Kung Sandor log fortfarande svagt där, ett leende som gjorde hans ansikte lite yngre då en hel del av hans bekymmer verkade försvinna bara för ett ögonblick. Det där med drottningens skönhet var väl sant, åtminstone utåt, men allt annat var en annan sak. En vacker blomma presenterade hon som fick folk att sträcka på nackar för att bättre kunna…[Read more]

En dansföreställning, tydligen, fick kungen konstatera. Det var en spänd förväntan i rummet. Vissa som kanske hoppades att hon skulle misslyckas där inför drottningens blick, andra som faktiskt beundrade henne. Andra ville bara ha lite underhållning, något att glömma livets tristess ett ögonblick – drottningen en av dem. Hon försökte väl glömma a…[Read more]

Asgeir stod och betraktade Eirik och Ylva förväxla ord, mest exalterad över att snart få fara iväg och lämna Frostheim bakom dem.
‘Ah, bror, jag ser att kugghjulen snurrar i ditt huvud – vad tänker du på nu?!’ frågade han och daskade till Eirik på axeln, som om han försökte väcka brodern ur sitt konstanta funderande och taktiserande. Han lutade s…[Read more]

Att hon lyssnade till hans ord och verkade tycka om vad han sade var ändå uppmuntrande för Caspian. Även om hans berättelse kanske gett honom ett sting av hemlängtan, något han inte direkt förväntat sig. Men det var svårt att inte sakna Isilas här i Iserions mörka och bleka håla, ja åtminstone var det väl så han såg på det. Kanske speciellt…[Read more]

Aenya var tvungen att hålla sitt temperament i skick. Varifrån hennes nya temperament kommit var hon inte helt säker, men kanske gjorde broderns närvaro henne mer medveten om det. Bara några sekunder hade gått och hon fick redan tvinga sig själv att andas lugnt. Kanske fanns det en viss ångest där med att möta sin familj med, efter allt som skett…[Read more]

Hannadon var en vacker stad på utsidan, med sin mur och sina byggnader i ljus sten. Kronjuvelerna var så klart Athals tempel, och slottet som båda befann sig i innerstaden med sin egna inre mur – högt ovanför resten av staden. Var man där uppe såg allt fagert ut, med lämplig distans från de som hade det fattigare eller sämre ställt i stadens fa…[Read more]

Åt hennes förklarande kunde han inte rå för att skratta lätt. Det fanns väl kanske en del sanning i det, men inte alltid. Och vem var han att ifrågasätta gudarna? Han ryckte lätt på axlarna åt det hela för att sedan lite disträ låta sin hand röra sig mot han hans öga. Lite för att dölja det. En rodnad fanns där på hans skäggiga kinder. Tr…[Read more]

Dagarna kröp sig fram. Mestadels av dagarna oroade sig Faram för att hon en skulle vara vid liv. Ständigt övervakande och ojande. Några veckor efter hade hon fått lite mer styrka, något som Faram tackade Sharah för. De var inte långt ifrån rebellernas läger nu. Ett som de hade lyckats hålla gömt länge. Det ryktades till och med att prinsessan va…[Read more]

Ansträngda… Jo, det var väl ett sätt att förklara situationen. Ett väldigt milt sätt. Orden fick henne att le något. Ett leende som blev stelt och smalt när Ayperos talade om Loradon. Det var mycket som hade hänt där. Förlorande av barnet, kniven hon hade satt i sin mors rygg… Förvånansvärt mycket som rörde om hennes känslor även om hon för…[Read more]

Alven betraktade Nenya och Ayperos, för att ge ett litet skak på huvudet.
‘Jag vet inte mycket mer än rykten, är jag rädd. Nenya och Aethriatan Saelorian kallades till hovet för att dömas för sina brott, som vampyrer. De förkunnade sin trohet till Karms tron, och kung Sandor tog med dem som rådgivare i kampen i Loradon… Vad som hänt med dem ef…[Read more]

Caspian såg lite förvirrat på henne då hon nästan satte maten i halsen. Hade han sagt något dumt? Att känna sig fånig var inte något han uppskattade, då det fick hans kinder att hetta till något. Kunde han gjort bort sig? Men hur? Han hade bara antagit det naturliga. Vad annat skulle hon göra i Garnisonen om hon inte var en soldat, eller ledar…[Read more]

Aenya genomgick ganska långt en liknande tankeprocess då hon betraktade honom. Brodern som alltid fått lite speciell behandling, så var det kanske med småbröder, hon hade inte behövt befatta sig så mycket med det då hon gett sig av hemifrån så tidigt hon kunnat för att gå med i armén. Ändå var det på något vis svårt att begripa hur olika de var.…[Read more]

Ala’el gav Bain en hastig blick över axeln, som om han inte riktigt förstod problemet med att de hade en halvdags march framför sig.
‘Bäst att finna sig i det, stadsalv, världen kretsar inte kring dig trots allt.’ fnös han, med en viss ton av nedlåtande i sin röst då han gav Bain det kallenamnet. Som om han inte riktigt kunde se likheten med denn…[Read more]

Också drottningens blick gick mot Nenya, hennes grå blick lika delar road som nyfiken. Hon visste att Nenya ogillade tanken på att behöva blanda in sin familj, trots allt hade de förkastat henne, en känsla som Isra själv kände igen alldeles för väl… Men kanske skulle de båda behöva offra lite bekvämlighet för den värld de planerade för si…[Read more]

Han kunde inte neka att han betraktat henne lite nyfiket och beundrande på samma gång medan hon klädde av honom. Ja hon verkade verkligen veta vad hon gjorde, van att hantera rustning. Det var inte något man kunde säga om många damer där hemma. Och alver var ju väldigt vackra, det hade han alltid tyckt. Sällan man såg en på nära håll i Karm, ändå…[Read more]

Mannen såg på honom allvarsamt, som om han inte uppskattade mannens sätt att prata och förlöjliga situationen.
‘Du vet mycket väl vad jag menar.’ sa han och tog några steg fram, närmare Bain, nästan obekvämt nära.
‘Vi är mitt i ett krig, många av krigarna är nervösa. Vi vill inte ha någon olycka, eller hur?’ frågade han och såg mannen skarpt i ö…[Read more]

Det tog ju längre än förväntat, men där var hon till sist. På något vis hade de bestämt sig för att hon skulle hjälpa till men det var väl hennes täckmantel där. Än verkade ingen ha ifrågasatt det i alla fall, så han fick ju vara lite nöjd med sig själv. Och visst var hon väl lägre i rang så knappast skadade det att hon hjälpte till, men sa…[Read more]

Han började så småningom trå på vad hon sade, inte för att han gillade det men det verkade vara så de gjorde saker här. Inte undra på att Iserion och Karm gått egna vägar så många århundraden sedan, om de var sådana här idiotier som de levde med här. Men tydligen hade han hittat ett sätt, och gav henne ett uppmuntrande leende och en klapp på axeln…[Read more]

“Konst.” Han svarade enkelt på hennes fråga och log för sig själv. “Fick jag göra precis vad jag ville hade jag nog lämnat slagfältet, politiken och ödets bördor och utövat min konst.” Han såg mot henne och mötte hennes ögon av nyfikenhet för vad hon skulle tänka. Han ljög inte, det var vad han helst skulle göra. Han kunde också utöva sin konst n…[Read more]

Caspian rynkade på ögonbrynen då hon böjde huvudet för honom, som om hon var rädd. Var han verkligen så skrämmande? Något stod inte helt rätt till, men han kunde inte helt placera vad problemet var. Han stod där och väntade på att hon skulle förklara sig själv, för att dra ett litet andetag vid hennes förklaring.
‘Förbjuden…?’ undrade han, som…[Read more]