Audgisil hummade lite, kanske han hade ett svagt minne av denne Lopt, och gav Villi en fundersma blick där den gänglige mannen satt med en arm om hans axlar. Kanske det var något magiskt i görningen, men Audgisil var för trött för att göra ett större nummer av saken.
‘Visst, det låter väl bekant…’ hummade Audgisil och torkade sin svettiga p…[Read more]

Villi som hade varit i full fart att röra sig mot muren tillsammans med Ylva och drottningen, och totalt tänkte strunta i alla strider och den prinsliga brottningsmatchen gav ifrån sig ett förvånat hojtande. Uppenbarligen hade Odenstjärna blivit så provocerad av den rödhåriga virrpannan att han bestämt sig för att ge honom ett rejält kok stryk.…[Read more]

Villi betraktade de två kvinnorna lite avslappnat där han satt, och drack lite mjöd som han delade med kungen. Han gjorde en liten äcklad min över Ranghildrs nål och tråd som gick genom Ylvas hud, och gjorde en lite tankspridd rörelse över sina läppar.
‘Ni Kaldrländare är allt groteska.’ fnös han, men lutade sig tillbaka. Inte så dumt att sitt…[Read more]

Audgisil skrockade lite åt Ranghildrs sätt, men hjälpte henne genom att hälla mer vatten och tvätta av henne med lugna rörelser trots sina händer som på senare tid varit vana att se slagsmål och krig. Då hon var ren skrockade han lätt.
‘Se, det fanns till och med en kvinna under allt blod!’ utbrast han, nästan överraskad.
‘Men jag antar du har…[Read more]

Leoric såg nog genom Noahs lilla plan där och hans lilla show, men icke skulle han få guldpoäng här inte. Där satt han och försökte gulla med Sera och visa hur omtänksam han var. En bluff, helt klart. Mannen var bara intresserad av Seras pengar, det var han övertygad om. Han svalde några väl utvalda bitska ord, drog ett djupt andetag och satte s…[Read more]

Aeldir drog djupt efter andan då han samlat sig något, med Nenya på sin sida. Då hon började gissa namnen rynkade han på ögonbrynen – ett namn han inte direkt förväntat sig höra. En stund stirrade han på henne bara.
‘Det är inte möjligt.’ fick han ur sig bara spontant, sannolikheten var för låg. Samtidigt kunde inte många bära det namnet heller. E…[Read more]

Aeldir fnös lite roat åt Nenyas naiva kommentar, det var ju lite sött. Sådant som folk, speciellt män, och speciellt i Karm, inte talade om högt. Han var ju en tudelad figur han, en alv, uppvuxen med alviska föräldrar – men i Karm. Delvis var han en Karman, så långt det gick, men ändå gick det inte att frångå hans arv. Hans alviska arv som gjord…[Read more]

Kungen verkade inte speciellt blyg eller obekväm då han klätt av sig naken och satt i bastun som sådan, till skillnad från Ylva. Någonstans längre bort vakade vakterna kungaparet, men gav dem det privatliv de behövde och förtjänade. Dessa dagar kunde man dock aldrig veta vem som infiltrerade staden och skulle försöka något på dem. Han tog en re…[Read more]

Den ljushåriga alven gav Nenya en liten tankfull blick.
‘Som om du kommer ihåg något sådant, du var bara ett litet barn.’ konstaterade han. Men visserligen hade väl hans adoptivsyster Aetas varit något av den romantiska flickan, åtminstone i sina yngre dagar. I sin hand snurrade han sitt vinglas, lite som han brukade göra då han tänkte och event…[Read more]

Villi gav Ylva en menande blick och ett något roat leende över Ranghildrs bitska svar till Odenstjärna. Drottningen verkade ju ha lite eld i sig hon också! Det, åtminstone, kunde den rödhårige tokstollen uppskatta.
‘Och hör sedan!’ tillade han efter att Ranghildr avslutat sin sista mening, och gjorde en gest med pekfingret mot Odenstj…[Read more]

Audgisil gav ifrån sig ett långsamt hummande, som om han inte förväntat sig något annat svar av Ylva än det hon gav. Nå, hon skulle väl ångra sig då hon svimmade av alkoholöverkonsumption kombinerat med blodförlust. Men sådana saker var bäst att lära sig själv. Ylva var ju fortfarande väldigt ung, nå så ung som han och Ranghildr varit ungefär då d…[Read more]

Medan Turin och Maeve hållit sin konversation hade Arand gjort sitt yttersta att ligga onaturligt stilla. En utmaning som fick hans muskler och kropp att skrika, men tur nog verkade inte någon vilja stanna länge och undersöka och Maeve hade all uppmärksamhet på sig. Då han äntligen vågade chansa på att han var ensam gled han ned från takstolarn…[Read more]

Återigen tog Audgisil en klunk av spriten, varför inte trots allt? Han hade hållit sig skarp och nykter länge nu för att hålla sinnet skarpt under sina förhandlingar, druckit sig mätt och galen på blod i Haukvik. Något han inte talat om än med Ranghildr, men lite sprit för att glömma det blodbadet var kanske på sin plats. Världen började få ett…[Read more]

Leoric verkade inte så bekymrad av Noah och vad han eventuellt tyckte om Leoric själv. Nå, han brydde ju sig inte heller. Trots allt hade han bara ögon för Sera i detta sällskap. Att han ens kommit dit till denna övergivna plats sade redan mycket om hans relation till Sera. Tyst var Noah, det sade väl något om den mannens kunskaper med. Över Ser…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över att de hade kommit till någon slags slutsats över situationen, och att resan troligtvis inte verkade vara gjord i onödan. De två damernas jargong fick honom att le lite, och han la en arm om dem båda och höll dem nära sig.
‘Så intellektuella som ni båda är hittar vi nog en bra användning, det råder ingen tvekan. Åh, d…[Read more]

Audgisil verkade inte överdrivet förvånad över Ranghildrs tänder som flög hit och dit, men samtidigt var det kanske något han gärna undvek. Och framförallt verkade han inte skylla på Ylva, han visste nog att det bara fanns en person att skylla på för kaoset, och det var Ranghildr. En förmåga hans kära dotter ärvt av henne med. Kvinnorna i han…[Read more]

Leoric satt kvar, kanske lite mer spänd och rastlös än förr, medan han väntade på att de han antog var Sera och en kompanjon skulle komma. Samtidigt försökte han vara avslappnad, de skulle ju inte dra till sig onödig uppmärksamhet heller. Adelsmannen sneglade sig omkring i värdshuset, som för att se om någon där inne hade reagerat på honom, ell…[Read more]

‘Vid gudarna…’ fnös han åt Ranghildr och hennes tand, nå han hade sett äckligare saker i sina dagar, mycket äckligare. Men det var en annan sak att se någon dåres tänder bli utslagna och sin hustrus tänder flyga ur munnen i en blodig pöl.
‘Ja, ja, du är värst av dem alla, Ranghildr.’ fnös han och skakade återigen på huvudet lite, för att bli li…[Read more]

Audgisil höjde ett ögonbryn åt Ylvas våldsamma försvar och nekelser, för att se på sin hustru lite menande.
‘Tror du hon ljuger?’ frågade han, med ett snett leende på läpparna. Trots allt kunde det ju vara så att hon var deras sons älskarinna och väntade deras barn, men inte vågade säga något. Men om så var fallet hade nog inte Ranghildr slagit…[Read more]

Asgeirs skarpa ögon gick från den ena kvinnan till den andra, och en stund lyckades han hålla sin allvarsamma uppsyn någorlunda, men det var svårt då han såg hur mycket de skadat varandra. Han höjde en hand lite desarmerande, och tillät ett litet leende.
‘Jag heter Audgisil, mig veterligen, och inte kung.’ sa han lite skämtsam…[Read more]