Ylva Sigvaldaddotir

Hon log lite snett då Ragnhildr talade om konungen som en dåre. Kanske i sin ungdom? Kanske än? Hon kunde inte låta bli att le åt det hela. Det kändes som att hon blivit välsignad här med en stund som var få förunnad och hon undrade hur det kom sig att hon hade haft sån tur? Ja kanske andra inte såg det som tur att få skiten s…[Read more]

Noah

Noah var allt annat än imponerad av mannen. Så fort han öppnade munnen kom mer tydliga bilder tillbaka till honom och han la lugnt armarna i kors över bröstet. Han nickade något stelt som hälsning utan att säga något. Hade man inget gott att säga var det lika bra att hålla käft. Och han hade inget gott att säga om den här typen.
Vad gj…[Read more]

Isras ord fick henne att skratta hjärtligt och om man såg noga fanns det kanske till och med en liten rodnad där på hennes kinder. Det var sällan, om nästan aldrig, som Isra talade om deras relation på det sättet och på något konstigt vis blev hon nästan lite varm av det. Fast för att inte låtsas om det, himlade hon med ögonen. Till middagen hade…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över att de hade kommit till någon slags slutsats över situationen, och att resan troligtvis inte verkade vara gjord i onödan. De två damernas jargong fick honom att le lite, och han la en arm om dem båda och höll dem nära sig.
‘Så intellektuella som ni båda är hittar vi nog en bra användning, det råder ingen tvekan. Åh, d…[Read more]

Audgisil verkade inte överdrivet förvånad över Ranghildrs tänder som flög hit och dit, men samtidigt var det kanske något han gärna undvek. Och framförallt verkade han inte skylla på Ylva, han visste nog att det bara fanns en person att skylla på för kaoset, och det var Ranghildr. En förmåga hans kära dotter ärvt av henne med. Kvinnorna i han…[Read more]

Leoric satt kvar, kanske lite mer spänd och rastlös än förr, medan han väntade på att de han antog var Sera och en kompanjon skulle komma. Samtidigt försökte han vara avslappnad, de skulle ju inte dra till sig onödig uppmärksamhet heller. Adelsmannen sneglade sig omkring i värdshuset, som för att se om någon där inne hade reagerat på honom, ell…[Read more]

Lite nervöst tuggade Sera på sin underläpp. Kanske det hela var idiotier? Tänk om Leoric inte dök upp… Tänk om han dök upp med ett garde som tog henne. Eller tänk om de båda herrarna skulle börja bråka över henne. Det hade inte varit första gången något sådant hände. Men samtidigt var hon väl inte den hon en gång var. Eller? 

Inte s…[Read more]

Åt Audgisil prat om vilken kvinna Ylva ville bli, och att kriga mindre fnös Ranghildr något. Ett ämne de diskuterat sedan han satt sin fot på hennes första skepp. Där deras syn gick något isär. Även om hon skulle göra allt för att få tillbaka Kettil i liv och Maeve oskadad. Kunde hon inte rå för att finna något tycke om adrenalinet som pumpade vid…[Read more]

Genast var Eirik i rörelse. Han gjorde ett halvhjärtat försök att ta tag i Asgeirs arm men brodern slank mellan fingrarna och backade. Sin måltid till trots var det Eirik som antagligen skulle tröttna snarast av de båda bröderna. Eirik kände inte för att ranta runt i en ring med Asgeir under hela kampen, men för att undvika det skulle han behöva…[Read more]

Noah

Han såg på henne då hon stannade sin häst och såg på honom med det sneda, retsamma leendet. Han stod emot impulsen att himla med ögonen. Furste Valmont… Leoric… ” Vänta… vänta..” han red ikapp henne. Leoric Valmont namnet var bekant. Plågsamt bekant men det var ett minne, precis utanför räckhåll. Han fortsatte intill henne under tystna…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon gjorde en liten grimas då Ragnhild spottade ut tanden igen. Hon sneglade mot Audgisil och undrade om han skulle hålla hans hustrus tandlösa leende mot henne för all framtid. Det var just ett redigt sätt att bli presenterad för någon. Torbjörn skulle slå ihjäl henne när han fick höra om det här. För höra om det skulle han…[Read more]

‘Vid gudarna…’ fnös han åt Ranghildr och hennes tand, nå han hade sett äckligare saker i sina dagar, mycket äckligare. Men det var en annan sak att se någon dåres tänder bli utslagna och sin hustrus tänder flyga ur munnen i en blodig pöl.
‘Ja, ja, du är värst av dem alla, Ranghildr.’ fnös han och skakade återigen på huvudet lite, för att bli li…[Read more]

Lite förvånat och skeptisk såg hon på tanden för att sedan rycka på axlarna och göra som Ylva sa. Däremot verkade den inte fastna riktigt och hon spottade snart ut den igen för att skrocka till något. Det fanns inte direkt något att göra efter att saken var gjord. För att sedan se mot Ylva med ett finurligt leende.

“Långt ifrån det värsta jag har…[Read more]

Hon viftade med ena handen, som för att vifta undan demonens ord, men hon gjorde det med ett svagt leende på läpparna, ett leende som blev lite bredare när Nenya lutade sig fram för att kyssa hennes nästipp. Hon kunde inte låta bli att sucka nöjt, men för att inte spä på Nenyas redan stora ego så himlade hon lite med ögonen och sträckte sig…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg mellan den ena och den andra. Ragnhilds ord fick henne bara att gapa. Var gården verkligen hennes?! Men så fortsatte hennes make med prat om barnbarn och hon visste inte vad hon skulle tro.
Hennes kinder brann så varma nu att hon inte visste vad hon skulle göra riktigt. Snart fick hon väl stoppa huvudet i en snödr…[Read more]

Ranheims befästa kärna närmade sig och hon fick motstå impulsen att se sig om efter Arand. Vart han än var nu så fick hon lita på att han visste vad han gjorde och att han skulle klara sig osedd undan Turins män. Att han kanske redan skulle kunna vara påkommen och oskadliggjord var en tanke hon inte tänkte underhålla.

”Så det är inte längre en…[Read more]

Audgisil höjde ett ögonbryn åt Ylvas våldsamma försvar och nekelser, för att se på sin hustru lite menande.
‘Tror du hon ljuger?’ frågade han, med ett snett leende på läpparna. Trots allt kunde det ju vara så att hon var deras sons älskarinna och väntade deras barn, men inte vågade säga något. Men om så var fallet hade nog inte Ranghildr slagit…[Read more]

Ett roat skratt lämnade Ranghildr och hon höll upp händerna lite oskyldigt över Ylvas ord för att sedan skaka på huvudet åt det hela.

“Ylva, vi retas med dig. Vi skulle aldrig lägga något sådant krav på någon. Gården är din, men jag tror bestämt att i sådana fall får du ordna vapen till gardet och min familj. Låter det rättvist?” påpeka…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Precis som hon misstänkte så slog drottningen ifrån sig hennes ursäkt. Och kungen verkade också inte vilja höra den riktigt. Inte heller att hon talade till honom på  det formella sättet som kanske ändå varit väntat. HOn hade inte träffat honom personlingen och förvånades lite över att han redan visste hennes namn. Men så må…[Read more]

Asgeirs skarpa ögon gick från den ena kvinnan till den andra, och en stund lyckades han hålla sin allvarsamma uppsyn någorlunda, men det var svårt då han såg hur mycket de skadat varandra. Han höjde en hand lite desarmerande, och tillät ett litet leende.
‘Jag heter Audgisil, mig veterligen, och inte kung.’ sa han lite skämtsam…[Read more]