Ibland funderade till och med gudarna på vad som krävdes för att få Almitharas hjärta att banka hårt i bröstet av skräck och förtvivlan. De steg som rörde sig framåt och hamnade på en stadig grund verkade inte ens vackla för ens en sekund, ögonen bara studerade alla detaljer som om de tillhörde vardagen, som om denna plats inte skrek sina var…[Read more]
När någon väckte Bern var det som att väcka en björn som sov. Hans mullrande i bröstkorgen av missnöje och de ilskna ögonen såg upp mot Bastian, det ända som mildrade var att mannen framför sig såg ut att lida mer. Sakta med ett högt stön satte han sig upp i sängen som inte var mer än halm och plädar, drog sin hand igenom det vilda håret och…[Read more]
Bastian log varmt när Izana kysste hans knogar. Kanske var det just där och då han insåg precis hur starka hans känslor för henne var. Nog borde det varit uppenbart – och alla andra kunde säkerligen redan se det – eftersom de mer eller mindre offrat sina liv för varandra. Att utsätta sig för den typen av fara och ren dumhet var inget man gjorde fö…[Read more]
När en lätt vibration började kännas i porten under hennes fingrar drog Athanishka ett djupt andetag. Snart sprack porten och när första stenbiten föll blev hon nästan tvungen att kisa. Livstid efter livstid hade hon spenderat i totalt, evigt mörker. Trots att det inte fanns mycket till ljus att tala om utanför hennes grav var det tillräckl…[Read more]
Gork njöt faktiskt. Inte hade Gork trott att Gork skulle ha träffat någon så perfekt som Galasha, och på så kort tid efter att Gork lämnat sin egen klan. Och nu skulle Gork och Galasha bilda sin egen klan, bort från bägges tidigare klaner. Gork var lite smått förtjust i Galasha. Galasha hade ju ändå tillrett ett så smaskigt middagsmums a…[Read more]
Tillbaka till vildsvinet och sen väster ut, ja det lät inte dumt även om de båda inte hade någon bra koll på omgivningen de bott i. De båda verkade vara dåligt berest men inte så konstigt då orkar ofta håller sig i sina klaner. Fanns ju sådana som lämnade sin klan för att upptäcka nya saker men dem var få, hon hade dock hört läskiga historie…[Read more]
“Nå väl ska vi sätta igång?” Almithara mer eller mindre slängde över barnet till en av männen som tog emot det med ett sliskigt leende på sina läppar. Ärmen veks upp något och med dolken i sin hand skar Almithara ett rätt djupt sår över sin egen arm medan benen gick fram till porten. Blodet som droppade mot stenen ebbades ut med alla andra ljud so…[Read more]
Vid gruppens ankomst ner i den öppna grottsalen tycktes hela berget ta ett djupt andetag och hålla sig i spänning för vad som skulle ske. De viskningar som blandat sig med den vinande vinden som susande mot de yttre bergsväggarna tystnade, en vind som borde varit omöjlig att höra på detta djup. Om det ens varit en vind. Kanske var det inte ett nat…[Read more]
Det var en ren slump på ett uppdrag som Almithara först ramlat över information kring en kvinna vars krafter till och med gjort Ayperos osäker, inte en dålig sak då den demonen var nog den ända som faktiskt fått Almitharas respekt. Till en början hade allt bara varit en sägen, inget som var av intresse men med lite mer grävande kunde ledtrådar…[Read more]
“Måste vara riktigt snygga mantlar ni har i så fall om mina vingar kan efterlikna en sådan.” Flinade hon till svar men höll ett hårt tag om mörkeralven och följde med i hästens rörelser. Det tog inte läng tid förrän jord ersattes av sten och hovarna ändrade även ljud med dess underlag. Det skulle självklart vara obehagligt att rida in i en by men…[Read more]
Varför var denna mannen så förbannat perfekt? Det nästan började reta Izana något då det varje gång nästan gav henne en örfil i ansiktet över hur lite denna kvinna förtjänade honom. Ändå kunde hon inte annat än för stunden vara tacksam över hans närhet och värme, lite egoistiskt och fult egentligen då hon inte ansåg sig ens vara värdig men något…[Read more]
Bastian nickade stillsamt när Izana berättade om Damian. Han kunde inte förklara varför men till viss del var han svartsjuk på den nu förmodade döde mannen. Tänk att de vuxit upp tillsammans och trots att Bastian fram tills för några dagar sedan inte visste att Izana ens existerade fick han en stark känsla av att han hade velat vara den som funnit…[Read more]
Efter att han mer eller mindre blivit dumpad av Sparven, då denne bara försvunnit, så hade Kornoc vilsen drivit omkring och gjort en hel del uppdrag som ingen annan ville ha. Han var känslokall, oberäknelig, blodtörstig men stod vid sitt ord om han fick riklig betalning av guldmynt. Denna alvblandning till vampyr var extremt besatt av penga…[Read more]
Bastians ord var en klen tröst i det stora hela och även om dem tog bort fokuset något från de tankar som hela tiden upprepade hennes misstag i huvudet kunde de inte helt släppas. Det fanns så många parametrar i det hela som pekade på hennes inkompetens och Bastians ärr var det som skrek mest. Självklart skulle strider utsätta honom för fara o…[Read more]
Bastians ögon tårades av den hemska synen som mött honom. Det var omöjligt att inte känna skuld över allt Izana behövt utstå. Han borde aldrig ha godkänt idén. Borde aldrig släppt iväg henne på detta farliga uppdrag. Det var en klen tröst att ha mördat den man som tycktes ha varit ansvarig för hennes skador. Bastian kunde bara hoppas att han…[Read more]
Vingas vassa svar gjorde Verena en aning ställd. Hon hade inte riktigt förväntat sig mothugg på det sättet och skämdes något när hon insåg att hon själv stod och gnällde. Kanske helt i onödan dessutom. Hade förtroendet tagit en törn? Absolut. Inte bara på grund av Vingas bakgrund utan även faktumet att hon ruvade på formen av en stor jäkla drake…[Read more]
Att hon faktiskt fortsatte på hans skämt fick honom att rodna – och kunde han se en rodnad där på henne med? Han harklade sig igen och såg bort en kort stund. Oförmögen att riktigt säga något. Tystnaden lade sig mellan dem och de var inte förrän vedkubben blev två som något skar igenom tystnaden.
“Säkert! Så du gör mot alla.” sa han till slut…[Read more]
Allt hade gått hyfsat bra på ritten dit, fram till hon dök upp bakom henne. Det var nära på att han skulle ramlat av hästen, men kanske var det just kvinnan själv som höll honom uppe. Åt försökte att överraska honom fnös mörkeralven lätt. Trots allt ville han inte erkänna någon svaghet.
“Säkert skulle det gå att få det att se ut som en mantel, o…[Read more]
Faegrim skrattade roat över tanken på Zevuprin som en älva med vingar.
‘Åh nej, ingen älva! Han är en brink, som mig!’ sa han och gjorde en stolt gest över sitt bröst, ett stort leende och muntert prat. ‘Men magi som en älva, det kanske man kan säga han har. Ovanligt bland vårt folk, måste man säga. Min farfars farfar lär ha kunnat läka ett sår…[Read more]