“Bröd? Jag har nog gett dig mer än bröd, tös!” sa han, för att sedan lite retsamt nöp han tag i hennes näsa, kanske för att ta ut sin irritation något att hon lämnade honom. På ett så farligt uppdrag. Vid Hel heller att hon skulle dö. Faktum var att han nästan funderade på att följa efter henne men han var tvungen att snabbt lämna något såda…[Read more]

När hon nämnde sin resa rynkade hon något på näsan, som om han inte var direkt nöjd med det för att korsa sina armar något efter att ha stoppat in en brödbit i sin egna mun. Först hade han tänkt säga något ilskt åt henne, läxa upp henne eller för den delen bara säga något retsamt. Men han svalde sin ilska, för en gångs skull för att sedan le sv…[Read more]

Innan han hade sagt nej hade hon redan hämtat mjölken och hällt upp två stop till bredden. En suck lämnade hans läppar, även om han inombords log och han tog brödet med en handduk runt omkring det och bröt en stor bit till dem båda. Lite roat himlade han med ögonen åt hennes sätt.

“Ibland undrar jag om du går i Lokes spår, vet du det? Silvertun…[Read more]

Han skulle precis säga emot hennes ord om att missköta sig, men hann inte innan hon redan hade bytt ämne. Faktum var att han hade hört om henne – det var intressant trots allt. Ifrån havet. Som de sagorna om sjöjungfrur som han hade läst för dem när de var små. Fast inte kunde hon väl se ut så?  Istället fnös han lätt åt hennes retsamma ord.

“Och…[Read more]

Åt Ithias ord räckte Sera ut tungan. Osmidigt? Snarare var det väl bra att gå rakt på sak istället. Det sparade både tid, ord och hjälpte mer. Hon rörde sig med stadiga steg framåt, utan att tänka på att hon var den längsta där och förmodligen den med längst ben.

“Åh! Uppträdande, vad spännande! Vad gjorde du?” frågade Sera, entusiastiskt, kanske…[Read more]

Det var med stora steg som Vinga följde efter sin vän. En vän som vanligtvis betydde trubbel – och hon var inte säker på om det var den typ av spektakel som hon letade efter. Fast kanske det var hennes börda som drakfolk? Skydda dem var det som Vingas folk var byggd för att göra. När väl de kommit ut till skogens frihet, drog hon nöjt efter andan.…[Read more]

En suck lämnade Torbjörns läppar när han inte verkade kunna tvinga på Esbjörn mer mat. Som vanligt skulle han bli grinig tidigare. Han skakade lite på huvudet åt tanken. Blev de aldrig vuxna och kunde ta hand om sig själva? Fast innerst inne så hoppades han inte att den dagen skulle komma då han skulle vara ensam. Hade han någonsin varit ensam?

F…[Read more]

Smärtan var som ett eko efter att Vili hade hållit på, men samtidigt var det nästan som en ny energi där hos Ranghildr. En stor suck lämnade hennes läppar när hon sjönk ner på marken igen. Orden från både Vili och Ylva ekade i hennes öron. Men hon svarade ingen, istället slöt hon ögonen för att försöka stänga ute dem alla. Vad hade hon egentligen…[Read more]

Tanken på att hon skulle behöva låtsas som om detta var något hon gjorde på någon slags känslomässig grund gjorde henne lite obekväm till mods, trots allt hade hon inget egentligt intresse av att knyta några nya familjeband, men möjligheten var för bra för att ignoreras. Denna man, hennes direkta släkting, hade band och kontakter som hon aldrig sk…[Read more]

Lite irriterat borstade han bort lite av mjölet som fanns på hans mörka byxor och han knöt sin näve för att försöka lugna sig när Ylva drog upp onödiga saker. Det gjorde det för hennes skull. Kunde hon inte se det? Han fnös och tog sin tumme i sin mun för att fukta den lite för att sedan dra bort lite sömn, sot och annan smuts i Ylvas ansikte.…[Read more]

Trots att Ylva försökte att hålla sig ur vägen var det nästan som hon alltid lyckades ställa sig precis där Torbjörn var på väg. Inte för att det gjorde honom särskilt irriterad. Han var van med att ha det så och det skulle vara märkligt om det inte var så snarare. Istället så knuffade han lugnt bort henne där han vandrade i köket. Lade in en…[Read more]

Det hela förvånade Ranghildr och hon hade tänkt kommentera hans märkliga sätt och ord, men hann inte riktigt innan hon kände ett brännande inom sig som gjorde att hon gav ifrån sig ett högt vrål av smärta som säkert skulle höras ut från bastun med. Lite krampaktigt greppade hon tag i bastubänken för att se på Vili med kisande ögon där tårar h…[Read more]

Trött reste sig drottningen upp och hostade för att torka bort lite blod, som hon hastigt gömde ifrån sin make. Ett svagt leende fanns där på hennes läppar och hon strök en mild hand över Vilis kind och såg in i hans ögon med ett litet skratt.

“Du behöver inte säga vad gamla dårar som jag vill höra, Villi.” sa hon och klappade honom vänskapl…[Read more]

Tyst satt Ranghildr och såg ner på sina händer. Som hon försökte att stilla sig själv. En kruttunna som var lätt att tända på. Ilsket knöt hon sina händer för att sedan låta blicken vandra upp mot Villi med en tårögd blick. Hon öppnade munnen för att säga något spydigt, men istället så svalde hon bara luft och hon visste inte riktigt vad hon skul…[Read more]

I ögonen till drottningen kunde man se tårar. Något inte ens Audgisil nästan sätt om man inte räknade med få saker, och Kettils död var en av de saker som var just det. Hon darrade lite på sin läpp för att skaka på huvudet åt både konungens och Vilis ord. Som om hon inte riktigt ville höra det överhuvudtaget. Hon knöt sin näve och vände sig om.…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade drottningen. Så klart han visste att hon ljög. En av de få som kunde säga direkt och hon rynkade lätt på ögonbrynen. Inte helt säker på om hon skulle yttra sina tankar högt. Hon visst trots allt att hennes make inte hade allt för mycket glädje av gudarna.

“Tänk om… Vili är Loke. Och jag förargat Oden? Tänk om d…[Read more]

Vattnet var lugnande, även om det var iskallt. Hon skvätte upp lite vatten i sitt ansikte för att försöka väcka sig själv och suckade nöjt när Audgisils armar var om henne. Lite trött lutade hon sig emot honom och drog in hans doft.

“Ingenting…” ljög hon, medan tankarna rörde sig kring Lopt. En figur hon inte hade tänkt på länge… Men…[Read more]

Det hela gav drottningen huvudvärk och hon tog sig för huvudet och höll sin hand länge där. Innan hon drog lätt efter andan. Lite ursäktande reste hon sig upp och tog sig ut i kylan. Audgisils ord var förstås verkliga. Det kunde inte vara. Men ändå… Hon skakade lätt på huvudet åt det hela för att dra ett djupt andetag i den kyliga luften ef…[Read more]

Kärleksfull som alltid. Något som hon alltid hade fått hennes kinder att rodna, även nu. När hon hade upplevt hans kyssar så många gånger. Lite blygare så besvarade Ranghildr hans kyss för att sedan nästan vakna till lite när han frågade om deras söner för att ta hans hand och dra honom till striden. Den förvånade henne något och ville hon något a…[Read more]

Åt kommentaren och groteskheten och Ylvas tack skrockade drottningen bara. Kanske det var groteskt? Men hon hade gjort det så många gånger så att hon kunde säkert göra det med slutna händer. Till och med nu, när hennes huvud surrade lite var hennes sätt så stadigt och vant. Däremot var hon inte helt nöjd med att värmen steg så mycket och pus…[Read more]