Lara 

Gårdagen hade varit en spektakulär händelse av pinsamheter och klumpighet. Inte från hennes sida, aldrig från hennes sida utan som vanligt från hennes tvilling. Så hade det alltid varit och hon hade mer än en gång funderat över om det allvarligt rådde en klumpedunsförbannelse över hennes tvillingsyster. Men gårdagen måste ändå tagit någo…[Read more]

Hon såg honom dricka av hennes dryck och hon åt av hennes bröd. ” Så Yaro från Hranice klanen hur kommer det sig att du rider ensam över stäppen? Jag har inte sett till några andra på dagar inte heller några spår”. Frågan var inte misstänksamt ställd eller ondsint på något vis snarare sakliga. Hon sträckte lite på sig och rullade axlarna  för att…[Read more]

Hon såg hur han iakttog henne under tystnad. Vid hennes ord gav han henne inget svar på tal men han tvekade inte heller i sin handling och hon såg det utsträckta brödet. Hon tvekade inte heller när hon mottog det och höjde det lätt till pannan innan hon bröt en bit av brödet och sträckte ut det till honom. En gest på vänskap och tillit i stu…[Read more]

Heden. Folkets födelseplats och Folkets död. Men inte idag, inte i ett oväder som denna. Hon hade stannat upp  i skrevans öppning och höll upp händerna något och visade främlingen sina handflator. Hon ville inte främlingen något illa hon ville bara ha värmen som hans eld tillhandahöll. De mörka ögonen studerade honom allvarligt. Hon verkade inte v…[Read more]

Garnisonsmästarren skrattade åt orden som kom ur karln. Mannen, pojken var från vettet. Fullständigt världsfrånvänd men en sådan man med sådana ord var mer än farliga i en stad som denna, i en tid som denna.
Nej här var det nog bäst att att ansa bort de skadade grenarna direkt innan han förgiftade hela trädet. Han skakade bara på huvudet då han…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Då han skämtade om sin bror drog hon bara större på munnen. Hon hade också märkt att ljuset ständigt var tänt hos Eirik och inget verkade gå honom förbi. Hon skulle inte bli förvånad om han så drömde och planerade strategier och planer i sömnen. Han var allvarlig nästan hela tiden men ibland tyckte hon att hon kunde se någon…[Read more]

“En duell. Och inte vilken duell som helst, en duell mellan stadens Garnisonsmästare och en främling från Karm. Inte vilken främling som helst heller, en paladin! Jojo… har ni hört, det sägs att han ska försvara en alv…en av oss! En paladin! Ska en människa ta våran strid? ” 

“Jag hörde att Garnisonsmästaren nästan tagit död på henne.. inte m…[Read more]

Ylva

Hon såg på Villi då han tog hennes händer i sina. Hon studerade hans ansikte närmare innan blicken vandrade ner till hans händer som kupade hennes. Värmen spred sig från hans händer till hennes och vandrade upp längs armarna. Hon kunde inte låta bli att le förundrat över det hela och hennes ansikte sken upp som ett barn som just fått den fin…[Read more]

Nelia

Han var snabbt framme vid hennes bädd och den lilla pall som stod intill. Han var lång och fyllde hennes hem med sin närvaro men det var inte bara hans fysiska storlek som plötsligt fick hennes hus att kännas som en hundkoja.
” Sen när börjar du lyssna på skvaller Zana?” Frågade hon honom nästan retsamt och fnös. Hon skakade på huvudet och…[Read more]

Nelia

Halva huset, ja om man nu kunde kalla det lilla skjul hon bodde i för ett hur, skakade då alven bankade på dörren.
Hon visste direkt, bara på sättet han bankade på hennes dörr att det var Zana. Inte för att han använt den ilskna bankningen på hennes dörr förut men för att han klev in utan att vänta på svar.

Hon hade hållit låg profil. Ja h…[Read more]

Ylva

Det var ett kargt landskap de red igenom och hon hade inte förväntat sig något annat ändå svor hon tyst för sig själv säkert hundra gånger om dagen över att hon valt att följa med på uppdraget. Inte för att hon var rädd för vad Utgård skulle bjuda på utan för att den iskalla, virvlande snön letade sig in under alla de varma lager kläder…[Read more]

Nelia

Hon drog den mjuka och kritvita manteln om sig lite men ändå så försiktigt, rädd att hon på något vis skulle förstöra den. Hon förstod inte att han gett henne den, hon skulle säkert smutsa ner den men han verkade inte ha en tank på det. Hon kunde känna hans oro, skam.. inte på ett sätt som en känsla i rummet utan mer inom sig, som om det…[Read more]

Ylva

Hon såg mellan hästen och deras värd som verkade avvisa hennes förslag och komma med sitt eget. Hon trodde knappast att han avvisat det för att “hästen inte tyckte om vädret” snarare för att hon prickat rätt i sin bedömning, att hästen nog var flitigare än vad första anblick visade. Klart det var svårt att skiljas från bra hästar och kun…[Read more]

Aurelia

Hon älskade hans hummande, hans mörka stämma som nästan resonerade genom hennes bröstkorg. Det var som valarnas ljud under vatten, som kunde sprida sig i flera sjömil och ändå kännas i själen. Så hon saknade ljuden!
Hans händer trasslades in i hennes hår och hon pressade sig lite mer mot honom också innan hon kände hur han plötsligt svep…[Read more]

Ylva

Hon lämnade Asgeir med en retsam blick och retsamt himlande med ögonen då han så envist höll fast vid att ett glatt humör minsann verkade vara botet på allt i livet. Hon skrattade lite lågt för sig själv dock innan hon slog följe med Villi, Torsten och Aunbräcke in i stallet för att välja ut en häst. Vad nu hon kunde bistå med i den fråga…[Read more]

Nelia

Vid hans ord om att hon skulle vara lika mjuk som det vackra vita tyget fick hennes kinder en allt djupare rodnad och det matchade hennes eldröda hår vid det här laget. Men hon svarade honom inte. Vad fanns där att säga om en sådan kommentar?
Hon satt bara där med honom i tystnad och en stämning som blev allt mer laddad. Hon kunde känna d…[Read more]

Aurelia

Hon kände hur han smekte hennes kind så försiktigt och hans skratt fick hans varma andedräkt att blåsa hennes hår ur hennes ansikte. Hon log större och fann sig själv att luta sig närmare honom, ställa sig något upp på tå för att tillslut möta hans läppar med sina. Det var som om en explosion av bubblor skedde i magen och hon tänkte på v…[Read more]

Nelia

Hon såg på honom då han nickade så bestämt och såg efter kokerskan som smitit iväg och lämnat dem ensamma. Det känns som en evighet sedan de varit själva och ändå var det knappt ett dygn sedan sist. Hon rodnade lite om kinderna vid minnena. Hon svalde och mötte hans blick då han ställde sin fråga.

“Tills dess får du förbereda dig.”…[Read more]

Ylva

Hon flinade till mot Asgeir då han talade om sin mor och hennes sätt att uttrycka sig. “Ja det gör hon. Men hon förväntar sig också svar…” svarade hon med ett retsamt ögonbryn höjt innan samtalet gled vidare in på annat och uppdraget. Hon skrattade mer lättsamt ju mer tid de red intill varandra. ” Jag önskar att livet och allt som följde…[Read more]