“Ingen grotta tyvärr,” Eir flinade. “Men jag har ett litet rum utan ljus, ljud eller lukt.” Hen log åt Joij, såg sig om på alla saker i rummet när det kommenterades och nickade. “Det är inte lätt att göra det jag gör till nivån som jag gör det. Det finns inget i det här rummet som jag inte använder ofta nog för att det inte ska ligga framme. Till…[Read more]

Nenya missförstod henne. Hon hade aldrig varit deras fiende, hon hade aldrig svikit dem så, trots vad hon tänkt eller sagt under tiden hon var med den där häxan… Nej, sveket var i hur hon valt en annan, en främling, framför dem, framför det dem hade byggt tillsammans. Framför deras familj. Hon hade brutit bandet med Isra och frivilligt klivit in…[Read more]

Aslög gav Arand en långsam nickning, till synes belåten med svaret hans. “Våra liv är ett billigt pris att betala för Turin Hrafns död. Tömmer dina häxkonster dig på liv är det på vårt ansvar att det inte var förgäves.” Hon vände blicken sin i riktningen Bror hade försvunnit i och lät den vila i den riktningen en stund innan hon vände den framåt…[Read more]

Det var något med Aslögs röst som fick Maeve att rysa, kanske var det bristen på liv däri, det lät liksom lite ihåligt, som om hon mindes vad hon borde känna men inte var kapabel till det. Det gjorde henne illa till mods, men hon kunde inte annat än följa med, att vandra vidare på den väg som så uppenbart stakats ut för dem av någon högre kraft.…[Read more]

Ayperos satt tyst, som en uthuggen staty i dunklet, medan Tipum kom in och annonserade vad han gjort i Iserion. Han lyssnade på Isra, på Nenya, på demonens släpande ord som om varje stavelse vägdes i hans inre. Hans blick var svart som beck men glimmade ibland till. När Tipum slutligen tystnade föll en tung tystnad över rummet. Ayperos drog in…[Read more]

Istilwys vände sig mot Maevan och förde sina händer genom det blöta håret för att skicka det bakom ryggen hennes istället för att hänga oredligt som det gjorde innan. Hon drog sedan händerna över kinderna igen för att torka bort de sista tåtarna, då de nu hade slutat rinna och hon tog sedan ett djupt andetag med sina ögon stängda, i ett försök at…[Read more]

Asgeir satt stilla, som för att inte skrämma bort henne med en oförsiktig rörelse. Han hade sett hur hon rodnat, hur hon dragit sig lite undan i orden. Och han kände hur hans eget hjärta slog hårt, hårdare än det gjort på länge. Som om någon jagade honom, fast han inte rörde sig ur fläcken.

Elden sprakade, värmen lindade in dem i ett sken som k…[Read more]

“Det där skrattet kommer jag lägga på minnet.” Konstaterade Eir med ett flin åt Joij efter att ha hört det ganska oväntade men oerhört ljuvliga skrattet som hon hade släppt ur sig när hon föll ner genom tunneln. Hen log åt Joij under tiden som gästen bekantade sig med miljön de hade landat i och när en liten stund hade passerat och Joij hade lan…[Read more]

Det var svårt att se på dem båda utan att känna sig som en inkräktare i något som hon en gång varit en del av. Deras blickar, deras ord – allt påminde henne om det hon förlorat. Inte bara deras förtroende utan något i sig själv.

Hon hörde Ayperos ord – hans fråga om de kunde enas och blicka framåt. Isra som svarade hårt men ärligt. Hon kän…[Read more]

Maevan stod orörlig när mörkret sprack omkring dem som krossat glas och verklighetens konturer åter föll på plats. Hans svärd var ännu draget, men handen darrade svagt, som om benen mindes trycket av hennes skrik och kraftens tyngd.

Han såg på henne där hon stod på knä, håret klibbigt av svett och tårar på kinderna. Naken, blodig, vacker på ett s…[Read more]

Istilwys stod flåsandes när striden hade lagt sig. Det tog tid för henne att acceptera att Izotar var borta och inte bara förberedde ett anfall från en annan riktning, så hon såg sig långsamt om och lyssnade på varje droppe av fukt som föll omkring henne. Den ovälkomna förstärkningen störde hennes chanser att ordentligt lyssna efter honom dock, m…[Read more]

Arand gick där vid Aslögs sida, och gav inte ifrån sig mycket ljud utöver det svaga, regelbundna knarret från snön under kängorna. Hans blick låg kvar ett ögonblick på Bror som vek av, smal och vaksam, innan den åter vände framåt. Han kommenterade inte det potentiella sveket, om Bror skulle bestämma sig för att avslöja dem. Det fanns ändå inge…[Read more]

Jezeral kastade ett öga mot Joij där hon rörde sig, låg mot marken med ett nästan djuriskt lugn, nosande på vinden som om hon letade efter hemligheter ingen annan kunde ana. Skuggorna kring henne verkade nästan lyda henne, dra sig tillbaka och sedan krypa fram igen som otåliga hundar vid jakt.

Han studerade henne utan att dölja sin skepsis.…[Read more]

Izotar rörde sig inte på länge. Hennes ord föll mot honom som regn på sten. De rann av honom utan att lämna någon värme efter sig.

Hans blick var tom, men i det svarta fanns ett spår av något som liknade vrede – men kallt, gammalt och orörligt, som isen som överlever vårens första vindar. När han talade var rösten låg, nästan hånfull i sin sti…[Read more]

Caspian satt kvar en stund med ryggen mot jordväggen, kände hur kylan i marken bet sig in genom kläderna och hur tröttheten drog i honom likt tunga kedjor. Hans blick följde henne där hon rörde sig i mörkret, eller befann sig vid hans sida. Alla dessa alver med urgröpta blickar och stilla rörelser, som djur vana att slå ned blicken för att inte re…[Read more]

Asgeir satt kvar, tung och stadig, armen vilande om henne för att ge henne värme och stöd. Elden knäppte och kastade flyktiga skuggor över hans ansikte, där blicken låg fast i lågorna som om de kunde ge svar på allt hon sagt.

Han drog in ett djupt andetag, långsamt, som för att samla sig innan han talade.

“Två överhuvuden, säger du.” Han drog…[Read more]

Eirs ögon blev stora och runda och stirrade rakt in i Joijs innan hon fnös till. “Sluta använda det ordet!” Fräste hen tyst, men nog fanns det ett svagt leende där och Eir vandrade raskt förbi Joij för att inte ge henne ytterligare nöje genom att få lapa in den önskade reaktionen från Eir. Hon tog tag i handleden på Joij och började leda dem ut…[Read more]

Eir funderade lite på svaret medan de gick upp för trapporna. Hen knöt sin hand runt Joijs och höll handen medan de gick upp för trapporna. Beröringen var uppskattad, det var annat att hålla handen än att stirra på hennes nakna kropp, än att smaka på hennes läppar. Handen var ett ankare, det hjälpte Eir tänka utan att fantasin började sväva…[Read more]

Orden fick Eir att tänka igenom alla alternativ och många galna tankar passerade genom huvudet innan hen började lugna sig lite och helt enkelt bara frågade. “Hur ser den formen ut?” Om formen var besläktad med, eller rentutav var Fae, då kunde den se ut precis hur som helst. Alla möjliga sortens väsen och former gick att hitta där, vissa helt uni…[Read more]