Fortfarande allvarlig, för en gångs skull höll han hennes hand och såg in i hennes ögon. Det fanns inte ens ett leende där på läpparna längre, inte ens det smala.

“Du skulle lika gärna kunnat vara min dotter. Och det vet du Ylva.” sa han för att sedan rynka lite på näsan åt det hela.

“Fast jag skulle förstås inte valt ett sådant fult namn åt dig…[Read more]

Åt hennes retsamma svar skrockade Torbjörn till för att raskt ta av sig sina kläder och hoppa in i det ljumna badet. Förstås var det lite mer smutsigt nu – men han var van. Frågan var väl snarare när han ens fått ett rent bad  ifrån början. Han skrubbade sig själv noggrant för att sedan kvickt nog vara ute ur badkaret och lägga en handduk kring s…[Read more]

Det var nästan inte förrän han hörde sitt namn som han skakade på huvudet för att försöka att vakna ur sina tankar. Men det smala leendet fanns kvar och han ryckte lätt på axlarna åt hennes ord för att luta sitt huvud i sina händer där han satt framåt lutad i stolen.

“Ska jag ropa upp alla gångerna du har satt krokben för mina fruntimme planer…[Read more]

Där var det igen.  Påminnelsen att hans tös snart inte skulle vara där hos honom. Hur skulle han då kunde hålla henne vid liv och ur faror? Ofrivilligt gick tankarna åt de många gånger som han räddat henne ifrån situationer som skulle slutat illa – många som hon säkert inte ens hade en tanke över. Men de hemsökte honom fortfarande, pre…[Read more]

Det var länge sedan Sera hade riktigt ätit sig mätt. En av de många saker hon hade börjat att inte göra. Så länge det fanns rent vatten och en liten matbit så klarade hon sig. Det syntes säker på att hon blivit ännu smalare, nästan farligt smal kring armarna och benen. Hon sträckte sig efter en bröd bit som hon rev i två. Mest för att se lite mer…[Read more]

Nästan lite nonchalant såg Nenya upp, som om hon inte hade tänkt bli störd på ett tag av deras kära återseende. En sista gång såg hon ner på sina naglar, för att sedan sträcka sig efter vinglaset och ta sig en klunk. Det verkade som om vinet skulle kunna behövas senare.  Åt Aeldirs kommentar om rent bord kunde Nenya inte rå för att ge ifrån sig…[Read more]

Nå… Där kunde de åtminstone enas, att heder var en enkel ursäkt och en fälla som de flesta av hennes landsmän gärna föll i, henne själv inkluderat. Var det inte vad som så många gånger hindrat henne, som fortsatte att hindra henne från att avsluta detta krig en gång för alla? Hon tänkte på Arand och hans ord och det knöt sig i magen.

När…[Read more]

Aeldir lyckades samla sig relativt snabbt dock, trots denna uppenbarelse. Bättre att fokusera på nuet, på det som fanns än det som var förlorat. Så klart tänkte han kanske inte i de banor som dessa nu tänkte om honom, men det gick inte att missta att han hade någon typ av vikt, någon typ av makt. Men till skillnad från Izotar och Ziyaté som…[Read more]

Ett kort tag funderade han på att påminna henne om alla de pinsamma stunder som hon hade satt krokben för honom, men drog lätt efter andan. Han ville inte direkt skapa något bråk eller dålig stämning innan hon skulle röra sig bort på sitt äventyr. Faktum var att han nog var lite avundsjuk. Vad hade han egentligen gjort i sitt liv? …[Read more]

“Inte lägga krokben?” frågade Torbjörn och kunde inte rå för att skratta för att korsa sina armar och syna henne upp och ner. Hur många gånger hade hon inte gjort det? Så liten att inte kunna ta hand om sig själv, eller för den delen skrämde bort de flesta med att hon och bröderna existerade. Mycket ansvar förstås, speciellt för Torbjörn.

Fast…[Read more]

En liten suck lämnade hans läppar och han skakade på huvudet för att försöka rensa tankarna något. Han hade en tendens att bli överbeskyddande – kanske framför allt efter att Ragnar hade flyttat ut. Ett litet ursäktande leende fanns på hans läppar.

“Jaså? Sådant hemlighetsmakerier då.” påpekade han, lite roat för att sedan knäppa sina händ…[Read more]

Åt hennes retsamma ord, spände Torbjörn sin käke och han stoppade en brödbit i munnen för att hindra sig själv ifrån att skrika och gorma åt henne. Det gick trots allt inte att anse annat än att hon började bli vuxen, en kvinna och inte den lilla tösen som höll honom i hans tunika så fort de rörde sig på Frostheims gator.

“Åh? Det tror du? Tro…[Read more]

Asgeir skrattade lite åt konflikten hon verkade känna, och visst han kunde förstå att det var stressande. Men för henne var de ju bara vanliga personer, hans föräldrar, så han hade nog inte riktigt samma perspektiv som henne. Att han var en prins betydde inte så mycket för honom, speciellt då han inte vuxit upp som en.
‘Sluta nu, mina föräldrar…[Read more]

Asgeir kände sig ovanligt nervös i den stunden. Som om det låg en tyngd mellan dem efter händelsen innan, även om det varit mellan henne och hans mor. Nå, han skulle bara få klampa vidare genom träsket han grävt sig in i för att försöka lösa detta.
‘Oroa dig inte, mor klarar sig alltid. Och… verkar som om han rödhåriga fick ordning på hen…[Read more]

Ithia log nöjt då de rörde sig bort från akademin och på vägarna mot Nirona, där de nog skulle hitta värdshuset de talat om. Det var ju inte varje dag Smarriga Smulan dök upp, men en dag som denna fick man ju inte missa. Lite nyfiket lyssnade hon på berättelsen som deras nya bekantskap berättade, lite medlidande rörde hon lätt på hennes arm.
‘M…[Read more]

Asgeir mådde ungeför på samma sätt som Ylva. Det hade varit intensiva dagar av fest och till och med slagsmål med sin bror. Han kände sig mör på fler än ett sätt, men snart väntade äventyr. Inombords kände han sig exalterad, ivrig på att ge sig av och lämna allt detta bakom sig en stund. Allt detta kaos med hans mor och Ylva bekymrade hono…[Read more]

Leoric kände sig ovanligt frustrerad där i Seras och Noahs sällskap. Kanske var han lite spänd att vara där i denna plats som dessa smutsiga bybor kallade hem. En håla var vad det var. Han var rastlös och ville därifrån. Lika otåligt väntade han nu på att Sera skulle förklara vad som skulle ske nu. Men han lyssnade intensivt, egentligen h…[Read more]

“Jag vet, det är inte bästa platsen att mötas Leoric. Men just nu har jag inte så mycket annat till val.” sa hon och drog lätt efter andan. Noahs strykningar lugnade henne något och hon försökte att hålla huvudet kallt även om hon egentligen bara ville rusa därifrån. Vad skulle hon ens göra? Kanske det var lika bra utan sin magi – vara vanligt v…[Read more]

Avsaknad av det fundamentala. Orden fick honom att skratta till för att himla något med ögonen, han bröt det sista av brödet i två delar. Trots allt kändes det bara löjligt att spara på en skalk som ändå skulle torka snart nog.  Lite fundersamt började han riva små bitar ifrån brödet medan han försökte att föreställa sig fisktösen. Skull…[Read more]

Villi såg lite trött på Ylva då hon kom in, och nickade bara och tog emot stopet.
‘Skål för Hel!’ sa han lite sarkastiskt, där han satt, och tog en slarvig klunk.

Audgisil la en liten beskyddande arm om Ranghildr då det varit så mycket skrik och gap. Hon var en stark kvinna, men även hon hade känslor. Han gav henne ett litet leende.
‘H…[Read more]