Ayperos tyckte inte om att ta hjälp av den respektlöse demonen Tipum. Tipum som aldrig visat respekt mot sin överordnade, Tipum som han nog kanske skulle behöva straffa och skada om han inte steg in på sin rätta plats. Men just nu fanns varken tiden eller orken, och till och med han fick konstatera att det var en lättnad att komma undan den bränna…[Read more]
När Maeve tryckte hans hand, svarade han genom att långsamt fläta in sina fingrar i hennes. Ingen stor gest, och ingen dramatik. Bara ett ordlöst löfte om ifall helvetet bröt lös innan morgonen, så skulle de åtminstone möta det tillsammans – liksom utmaningarna som kom med morgonens sken i detta mörka gråa landskap.
Arand lade sig ned till rätta,…[Read more]
Jezeral svarade inte omedelbart. Blicken låg kvar på Joij, analyserande, som om han inte var säker på om det var en god idé att blanda in denna främling. Men en skepnadsskiftare kunde komma till nytta. Efter Llwyds konstaterande verkade han fatta ett beslut och nickade lätt.
“Då är vi tre.”
Han kastade en kort blick mot Llwyd, en fråga i tyst…[Read more]
Tofa såg fågeln falla, och hon blev nästan en som fick hjärtat i halsgropen men hennes ögonbryn sköts upp i skyn där hon fick se hur den föll rakt ner på den märkliga besten. Hennes blick orädd, något förvånad men klart orädd där hon skyndar sig mot vargen.
Vargen såg mer obekväm ut med sin ryttare än den såg ut som den skulle ha ont.
Hon tog ti…[Read more]
Edda blev överraskad av att höra någon annan i närheten men var snabb med att anpassa sitt sinnestillstånd. Främlingen rusade mot den väldiga vargen och Edda förstod att om han skulle hjälpa till så var det nu! Vargen distraherades, vände sig mot sin anfallare och rusade rakt mot henne. Det odöda djuret agerade till synes helt på impuls och g…[Read more]
Nasrin såg på alvinnan med allvar i blicken, de gröna ögonen redan vakna och skarpa trots att sömnen nyss hållit dem i sitt grepp. Hon nickade kort, och lät sedan blicken sjunka medan hon i tystnad repeterade planen för sig själv. En rynka bildades mellan hennes ögonbryn.
Ett ögonblick passerade innan hon åter såg på Shaariel. Inget med detta kän…[Read more]
Skeptiskt såg hon mot dvärgen, hur hamnade hon här egentligen? Varför kunde hon inte bara ge upp och följa med henne som alla andra. Allt skulle vara mycket enklare då.
“Ännu längre ner? Underbart. Vad kan gå fel.” fnös hon och korsade sina armar när hon följde dvärgen motvilligt. Kanske en gnutta nyfikenhet även om den var djupt nedgrävd.
“Tror du att hon verkligen skulle vara så grym?” frågade han med ett litet skratt, när han drog på sig den lösa skjortan. Något som inte alls kändes lika skönt som förr. Han hade rivit ett hål för svansen i byxorna, som långsamt svajade bakom honom nu. Lite trött fortfarande sträckte han på sig med en gäspning. För att lite retsamt sedan st…[Read more]
Ögonen glimrade när Tipum såg på Ayperos där nere, utan att röra en muskel när hans beordrande ord kom. Det var inte förrän Isra gav dem som han bemödade sig att låta sin mörka rök skymma lågorna och dess värme. Han höll elden på avstånd ifrån dem alla, under tystnad och när väl Izotar hade lyckats få bort de sista stenarna från gången nästan kn…[Read more]
Den blöta filten över henne verkade inte Llwyd reagera på så mycket, utan satt kvar utan någon mer min. Förutom när de nämnde prinsessan, då höjde hon lite roat ena ögonbrynet. Inte direkt det vanliga uppdraget – och ett uppdrag som lät farligt. Inte någon fånig unge som inte visste sig använda magi. Nej, detta var mer intressant.
Den bekanta känslan kom smygandes över henne, omslöt henne i en behaglig kyla, trots att hennes inre brann lika hett som luften omkring henne. Hon kunde känna sin egen styrka falna för varje sekund som gick då hon höll lågorna på avstånd från Ayperos och Nenya, hur ansträngningen sög själva livet ur henne själv och den framtid hon bar på, men se…[Read more]
Tofa ständigt ute på resande fot, letade efter det som hon inte lyckats upptäcka ännu och ryktena gick ju så hon blev exalterad, nyfiken på vad det kunde vara som rörde sig här ute. En rågblond krigare vill hon påstå sig vara! Ljuden, olyckliga ljud som färdas långt när de var få andra ljud som upptog platsen.
Hon kom i rörelse och det var så…[Read more]
Det var en väldig tur att Edda hade spenderat det där halvåret med teatertruppen i Karm, för hade han inte lärt sig alla de rörelserna till pjäsen om Ayperos fall så hade han troligtvis varit i bestens mage redan. Han dök åt sidan samtidigt som den väldiga vita vargen susade förbi där han precis hade stått och genom en välplacerad arm föll han i…[Read more]
“Ja! Ja just det ja!” Hon pekade mot vättens mun som om munnen sagt precis rätt sak. “Oj, vi behöver söka oss djupt ner i berget för detta! Lärjungen förseglades i sten under de gamla salarna! Dottern lurade lärjungen med något, minns inte vad, men det var en berättelse om bitterhet och otålighet, hon förrådde sitt folk förgäves då hammaren gick f…[Read more]
En god natts sömn var inte vad hon hade räknat med mitt ute i öknen, men där stod hon nu nyvaken och utvilad. Hon sträckte på sig så att det knakade till och släppte ut en lättad suck innan hon samlade på sig sina kläder som nu äntligen hade torkat. Natten hade blivit kyligare än hon väntade sig att det skulle vara i öknen, men hon var lyckligtvi…[Read more]
Ayperos hade sällan känt sig så maktlös, inte sedan Loradons fall och flykten till Me’erisia. Det enda han kunde göra i stunden var att använda kraften och makten han hade för att hålla sig och Nenya ifrån att brinna upp i det eviga infernot som svepte sig omkring dem och blev allt mer intensivt. Och det tärde på hans kraft, snabbare än vad han…[Read more]
Eira gick vid sidan av Liv, i tystnad nu. Orden hon försökt säga innan – den lilla meningen, det torra försöket till lätthet – hade fallit platt. Livs svar hade varit kort, avhugget. Ett “mm” som bar mer än en hel mening och Eira kände det tydligt. Hur något låg mellan dem, något som inte gick att skaka av sig. En kyla som inte kom från vattnet l…[Read more]
Allt stod i brand runt omkring dem och den tjocka röken låg som ett tjockt täcke över dem. Kaos. Han trivdes i det. Älskade det. Men, Isra var inte någon han var beredd att offra ännu till kaoset. Framtiden som hon kunde bringa fram… nästan pirrande av nyfikenhet och något liknande glädje, även om han inte skulle valt de orden själv. Drottningen…[Read more]