som om hon blivit lurad på något vis, kanske för att hon själv inte hunnit dra samma slutsats lika fort. Hon hade trots allt aldrig pressat sin farmor på information kring mannen hon avlat ett barn med och hennes egen far hade heller aldrig varit särskilt pratglad. Hennes blod tycktes v…[Read more]

Kanske kunde hon inte spelet lika väl som hon trodde, men likväl irriterade det henne att Nenya tvingat henne att lägga sina kort på bordet, bara för att sen få sina frågor bortviftade som om de inte vore mer än irriterande flugor kring ett fruktfat.

Men utåt sett så log hon förstås bara ursäktande och böjde artigt på huvudet, fortsatte spel…[Read more]

Hans svar kom som en förvåning. Hon hade väntat sig ett hånskratt och bojor av järn, men han verkade nästan avslappnad när han manade på sina män att gå i förväg. Hur enkelt skulle hon inte kunna hugga honom i ryggen? Trodde han att hennes egen heder skulle sätta stopp för det..? Visste hon själv ens svaret längre? Hon var inte säker, men hon…[Read more]

Vid Wreax ord om att inte vara bättre avlönad så brast hon ut i ett skratt, ett hjärtligt och klingande skratt som inte alls borde få komma från någon som henne. Det var nog för att få hennes ögon att tåras en aning, som om hon fann något särskilt roande, något som kanske bara hon visste vad det var.

När så väl skrattet klingat av så sk…[Read more]

Plötsligt var uppmärksamheten tillbaka på henne och hon kunde inte låta bli att rynka ogillande på ögonbrynen innan hon med en suck sträckte sig upp från sin tillbakalutade ställning och vände blicken mot alven som Vesvía kallat för Quaina.

”Det låter som om jag har två olika val”, sade hon sakligt innan hon lät blicken flyttas mot Wreax där han…[Read more]

Iris blev röd i ansiktet och för en kort sekund vek hon undan blicken från Nillas som om hon skämdes över att ha ställt frågan. Arlins mer lugna ord fick henne dock att se upp igen och le lite snett.

”J-Jag är inte dum. Tore har ingen ring, och den du bär är väl knappast en sådan man ger någon så vacker som dig”, svarade hon lågmält, ett leen…[Read more]

Eiriks ord fick henne att vända blicken mot honom. Det fanns besvikelse där, besvikelse för att han tog ut sin ilska, sorg och frustration på henne. Vad hade hon gjort annat än att försöka stå på hans sida? Trodde han att han var den enda som sörjde, den enda som kände sig sårad av sin moders handlingar? Det var själviskt, så fruktansvärt…[Read more]

”Åh… Jag trodde det var närmre”, svarade hon där hon satt bakom Arlin, men om det fanns någon besvikelse i hennes röst så var den inte uppenbar. Tystnad föll mellan dem för en stund efter att Arlin talat om att göra uppehåll i en by, något som iris själv trodde var bäst att undvika.

”När ni kommer fram… Ska ni gifta er på riktigt då?” Frågade…[Read more]