Han hade just dragit upp Ylva ur vattnet, hennes skratt blandade sig med hans eget, ekande genom den ångande grottan. Svårt att inte skratta över slumpen som fått dem att trilla i vattnet. Visst, det kom ju med andra problem med, men de fick de lösa snart.

Han skakade på huvudet, rufsade till sitt våta hår och sneglade uppåt. Hästarna stirrade…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Han ställde sig upp med sin hand fortfarande i hennes. Eller hennes i hans kanske var en bättre beskrivning. Hans enorma labbe hade lätt kunnat krossa hennes. Men han hade ett förvånansvärt mjukt handtag om det då han såg ned på henne.
Kylan påverkade henne inte alls längre, vinden kunde vina och yla bäst den ville. Såhä…[Read more]

Asgeir höjde ett ögonbryn och såg på henne, hennes hand fortfarande i hans. Hon var varm, eller kanske var det bara han som var det. Svårt att avgöra. Det kändes som att hålla en glödande kolbit, fast utan den där biten där man brände fingrarna. En glöd som spred sig in i honom. Som gjorde honom förvånansvärt mjuk i kroppen.

‘Äh.’…[Read more]

Alienna hade inte kunnat ha mer fel den där kvällen. Bain kämpade inte mot mörkret – han jobbade med det. Lät det flyta i hans ådror. Lät det konsumera honom som han konsumerade det. De var ett och samma. Men han sade ingenting om det, utan lät det gå. Bättre att hon trodde ljust och fint om honom, för det behövdes om han skulle lyckas med sitt up…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

“En smed och en prins? Och här trodde jag att vi var en kung och en drottning… jaja… enkelt tillkommet enkelt tappat” svarade hon med ett skratt samtidigt som hon lättsamt ryckte på axlarna och tuggade på det sega köttstycke han delat med sig av.
Hon la huvudet lite på sned och lyssnade på hans skämtsamma berätte…[Read more]

Elian stirrade på Aeron, eller snarare på handen som just lämnat hans egna kind, på det lindade bandaget som inte varit där tidigare.  Tankar var fortfarande tröga, som om han försökte se klart en dimmig morgon. Hade han verkligen svimmat? Det kändes fel. Han mindes att han varit trött, men inte så trött. Inte så att han bara skulle… försv…[Read more]

Värmen under täcket försvann i samma ögonblick som kylan letade sig in mot hennes ben. Hon ryckte till, halvvaken, men lät bli att öppna ögonen. Det var ingen idé. Hon visste redan vad som hade hänt.

Ett lågt nästan morrande och grymtade lämnade Eiras läppar medan hon instinktivt drog upp benen under sig. Ett försök att fly undan de iskalla tår…[Read more]

Motvilligt drogs hon ur sin sömn, väckt både av gryningsljuset och rörelsen intill henne. Hon mumlade tyst i protest och begravde ansiktet djupare mot hans varma bröstkorg. Ett ögonblick passerade innan hon vaknade till och insåg att det var Zaahls bröstkorg hon gosat in sig mot. Hennes tidigare fånge.

Hon blev genast klarvaken och slog upp ögon…[Read more]

I den stunden blev det uppenbart för Zaahl. Det fanns inte en chans att han skulle kunna återvända hem utan att följa med Nasrin till vägs ände först. Vad som väntade vid slutet av den vägen låg ännu i dimma – en ovisshet han helst behöll om det skulle innebära att det bultande hjärtat inuti hans bröst istället skulle värka när han slutligen hjä…[Read more]

Aeron flyttade sig från sin plats på golvet och satte sig istället på soffan intill Elian där han låg insvept i filtar. Den oro som tidigare varit tydlig i hans ansikte rann långsamt av honom, ersatt av ett mjukt leende när han såg på sin vän.

“Det är ingen fara, Elian,” hyschade han lågt, hans röst varm och lugnande. Försiktigt lät han sin ha…[Read more]

Ett förvånat litet ljud lämnade henne, men hon gjorde inget motstånd när han drog henne intill sig. För ett ögonblick var hon fullständigt handfallen och visste inte hur hon skulle reagera. Eller snarare hur hon borde reagera. Det var knappast lämpligt att hon lät sig omfamnas av honom, men samtidigt fanns det ingen i närheten som skulle säg…[Read more]

Asgeir såg på henne, såg hur hennes kinder fick den där röda färgen, som elden i en smedja. Eller kanske snarare som solen på vintern, när den bara hinner titta fram innan den dränks av mörkret igen. Han lutade sig bakåt på stenen och korsade armarna över bröstet, ett brett flin spridandes över hans ansikte.

‘Så, en smed och en idiot till prin…[Read more]

Caspian såg henne – på Neila. Ett enda ögonblick var det bara hon och han i tystnaden som uppstått nu då svärdens klang, männens svordomar och ansträngda ljud fyllde platsen. Men tystnaden varade inte, då en värld av kaos runtom exploderade. Han hade vunnit. Mot alla odds, trots att varje muskel i hans kropp skrek av utmattning, trots att Garni…[Read more]

Tath’nel stod vid ett av Dal’elaths största torg, där ljuset från eftermiddagssolen sipprade igenom skogen täta kronor. Alver rörde sig i ett ständigt flöde genom platsen, handelsmän ropade ut sina varor, och barder sjöng lågmält vid fontänen i torgets mitt. Det var en plats av liv och rörelse, en plats där nyheter spreds och beslut fattades i…[Read more]

Zaahl kunde inte låta bli att le då Nasrin inte stötte bort hans omtanke. Han följde henne med blicken hela tiden, och kunde nu se rodnaden som färgade hennes kinder. Det var inte det enklaste att utgöra i mörkret, men när hon lade sig intill honom fann han förändringen av paletten i hennes vackra ansikte. Som om något drog i honom lade sig även h…[Read more]

Ett roat, nästan belåtet skratt lämnade henne åt hans ord. Hon kikade snabbt åt hans håll men vred undan blicken för att undvika kärnan som kom flygande mot henne. Den träffade henne harmlöst på axeln, och hon vände sig tillbaka mot honom med samma triumferande leende kvar på läpparna.

Såklart att hon skulle minnas allt. Och hålla det emot honom.…[Read more]

Lyreth simmade med ett jämnt tempo, försökte ignorera hur hjärtat slog snabbare ju närmare de kom revets ytterkant. Men när bubblorna från Laras retsamma lek virvlade upp framför hennes ansikte, kunde hon inte låta bli att fnysa. Hon viftade bort dem med handen, bara för att mötas av ännu fler. Ett frustrerat ljud undslapp henne när hennes syste…[Read more]

Nelia

Hon såg att Caspian sett henne. Om det var med blicken han upptäckt henne eller med någon annan förnimmelse visste hon inte men för ett kort ögonblick mötte deras blickar. Hon hoppades att han i hennes såg hennes oro och tillgivenhet för honom. Men det var svårt att förmedla något annat än ren skräck inför situationen. Han hade insistera…[Read more]

Zaahl försökte förgäves höja handen framför ansiktet för att undvika att få kärnan rakt i plytet, men nog förbannat fick han den på kinden ändå. Hans halvhjärtade “Aj” var inte särskilt övertygande, speciellt då det blev inbäddat i ett lätt skratt. Zaahl fann sig själv skratta mycket i Nasrins sällskap, även om hon fläppte till honom eller…[Read more]