”Jag är inte en narr så ofta som jag hade velat, men att få människor att skratta är av stort värde för mig. Skådespelare är nog det mänskligaste sättet att beskriva mig.” Hen log stort åt Joij samtidigt som hen följde deras gest ut mot staden medan de pratade om magin och hur de föredrog att spåra. När Joij väl lade sig ner kunde Eir inte annat…[Read more]

Hen klev upp på hustakets kant och satte sig ned bredvid Joij, men med ett visst avstånd mellan dem, långt nog för att hinna reagera om en hastig rörelse gjordes i Eirs riktning. Hen studerade folket som rörde sig på gatorna i stora antal trots den sena timmen och tänkte lite på vad främlingen hade sagt. “Det är mindre rörelse på natten, men…[Read more]

Eir lutade på huvudet nu när hen kunde få en bättre bild av personen och närmade sig försiktigt, lite på huk, böjd åt sidan med lutande huvud av vad som kändes som respekt för främlingens kortare längd. “Eir är inte den enda kan jag säga ärligt.” Hen flinade och tog av sig först sina handskar och kastade dem på taket de stod på och tog sedan av s…[Read more]

Nyfikenhet fyllde Eir, men hen skakade bort det så fort det hördes ljud utanför dörren. Hen såg mot Roselie tveksamt efter frågan om de borde lämna henne och hen tog ett djupt andetag, slöt sina ögon och lät tankarna sina snurra fritt. Man kunde beskriva Eir på många, många sätt och hen kunde beskriva sig själv på några olika smickrande sätt,…[Read more]

Bodil svarade på kommentaren om Maeves egna familjs öde med ett lekfullt flin, som hon sedan ganska snabbt begravde då hon insåg hur olämpligt det var. Reaktionen hade kommit så plötsligt just för att det hade varit precis hennes poäng, att Maeve hade gjort det hon gjort för att hon hittat sin familj lemlästad. Hon tvivlade dock inte på att Mae…[Read more]

Eir arbetade med sina andningar, sakta in och ut, samlade sig för att inte bara stå fast i sorg och förde sina händer genom sitt hår igen medans hen observerade de märkliga ljuden Joij hade för sig. Hen såg sig om för att försöka se vad än det var som Joij verkade tampas med, men såg ingenting mer än dem två i rummet. Försiktigt klev Eir framåt…[Read more]

Hon hade önskat tala med Bodil, och uppenbarligen hade Bodil samma tanke, ty så fort Aslög försvann upp mot en av åsarna så gjorde hon dem sällskap. Det var kanske inte den enklaste konversationen att ha ett par sekunder efter att man stigit upp, men de behövde ha den och Maeve hade knappast sovit.

Åt Bodils första meningar så vifta hon bara l…[Read more]

”Tack, Tipum”, sade hon, lite lågmält och trött, men det var genuint. Hon visste att Tipum inte hade någon särskild anledning att bry sig om Nenya, men Ayperos brydde sig om Nenya, och i förlängningen så betydde ju det att även Isra behövde bry sig… Och det gjorde hon, eller hade hon gjort? Hon var osäker på exakt vad det var hon kände inför Nenya…[Read more]

Eir såg mot handen när Joij gjorde någon gest med den, men valde åter igen att ignorera de märkliga egenheterna, även om den handrörelsen ganska tydligt antydde att Joij inte var ensam. Eir verkade inte alls reagera på att Joij sedan närmade sig för beröring, hen var rentutav tacksam för den och lät främlingen fånga tåren.

“Är det inte uppenba…[Read more]

Det var svårt att utesluta, men Eir kände sig ganska säker på att främlingen inte var den ansvariga för dödsfallet, hur märkligt personen än betedde sig. Hen funderade lite över vad Joij sa och började slappna av, rätade ryggen och såg ner på kvinnan igen.

“Kalla mig Eir.” Hen klev närmare det som var kvar av Rosalie och gick ner på sina knän f…[Read more]

Eir hade somnat till, oklart hur länge, men ryckte till när hen tilltalades och vände blicken överraskat mot Joij. Ögonen hade varit öppna, men Eir hade absolut inte varit vaken. Hen lät blicken vandra över främlingen och reste sig upp från stolen, händerna knutna, redo att ta strid om personen inte trodde henom.

“Ser jag ut som någon som kan gör…[Read more]

“En hel del kan gå fel faktiskt! Finns några riktigt tokiga själar där nere!” Gwyn log åt henne och var ganska rask med att ordna ned sina väskor och förnödenheter. Väskorna var färdigpackade, hon hade alltid resklara väskor bara för säkerhets skull, och förnödenheterna kunde hon plocka upp mot krita, deras smedja handlade genom tjänster gansk…[Read more]

Han hade svårt att förstå hur hon ens kunde överväga att vara nära besten, än mindre visa den sådan ömhet och beröra den mer än absolut nödvändigt, men det skulle väl bli en av de många spännande saker han stod inför just nu. Hon verkade definitivt vara en spännande människa och han skulle se till att lära känna henne så väl som han möjligen kunde…[Read more]

Hon kliade sig på hakan från svansen hans och rynkade sedan på näsan sin lite trotsigt åt honom innan hon skrattade. “Envishet är en egenskap man aldrig kan ha för mycket av,” Började hon och log åt honom. “Men kanske inte det vi behöver mest av just nu.” Hon sträckte sig mot skyn och släppte ut en lång gäspning. Hon stönade tacksamt till…[Read more]

Battista rullade med ögonen när hon hörde Elmyers påstådda sjungande, men nog följde hon direktivet alltid även om det var lite mer bokstavligt än Battista hade tänkt sig och när Battista såg över båtens reling verkade det som att det funkade. Ett flertal av båtens soldater hade börjat rusa neråt mot kanonerna och de andra stod undrande, vända…[Read more]

Hon såg sig omkring när han talade, tvivlande nu på att han var där hon först hade känt honom. Tvivlande tills dess att han avslöjade sig genom att kliva fram ett steg. Hon lyssnade noga på allt han sa och låste sin blick med hans medan hon rullade tummarna bakom ryggen sin för att hålla sig stimulerad. Hon var självklart orolig, det var trots a…[Read more]

Asgeir tog emot pluntan igen och höll kvar blicken i hennes lite längre än han egentligen vågade. Hennes ord värmde, djupare än han först ville erkänna. Så såg han ju inte sig själv, trots allt, och han hade skuggan från sin far att föröska växa ur.

Han skrattade till, ett lågt rullande ljud .

’Jaså? Du känner avund till och med mot mig? Då mås…[Read more]

Hade Izotar varit en levande man, hade han kanske stannat upp i beundran. Kanske låtit blicken dröja vid linjerna i hennes kropp, vid hårets bleka kaskad, vid hur ljuset från kristallerna spelade över hennes hud. Hon var vacker, farligt vacker, som ett svärd i viloläge, redo att blixtra till.

Men Izotar var inte längre en vanligt levande mörkera…[Read more]

Arand gäspade som om han just vaknat i en mjuk säng och inte i ett iskallt landskap.

“Mm. Precis som hemma i Karm…” mumlade han torrt och drog manteln tätare över axlarna. “Fast hemma brukade man åtminstone få kaffe innan man blev nedhuggen av sina fiender.”

Arand lyfte blicken när Bodil satte sig bredvid dem, och såg på henne lite skeptisk…[Read more]