Precis när Ranghildr hade tänkt resa sig upp kom Villi in och hon kunde inte rå för att ge ifrån sig ett litet skratt som avslutades med lite hicka. Hon nickade lätt, lite som en hälsning och om man kikade noga kunde man nästan se en liten röd färg dyka upp på drottningens kinder över hans oblyga sätt. Förstås kunde det lika gärna varit värmen……[Read more]

Vad som sades mellan de andra männen, eller kanske snarare vad som inte sades. Det var snarare Noahs hand på hennes axel som fick henne att vakna ur tankarna för att le svagt mot Noah. För att visa att hon behövde honom där, hans stöd och drog lätt efter andan. Försökte att samla de många spretiga tankarna.

“Du vet vad… som hänt med min mor, Le…[Read more]

Så han hade verkligen älskat Ziyaté. Det förvånade drottningen en aning, och kanske borde det ha fått henne att känna sig lite sorgsen för hans skull, men hon fann att inga sådana känslor infann sig. Istället fylldes hon bara av en oförklarlig ilska och avsky som hon tvingade sig själv att trycka undan för att fortsatt kunna hålla masken.

Ayper…[Read more]

Någonting inom Nenya tyckte nästan synd om mannen. Speciellt med tanke på att hans kärlek aldrig skulle komma tillbaka till honom mer. Tänk vad mer de kunde åstadkommit med mörkeralven levande. Ödet hade sitt egna lilla sätt att förvärra situationen för dem. För att samla lite mod drog hon lätt efter andan, för att resa sig upp och ta några ste…[Read more]

Precis som Ayperos och Nenya så kunde hon inte ignorera kommentaren om Karm och hur de behandlade alverna i riket, och kanske helt omedvetet sträckte hon ut sitt sinne till de båda andra för att uppmärksamma dem på den lilla detaljen. Det var en situation som de potentiellt skulle kunna använda sig av…

Hon skulle just till att svara alven nä…[Read more]

Ranghildr visste bättre än att säga emot sin käre make när det kom tillbastun, och dessutom så skulle det kanske inte vara så dumt att bli ren. Hon gjorde en gest över sin kropp, som nästan såg lite aggresiv ut. Inte för att det var det, men bara ett av Ranghildrs sätt att be om hjälp att tvätta sig. Med några miner över att det sved till och b…[Read more]

“Vad vet du? Kanske jag minns? Barn har ögon med, vet du!” påpekade hon med ett litet roat leende för att se ner på hans arm något fundersamt när Aeldir nämnde den. Hon strök den lätt med sin andra. Lite ironiskt att det var samma minne som när hans forna kärlek hade dött. Skulle det påverka honom och hans beslut? Hon skakade nätt på huvudet åt…[Read more]

Kylan, ens bästa vän under en fyllekväll, eller dag. Ett fantastiskt sätt att nyktra till något – och vattnet visste hon skulle göra dem ännu mer friska i sinnet. Hon hade inte förväntat sig annat än att få sin vilja igenom och hummade lite nöjt medan hon lutade sig tillbaka i bastun. Så liten till skillnad ifrån den som de hade nu. Men fler härl…[Read more]

Odenstjärnas ord fick henne att skrocka till något. Självklart hade hon rätt. Faktum var att det var sällan hon hade fel. Eller åtminstone erkände att hon hade fel. Hon försökte att också inte skratta åt Villis kommenterar men kunde inte rå för att skaka lite på huvudet om dem. Disträ lät hon blicken vandra mot sina söners kamp, en liten fundersam…[Read more]

Precis som Nenya och Ayperos så hade också Isra bytt från sina resekläder till något som bättre passade för en middagsbjudning. Som alltid så bar hon en typiskt böljande klänning med många lager skirt tyg och mer bar hud synligt än vad som var vanligt hos kvinnorna i Karm. Klänningen var hög i halsen, men dess rygg var bar och längs sidorna var kl…[Read more]

“Strunt!” utbrast drottningen åt Ylvas senaste ord att hon skulle lämna dem ensamma och reste sig upp för att vingla till lite och dra ner Audgisil till bänken igen medan hon fortfarande stod upp. I en liten korg tog hon fram två tygstycken som de hade kunnat använda och kastade den ena åt Ylva.

“Jag  hade inte tänkt att min kära make, dåren du…[Read more]

Det var långt ifrån svårt att se att ingen av dem trivdes i varandras sällskap och det gjorde Sera något illa till mods. Lite nervöst skiftade hon vikt på sina fötter, för att sedan sätta sig ner och dra ner Noah vid sin sida med ett försökt till ett leende.

“Leoric, var inte oförskämd. Noah.” rättade hon honom,  för att göra en nonchalant gest f…[Read more]

Ett förvånansvärt flickaktigt fnitter kom ifrån Ranghildr, ett som hon vanligtvis enbart hade för Audgisil när han sa sina dumheter – eller kanske sin familj. Hon kunde också se varför Asgeir var betuttad i denna kvinna. Fast det var inte svårt att se, om man kände pojken. Kinderna fick en vacker rödklädd rodnad när hon insåg hennes fnitter…[Read more]

Isras ord fick henne att skratta hjärtligt och om man såg noga fanns det kanske till och med en liten rodnad där på hennes kinder. Det var sällan, om nästan aldrig, som Isra talade om deras relation på det sättet och på något konstigt vis blev hon nästan lite varm av det. Fast för att inte låtsas om det, himlade hon med ögonen. Till middagen hade…[Read more]

Lite nervöst tuggade Sera på sin underläpp. Kanske det hela var idiotier? Tänk om Leoric inte dök upp… Tänk om han dök upp med ett garde som tog henne. Eller tänk om de båda herrarna skulle börja bråka över henne. Det hade inte varit första gången något sådant hände. Men samtidigt var hon väl inte den hon en gång var. Eller? 

Inte s…[Read more]

Åt Audgisil prat om vilken kvinna Ylva ville bli, och att kriga mindre fnös Ranghildr något. Ett ämne de diskuterat sedan han satt sin fot på hennes första skepp. Där deras syn gick något isär. Även om hon skulle göra allt för att få tillbaka Kettil i liv och Maeve oskadad. Kunde hon inte rå för att finna något tycke om adrenalinet som pumpade vid…[Read more]

Lite förvånat och skeptisk såg hon på tanden för att sedan rycka på axlarna och göra som Ylva sa. Däremot verkade den inte fastna riktigt och hon spottade snart ut den igen för att skrocka till något. Det fanns inte direkt något att göra efter att saken var gjord. För att sedan se mot Ylva med ett finurligt leende.

“Långt ifrån det värsta jag har…[Read more]

Hon viftade med ena handen, som för att vifta undan demonens ord, men hon gjorde det med ett svagt leende på läpparna, ett leende som blev lite bredare när Nenya lutade sig fram för att kyssa hennes nästipp. Hon kunde inte låta bli att sucka nöjt, men för att inte spä på Nenyas redan stora ego så himlade hon lite med ögonen och sträckte sig…[Read more]

Ranheims befästa kärna närmade sig och hon fick motstå impulsen att se sig om efter Arand. Vart han än var nu så fick hon lita på att han visste vad han gjorde och att han skulle klara sig osedd undan Turins män. Att han kanske redan skulle kunna vara påkommen och oskadliggjord var en tanke hon inte tänkte underhålla.

”Så det är inte längre en…[Read more]

Ett roat skratt lämnade Ranghildr och hon höll upp händerna lite oskyldigt över Ylvas ord för att sedan skaka på huvudet åt det hela.

“Ylva, vi retas med dig. Vi skulle aldrig lägga något sådant krav på någon. Gården är din, men jag tror bestämt att i sådana fall får du ordna vapen till gardet och min familj. Låter det rättvist?” påpeka…[Read more]