Nelia

Hon mötte hans blick och nickade bestämt. Hon var rädd, men så var rädsla en känsla som hon levt med hela livet. Dagligen och något hon lärt sig att pressa sig förbi. Låta kroppen arbeta, sinnet inte stelna till av rädslan. Det var något som de flesta av dem lärt sig redan i unga år. Hon följde med honom, ljudlöst och skulle precis ut genom…[Read more]

Ylva

Hans kyssar blev lite varmare, lite djupare och hela hon kände sig varm. Kände sig… det var så mycket som kändes på samma gång. Förvirrad, rädd…glad. Upphetsad. Hon kände kinderna bli rödare och hon var helt säker på att det inte bara hade att göra med den där lilla flaskan han så klyftigt nog packat ner inför den här resan.
” Jag…j…[Read more]

Allt mer bekväm när Sylmir skrattade. Men ögonbrynen höjs och ögonen inom kort stora som tefat när hon hörde vad hon talade om. Bergets demon? Man kunde nog se något glimra där i hennes blick, det lät intressant och ville så gärna veta mer. Hon vred på sig där i fåtöljen och verkade nog i första anblick se obekväm ut fast hon var en som fick sprit…[Read more]

Joij hon satte sig ned på av stenarna klädda i aska för att låta blicken vandra mellan de tu när draken sa att hon inte skulle röra den andra. Hon hade som sagt ingen brådska och misstänkte att Jezeral och Llwyd trots att hon inte återkom skulle komma att finna sin väg hit. Sparkade lite med benen. -“Jag ska inte äta någon.. lovat dem.” Så va…[Read more]

Liv

Hon manade på hästen men vinden drog tag i hennes mantel. En ilsken, virvlande vind och med den, en röst. Hon saktade av, höll in hästen efter ett par meter. Hon vågade knappt vända sig om. Hon vred ansiktet litet åt sidan, som om att snegla mot stigen och kvinnan som klivit ut på den. Hon visste utan att ens se henne. Kände det i hela krop…[Read more]

Den mjuka beröringen fick henne att åter sluta sina ögon. För ett ögonblick lät hon sig bara vara i stunden. Han var hel och vid liv. De var i säkerhet. För stunden. En mjuk suck lämnade hennes läppar, knappt mer än en utandning.

Men vilken lättnad som än infunnit sig åt hans ord, som på sitt sätt bekräftade att han inte tänkt lämna hennes sida…[Read more]

“Hennes plan? Ge inte trashanken beröm för detta. Det var du, lilla rosenknopp som öppnade denna dörr. Hon? Hon vågar inte annat än att slänga sig raklång inför din Herre. Patetiskt.” Hennes ansikte slits mellan det animalistiska leendet och ett par stålgrå ögon som söker kontroll. Kontroll innanför hennes kött där Indira försöker klösa…[Read more]

Ett väsande skratt löper genom hennes kropp vid Tegwens oskyldiga fråga om alver. “Inte jag men andra med samma skepnad vandrar med mörkret efter mötet med bergets demon.” Säger hon och gestikulerar mot tältets öppning.

“Alverna är smidda av samma stål, några med mer kärlek av deras skapare.” Hon ler svagt innan hon fortsätter. “Man skulle kunna…[Read more]

Kathryn skrattar till. “Så vad du säger är, Finn…” hon lägger handen på hans bröst för att stabilisera sig nu när golvet rör på sig. “…är att vi inte kan dela säng förrän vi gift oss?” Hon fnissar högt. “Det var ett underligt sätt att fria på!”

Hon tar hans hanled igen. “Jag fick något pulver från Trollie, Faegrims skogstuss!”
Hon st…[Read more]

Den rödhåriga kvinnans blick såg misstänktsamt på främlingen, om livet på gatan i Celeras hade lärt henne något var det att inte lita på folks ord.
“Tirrin… Jag tror vi ska röra oss.” sa hon, för något med sättet denna främling pratade, framförallt om andra, gjorde henne obekväm. Tirrin hade stannat alldeles för länge redan på en plats, men a…[Read more]

Faegrim suckade lätt över hennes påpekande, som om han nog visste det men inte helt ville erkänna att världen var en mörk plats. Men med Tussie i sina armar kände han heller inte att världen var en så mörk plats.
“Det gamla vanliga? Det låter som äventyr tycker jag, och du är här, det är väl också äventyr?” frågade han och skrattade lite för…[Read more]

Det var något mer avslappnat i spänningen nu då de var ensamma i Aenyas tält. Formaliteten kunde glida undan en stund, maktbalansen likaså. Vad som sades förvånade rebellernas leadre något, men någonstans inom sig kände hon sig inte fövånad. Kanske snarare lättad och nyfiken över att någon inom statens militär fakiskt tänkte som henne, och vågat…[Read more]

Skrattet, det hysteriska, ekade fortfarande i Nenyas sinne så som de tre andra rösterna gjorde. Ett litet tag kände hon hur paniken tog ett fäste i hennes kropp. Tanken att göra sin egna mästare besviken, och Isra… Hon kunde inte låta sin egna del av deras plan gå i stöpet för hennes egna nyfikenhet eller dumhet. Men kanske var det också jus…[Read more]

Skuggorna i kammaren rörde på sig plötsligt under kvinnornas konversation. Ayperos återvände till rummet, men inte dödlig köttslig gestalt, utan i en närvaro. Som om själva intet blivit levande och tryckte sin panna mot stenens kalla yta och lät en droppe medvetande sippra genom springorna. Ayperos väsen, det som var äldre än Talanrien sj…[Read more]

Magin hade slitit sitt pris. Arand, hukad där bland spillrorna av sin egen kraft, var inte längre fullt närvarande. Hans ögon, gula och tomma, fladdrade vagt då Maeve kommit honom nära och kysst honom, men något verkligt svar gav han inte, bara en svag skiftning i blicken, en rörelse lik en fisk som kämpar efter syre i grumligt vatten. Sedan fö…[Read more]

“Till havs?” fnös Alvaa, som om hon inte riktigt var säker på vad hon tyckte om det. Många år sedan hade det varit sedan hon satt sin fot på något sådant flytande hem. Fast, det var ju så hon kom till Spillerhamn för så många år sedan. Hon suckade lite lätt och såg mot Helga.

Kanske det var vad hon behövde? En vän som höll henne ur trubbel till h…[Read more]

Finn ryckte till något över att någon rörde honom och sa hans namn. När han såg att det var Kathlyn rynkade han något på de buskiga ögonbrynen för att se på hur hon förjävels försökte att få upp honom.

“Är du full?” fnös han roat, för att skakade lätt på huvudet över hur hon fnittrade och hennes kommentar om sängen. Det kändes lite som att……[Read more]

Lite lättat drog Vésiva en suck och besvarade det breda leendet från sin drottning med ett varmt leende tillbaka. Försiktigt sträckte hon sig efter vinglaset och höjde det åt Isra som i en enkel skål innan hon förde glaset mot sina läppar och tog en klunk. Hon drog sin tunga lätt över underläppen medan hon funderade på drottningens fråga. In…[Read more]

Det var inte svårt att se att Vésvia var nervös och även om det förvånade drottningen en aning så fick det henne att le lite roat. Denna nervositet var annorlunda, den var helt olik den som fyllt hennes tronrum efter att hon tagit makten, den var inte av rädsla, men av något annat, något varmare.

Den lilla speldosan som uppenbarade sig bakom…[Read more]

Hon hade sett mycket under sina resor och upplevt sin beskärda del av magi, men det Arand nu släppte lös fyllde henne ändå med lika delar fruktan som vördnad. Det fick håret i nacken och på armarna att resa sig och hennes hjärta slog en knut på sig själv bara för att hoppa över ett extra slag. Luften omkring dem blev tung, som innan en storm, oc…[Read more]