Ayperos lät blicken vila tungt på Isra en lång stund efter att hon slutat tala. Elden i honom hade falnat till glöd, men det var en glöd som ännu brände – envis, oberäknelig. Så drog han ett djupt andetag, som om han samlade kraft bara för att tala.
“Jag förstår att du är arg.” sade han lågt, mörkt. “Jag skulle ha varit detsamma om våra roller b…[Read more]
Joij blev nog överraskad av den våldsamma reaktionen, anledningen var väl att doften från Eir förändras.
Smaken på tungan kändes ovan, pirrade och stack lite i den känsliga tungan och att överraska Eir så hade nog inte varit på menyn? -“Eir borde va på menyn.. smakar ljuvligt..”
Det var väl för det fanns en hint av den där magin som då gjorde a…[Read more]
Eir anmärkte den antydda vikten Joij visade men valde att inte kommentera det. Hen valde att dra slutsatsen att det troligtvis hade med djurhudarna att göra eller att sanningen skulle avslöja sig förr eller senare. Istället log hen endast mot Joij och fortsatte gå, dock överraskad återigen av den märkliga varelsens närhet efter att känna der…[Read more]
Som alltid när hon ändrade skepnad vände Camthalion bort blicken, det var något med sättet som hennes kropp ändrade sig som gjorde att hans mage nästan vände sig ut och in. Det var inte naturligt på ågotvis. Samtidigt som det var det…. nå för Zifri i alla fall.
“Då så…” hummade hade lätt, kanske mer för sig själv när han satte sig mellan…[Read more]
Befallningen gjorde förstås Tipum ilsken, men han försökte att låta bli att visa allt för mycket av det åt Isra. Inte direkt en annan börda som hon hade behövt bära. Han smalnade lite i sin min, en liten ilsket skramlade med tallrikarna. Obrydd över att sprickorna kröp längre i porslinet.
“Ta vad ni behöver. Jag återkommer snart. Jag antar att…[Read more]
Liv
Hon försökte att inte tänka på det, att inte spela upp det som just skett för hennes inre. Hon visste ju att hon önskade något, ville ha något av Eira som hennes vän helt enkelt inte kunde ge. Hon kunde inte vara arg på henne för att hon inte ville samma sak, inte kände samma sak som hon själv gjorde. Men just nu var hon sårad och kniven so…[Read more]
Nelia
Hon satt där med honom på den enkla bädden under gatorna i de hemliga tunnlar som vimlade sig fram som en labyrint, eller en stad inuti en stad. Det var knappast första gången hon varit här men det var första gången hon var här och inte hade planer på att återvända till Garnisonen innan någon märkte att hon saknades. Hon tänkte på Gar…[Read more]
Ylva.
Hon satt tyst och lyssnade på honom. Lät honom fundera vad han ville säga och lät honom tala till punkt. Hon hade inte bråttom och tålamod var en dygd och utan det skulle ett svärd aldrig kunna smidas. Hon slickade sig om läpparna en stund och drog på munnen i ett snett leende. ” Men vem säger att du måste leda själv? Frostheim kan väl ha…[Read more]
Joij kunde nog inte säga att hon var varken odöd eller demon, men nu hade de ju kommit så långt att de båda visste att den andra inte är en odöd. Nog för att död ändå fanns kring de tu, så var de inte den sorten som man kunde fasa för att den andra va. Hen hade nog rätt om att de på akademin skulle bli rasande om hon käkade någon människa, oavset…[Read more]
Eir fnös till. “Jag är inte heller odöd!” Hen rynkade näsan retsamt och vände sig mot Joij. “För kännedom anklagade jag dig för att vara en demon, inte död.” Eir flinade och klev ut på kanten av taket med ryggen mot kyrkan, blicken låst på Joij. “Och så du vet gör det mig inget att du äter mannen, världen är en bättre plats utan honom i den, men…[Read more]
Joij hörde ljuden av de andra. Hon smidig som en katta hade landat på marken, hon vädrade i luften där hon gick sina steg som för att utforska omgivningen. Hon hade inget alls emot den som hjälpt dem hit, inte mer än att hon önskade få försöka sätta tänderna i honom.
Hon sträckte på kroppen och ruskade snart på sig så pälsarna som täcker henne…[Read more]
Bodil lyssnade noga på allt Arand sa och tämjde sina förväntningar lite, även om hon fortfarande var djupt fascinerad av hans trollkonster så här långt och förblev säker på att han kunde få in Aslög på ett eller annat sätt. Men kanske var det värt att överväga alternativ ändå, lite förtroende var hon ändå tvungen att ha kring mannens skeptisk…[Read more]
Smickrad kanske, även om det rådde delade meningar om Gullveigs förmodade ondska eller missförståddhet. Hon hade själv aldrig lagt särskilt mycket tanke vid just det, det var allt för långt från hennes egen verklighet. Oavsett så hoppades hon att Arand skulle finna mer nåd i gudarnas ögon än den beryktade Gullveig.
”Du är mer magiker än oss a…[Read more]
”Det var inte mat jag föreslog. Vi kan ordna annat”, svarade hon efter en stunds tystnad. Hon kämpade med de splittrade känslorna och självklart skulle Ayperos se det, även om de inte delat ett band så som de gjorde. Hon slets mellan viljan att söka tröst i demonens plötsliga ömhet, och ilskan och kylan som hon kände växa inför Nenya. Hon önska…[Read more]
Jezeral steg genom dörren sist av de tre. Som alltid. Inte på grund av tvekan, inte av rädsla, utan för att någon måste vara den som vaktar ryggen när dörrar mellan världar stängs med mer vilja än logik. Ibland kunde oönskade väsen följa då man färdades i skugglandet.
Bakom honom gled dörren igen med ett ljud som påminde om en viskning i trä, d…[Read more]
Ayperos kropp skrek efter vila, men sinnet var som en storm – en tyst, roterande tyngd som vägrade stillna. Den svarta avgrundsblicken, skarp men glansig av utmattning, vändes mot Isra när hon talade.
“Oroa mig?” svarade han till sist, lågmält men tydligt.
“Jag oroar mig för din hälsa, och det vi väntar på.”
Hans blick dröjde kvar vid henne,…[Read more]
Arand lyssnade medan de två samtalade och kom fram till en stridsplan, lätt som en plätt, som om de diskuterade vad de skulle äta till middag. Kanske till och med snabbare än gifta pars groll om vad som skulle ätas vid bordet. Men han var för trött för att komma med bättre förslag själv. Han lät Bodils ord sjunka in, medan han tyst sköt undan e…[Read more]
Joij såg nästan lite besviken ut över att inte få äta den, men det var inte som om att människor utan magi var vidare goda heller. Det hade väl hänt, att hon gjort mer än hon fick med en människa en gång och lärt sig från det. De på akademin hade ju borstat det rent utsagt under mattan då det visat sig varit någon som var dömd för mycket.
-“Om…[Read more]
Förstås protesterade inte Llwyd att någon annan ville gå först – trots allt hade hon sett mycket av världen och tillräckligt många uppdrag för att veta riskerna med att gå först. Och trots att hennes liv kunde vara miserabelt ibland, hade hon en förkärlek till det. Eller kanske det var tortyren att hålla sig själv vid liv? Lite roat såg hon mot si…[Read more]