“Kanske var det för att de förstod potentialen som de blev rädda? Jag förstår potentialen och jag är knappt vuxen.” Hon log åt henne. Nu när de gick bredvid varandra på gatan blev det tydligt hur mycket längre Ambrosina var. På två meter, onaturligt uppnådd längd som det verkade på proportionerna såg hon lite ner mot Nenya när de pratade.

“Det b…[Read more]

Ett skratt lämnade Vingas läppar och hon slog ihop deras stop så att ölen skummade över på deras händer och hon skakade lätt på huvudet åt hennes ord. Förstås lät det lockande, allt för lockande. Men samtidigt hade hon väl en plikt mot alverna? Ett som hon hade i åminnes tider. Och nu var det trots allt en av de svårare tiderna för dem.

“Åh, h…[Read more]

Lite road åt hennes envishet skrockade hon till för att röra sig snabbare och smidigare upp för att se sig omkring på gatorna. Åt hennes första kommentar ryckte hon lätt på axlarna – det var inte direkt vad hon hade planerat. Trots allt trodde hon det var hennes faster där och inte hennes barn. Men ändå var hon rätt nöjd med utfallet.

“D…[Read more]

“Jag kan gå själv,” Hon fnös till och började gå med lite raskare takt trots att det gjorde ont. Kanske fanns det en gnutta stolthet i Ambrosina som ville visa för sin kusin att hon inte längre var ett barn. En absurd sak att bevisa, det var uppenbart, men någonting kliade i bakhuvudet och hon ville ändå bevisa sig i den här saken för Nenya. Men…[Read more]

Sandors ögon var fästa på henne, den delen av en kamp som var mental och avläsning – nästan mer avgörande än den fysiska förmågan. Deras fötter rörde sig unisont då den ena försökte närma sig den andra, då de höll avståndet eller försökte närma sig varandra medan den andra höll avstånd. Detta kändes dock mer allvarligt än en typisk duell, trots a…[Read more]

Allvarsamheten hos dem båda fick Nenya att rynka något på sin näsa, som om det smakade bränt i hennes mun. Hon reste sig upp och gick först fram till Isra för att lägga sina händer omkring hennes kinder för att långsamt stryka hennes kind med sin tumme. En varm blick, med en retsam glimt där, som mötte Isras gråa ögon.

“Så söta ni är som oroar…[Read more]

Nenya kastade en kort blick bakåt på sin kusins verk med prästerna. Magi och tecken hade aldrig varit hennes intresse, men våld och död det förstod hon sig på. Ett litet leende fanns där i mungipan fortfarande. Som om hon förstod att det fanns en ilska inuti henne efter vad de hade gjort. Det kändes så självklart att hon inte ens spenderade…[Read more]

Ayperos betraktade de två kvinnorna i tur och ordning, stämningen blev mer allvarsam, och visst var det att utsätta Nenya för risk genom att göra som hon föreslog. Samtidigt fanns det en poäng i det hon sade.
‘Vi är i fiendeland, och Nenya – som Isra säger – är den med mest erfarenhet gällande Karm och dess provinser. Våra kontakter hade banat…[Read more]

Aenya betraktade Ter’ath då han blev spänd, lite tankfull, medan hon lyssnade på Agaroths korta rapport. Inget nytt sedan sist, med andra ord, men hon skulle få ta en detaljerad genomgång med magikern vid ett mer privat tillfälle, trots allt var det de minsta detaljerna som kune göra all skillnad i ett läge som detta. Ja det var nog frågan…[Read more]

“Det skulle vara mig ett nöje, det är sällan man får vandra med hjältarna i berättelsen.” Hon gav en respektfull nickning mot Turin och log brett när hon vände blicken till Maeve. För sin storlek var Bodil ovanligt mjuk i rösten och det fanns en del lekfullhet i hennes ton, något man sällan förväntade sig från jarlar eller kvinnor som krigat hel…[Read more]

Hon kunde inte annat än humma sitt medhåll när Ayperos bekräftade hennes tankar och idéer och hon log nöjt för sig själv när hon tänkte på den obalans som var i antågande. Visst, det var farligt, oroligheterna skulle förstås påverka även hennes rike, men det var en risk som var värd att ta. Om de kunde styra oroligheterna i rätt riktning och samt…[Read more]

“Hur funkar det intima? Kan du bli med demoner, eller blir de vanliga barn efter era dödliga former?” Hon betraktade de uppradade kropparna noga när hon var påklädd och efter lite betänketid gick hon tillbaka till dem. Hon tog tag i huvudet på den som låg bredvid den som hade tappat sitt efter striden mot Nenya och med en fot planterad på kroppen…[Read more]

“Du har rätt, kanske det är ett dåligt exempel. Du ser väl skör ut, men du är definitvt inte porslinsvit med all din smuts!” retades han för att frusta till i ett skratt för att böja sig ner för att placera en lite djupare kyss på hennes läppar.

Den andra frågan gjorde honom något nervös. För att vara ärlig var han inte ens säker på vad han…[Read more]

Ständigt verkade det finnas ett litet leende i mungipan till Nenya. Kanske hade hon saknat någon som kände till hennes egna historia. En familjemedlem. Hon hummade lite åt hennes ord. Faktum var att hon inte var helt säker på vad hon talade om med flaskor. Lite kritiskt betraktade hon kvinnan framför sig. Definitivt en kvinna nu och inte en flicka…[Read more]

Hederligt folk? Tanken var till en början nästan skrattretande, för henne var alla som stod på Hrafns sida lika mycket monster som han. Men sen mindes hon också vad hon själv gjort på vägen hit, på de som brunnit inne i sina hus, på de män hon ristat blodörn på och hängt upp som en varning för förbipasserande. Hon tänkte på Arands ord om att…[Read more]

“Att äta eller dricka saker som är rött har aldrig varit enkelt, så jag avstår när jag kan.” Hon log åt Ter’ath. Då kunde hon också märka hur stel han var, han verkade väldigt spänd och det kändes inte helt rätt, men hon hade redan blivit korrigerad en gång idag för att ha läst känslor fel och hon tänkte inte låta det bli två gånger innan ens fru…[Read more]

“Det är nog håret.” Hon log för sig själv. “Det brukade vara svart. Spännande nog har jag inte färgat det.” När handfängslen och kedjan lossnade från henne släppte hon ut en lättad suck och tog omgående fram händerna framför sig och började massera handlederna. De var ärrade och irriterade, men allt blod som var där var gammalt och torkat. Efte…[Read more]

Mörka ögon. Mörkare än svarta, mörkare än den mörkaste bäck om natten, mörkare än helvetets djup. Ögonen verkade se på honom. Överallt, men ändå ingenstans. Kanske inuti honom? Osynliga klor, vassa som dolkar, kalla som is genomborrade hans sinne, slet undan hans mentala försvar som om det vore av papper. Där sådde de vassa klorna ett frö so…[Read more]

Att Verena skulle bjuda på dryck, det hade hon ingenting emot. Faktum var att hennes penningpung inte var något att skryta med de senaste månaderna. Åt hennes fråga så svarade hon med ett jakande ja för att ge henne ett litet svagt leende.

“Kanske… Men jag vet inte riktigt om det är där jag bör vara. Mina plikter… skulle egentligen behövas p…[Read more]

Pratet om drömmar gjorde Ter’ath lite illa till mods. Det tvingade honom allt för ofta tillbaka till minnet som han ville förtränga. Däremot började det hemsöka honom på dagarna med. Så pass mycket att han var för trött för att lyfta sina fötter. Snubblandes på allt. Minnet började svika allt mer också. Vem och vart var han ens längre? 

N…[Read more]