Lucian Geta såg kvinnan försvinna och i nästa sekund stod han bredvid henne i en källare och i nästa igen kom han åter till den dunge där hans liv ändats på ett våldsamt sätt. En ilska flammade upp och en avgrundslös sorg tyngde hans sinne.

Det var nu första gången han kände rädsla helt ofiltrerad och rå. Den höll ett hårt grepp om hans själ…[Read more]

Divania låg orörlig i sängen när en förminnelse högg henne i hjärtat, hon kunde känna närvaron av en mörk orörlig själ i rymd. Han var bunden till Divania, något hon hade lärt sig att upptäcka efter alla år i skolbänken. Med stängda ögon började Divania sväva medans hennes kropp låg orörlig. Hon såg ett energiskt flimmer över henne, en blodsmag…[Read more]

Det var ett dampt och mörkt i källaren men de få springor av ljus som letade sig fram genom spickorna i golvet och ett litet fönster som låg i gathöjd var tillräckligt.

Med det gamla språket började han mässa och rita pentagram och stjärnor på det hastigt sopade golvet. I varje triangel som dök ipp i mönstret hällde han ut en träkopp med bl…[Read more]

Blodlustens iskalla grepp skälvde igenom Divania’s sinne, en mardröm utspelade sig med svarta skuggor utan ljus vilket reste sig över stadens vackra gator. En chockartad knall ljöd högt, himlavalvets mörka fauna revs i bitar av pulserande röda färger som ödelagde allt till högar av stoft. En jättelik reva brann intensivt i himlen vilket spydd…[Read more]

Eirik hade nog förväntat sig bli irriterad på ett så ramblande svar som Ylva gav, med tanke på hur trött han kände sig, men det var något lite lustigt över det hela så han lät henne spinna på. Det kanske var lite elakt, hon hade trots allt varit i slagsmål med mor, men samtidigt var det… lugnande? Kanske det var det att hennes ansikte var så…[Read more]

Nelia

Garnisonsmästaren står tyst tillsammans med rekryt Henry och väntar tålmodigt på Caspian Astors svar. Det blir en minst sagt obekväm tystnad och Garnisonsmästare förbannar varenda stjärna att paladinen besökt just hans garnison i just den här staden just den här natten. Då mannen talade blev han märkbart arg, käkarna spändes, kinde…[Read more]

Naira öppnade inte sina ögon och flyttade inte på huvudet igen. Den här illusionen var mer ihärdig än de hon haft tidigare. Leendet på hennes läppar var kvar då hon särade på dem för att tala med en hes röst.
“Jag saknade dig i början. Dig och mor.” rösten försvann för ett ögonblick, hon kunde inte minnas senast hon använt den, “Det är kanske där…[Read more]

Lite frustrerad över hennes reaktion slog han något i gallret. Trots allt hade han hoppats på ett mer riddare i skinande rustning, eller åtminstone ett glädjetjut. Men inget. Det var nästan som om hela hans agerande och tankar föll pladask till marken. Till sist drog han efter andan. Kvinnofolk. 

‘Naira…!?’ väste han igen mellan sina tänder…[Read more]

Hon satt ner i cellens golv med ögonen slutna och huvudet lutat mot den hårda stenväggen. Hon kunde höra att någon närmade sig hennes cell, stannade och tog tag i gallret som höll henne borta från friheten. Men hon brydde sig inte ens om att öppna ögonen. Vem eller vad det än var som närmade sig så brydde hon sig inte. Det spelade ingen roll l…[Read more]

Nio… Elva. Till slut kom han till rätt ingång. Ingången var så smal, så han var tvungen att huka sig något för att kunna röra sig in i den långa korridoren med små celler på varje sida. Få fångar rörde sig, trots allt var de som rörde sig i korridorerna antingen möglig mat, en ny fånge, eller en död en. Han försökte att hålla blicken framå…[Read more]

Naira hade för länge sedan slutat bry sig om skriken från övriga fångar. Hennes trånga, hårda cell djupt ner i drottningens fängelsehåla kändes tyst numera. Lång tid hade gått sedan hon glömt hur länge hon varit frihetsberövad. Ännu längre tid hade gått sedan hon sett Iselems sols varma ljus. Borta var hennes mjuka former och vackra kurvor. År…[Read more]

Caspian satt lite rastlöst och väntade, han var trots allt ivrig på att få komma bort från garnisonen till värdshuset och kanske njuta av något glas lokalt… vad de nu drack här i Iserion. Hur länge kunde det riktigt ta för alvflickan att informera befälhavaren om läget? Till sist blev det lite liv i grytan då garnisonmästaren dök upp med någon…[Read more]

Det var intressant, nästan nagelbitande att se hur allting verkade falla på plats för hennes morbror. Pusselbitarna som lades framför dem. Sättet som  både Isra och Ayperos arbetade tillsammans, nå och en liten del henne själv, var nästan vackert. Små, små steg som ledde till något stort. Som skulle i sin tur leda till något ännu större. Hon lu…[Read more]

Faktum var att Torbjörn inte hade förväntat sig att kvinnan skulle tala till honom tilblaka. Kunde hon ens prata? Förvånat stod han och gapade lite när hon svarade honom. Så klart hon inte ville bli kallad fisk kvinnan. Han harklade sig något skamset och kliade sig lite i sitt långa hår för att skratta till  – som om det skulle släta över ha…[Read more]

Som vanligt när hon var nervös tuggade Toku på sin läpp – så pass nervös var hon att hon till och med hade lyckats bita hål på den. Även om hon inte ens lade märke till de små såren som färgade hennes bleka läppar allt rödare. Stämningen var så spänd att vem som helst skulle bli nervös över det hela. Blicken till Toku vandrade mellan Toku, vakter…[Read more]

Nelia

Hon visste inte vem han var. Att hon eller någon av de andra som henne skulle informeras tyckte de inte var nödvändigt. De skulle ändå hålla sig ur vägen. Inte synas, inte höras. Hon nickade allvarligt mot honom för att visa att hon uppfattade vad han sagt. Både hans namn och att hon inte skulle söla. Hon skulle aldrig drömma om att göra de…[Read more]

Det hade kommit som ett slag i ansiktet för den unge kejsaren att se sina nyligen bekanta befinna sig på begravningsplatsen. Inte nog med det, de råkade även vara kärnan till all tumult som uppstått. Efter att både Toku och Okaji dessutom i princip hållit var sitt självberättigande tal som inte Hide kunde förneka fick tankarna i hans huvud att…[Read more]