Asgeir log bara muntert åt Ylvas pik.
‘Vad annat än en komplimang kunde det vara, ett hedrande för din yrkesskicklighet, precis som er plats här?’ undrade han med en gest över platsen där de satt, där de hade full överblick över hela salen och alla kunde se dem. Han viftade bara åt hennes anspråkslösa ord.
‘Så klart, allt vår kunnande är e…[Read more]

Asgeir Ulfhedna hade alltid funnit midvinterblotet en trevlig och nostalgisk fest. Från barndomen mindes han det mest som en intim fest med sin familj i den lilla stugan han vuxit upp med, trots allt hade Kaldralnds och Frostheims före detta ledare alltid hållit firandet i Sätet exklusivt för de jarlarna och deras familjer, snarare än att göra…[Read more]

Felaërn var nästan lika förvånad själv, trots allt hade Almithara en förmåga att få alla att tro att hon var oövervinnerlig. Men han hade fått in rätt träff vid rätt tillfälle, det kunde lika väl varit hon som vunnit denna då det varit så jämnt. De flesta andra hade kanske flinat brett i skadeglädje och gnuggat vinsten i motståndarens ansi…[Read more]

Den unga paladinen betraktade Viktor tankfullt, och det kändes som om det fanns lite mer tyngd i deras bekantskap då de hade namn. Om hans var det sanna namn han bar visste hon inte, men namn hade vikt och hon nickade lätt till svar. Hans ord bådade inte gott, och bekräftade hennes känslor av föraning hon haft sedan hon satt sin fot i staden…[Read more]

Alven betraktade Moira och Wreax, och Moiras rynkade ögonbryn missade hon inte. Långsamt under denna förväxling som spelade sig framför henne och Vesíva växte sig ett roat leende på hennes läppar. Hon skakade halvt uppgivet på huvudet, och gick långsamt runt arbetsbordet för att sätta sig på sin plats igen, men leendet var nu borta och de klara…[Read more]

Felaerns ögon smalnade då han hörde hovarnas framfart, och han höjde blicken och huvudet stolt – i utmaning och kanske självständighet inför det förtryck de utövade över honom i denna stund. Högalver som trodde de hade rätt att göra som de ville, och Selyana – deras prinsessa, en förrädare till alla skogsalver liksom hennes mor drottningen. S…[Read more]

Felaerns blick for flyktigt mot Nesta där hon gömde sig bakom rötterna, där han pressades hårt mot Arod med deras klingor fortfarande låsta.
‘Vad har du för bevis för dina påståenden?’ frågade Felaern ilsket, trots allt hade han inte mördat någon alv, eller förrådit någon.
‘Det är du och den ni tjänar som låter alver dö utan att göra något åt d…[Read more]

Ithia höjde ett ögonbryn lite frågande åt hans ord. Få hade någonsin sagt något i hennes försvar över vad hon varit med om som barn. Visst hade hon känt så med då hon var barn, men nu som vuxen undrade hon om de verkligen var de grisar? Kanske det hade blivit så normaliserat för henne att hon bara accepterade det. Något som hon upplevt barbar…[Read more]

Det var ju sant att Arlin inte bar någon ring, men den enkla ring han hade gett på deras båtfärd vilade anspråkslöst på Nillas finger. Han hade inte haft råd med något mer än den simpla bronsringen. Han var van med sådana frågor dock, trots allt hade han spenderat mycket tid med den unga prinsessan Tirrin och han log lite roat.
‘Vad får dig tro…[Read more]

Det följde ett snabbt utbyte av klingor i snabba och vältränade mönster som enbart kom genom många års träning och skicklighet. Hade detta varit ett fredligt möte hade uppvisningen garanterat imponerat Nesta – och hade det varit som förr kanske hon till och med blivit bjuden på en uppvisning av alvernas svärdskonst som var precis som namnet……[Read more]

Ithia blev nästan lite ställd av frågan som kom. Var det inte uppenbart vad hennes relation till landet var, med tanke på hennes utseende? Trots allt var det ju det alla dömde henne för, konstant, den eviga skuggan som alltid förföljde henne. Men mannen framför henne verkade vara nyfiken, och hon suckade lätt.

‘Jag är född och uppvuxen i…[Read more]

‘Vi får nog räkna med ungefär en veckas hårt resande.’ förklarade Arlin med sin lugna röst, och såg mot Nilla med ett uppmuntrande leende. Luften var frisk och landskapet stort, de hade hela världen framför sig och att se henne rida där fyllde honom med glädje.
‘Härligt, inte sant, eller vad säger du?’ frågade han Nilla och gjorde en gest över det…[Read more]

Alvkvinnan som Vesíva kallat för Quaina betraktade Wreax intensivt, sökandes efter reaktioner. Men som hon gissade på basen av vad hon visste om Wreax, genom rykte och de bilder hon sett i hans sinne, hade hon inte förväntat att han skulle bry sig om alvkvinnan som skötte hans hem i Celeras. Det sade så klart rätt mycket om vilken typ av karaktär…[Read more]

Kael nickade över sin brors tillåtelse – att han ens behövde göra den formaliteten hade alltid känts fel. Trots allt var det han som styrde armén, inte Tristian.
‘Oroa er inte, lady Katarina, jag ska göra allt i min makt för att se till att hon kommer hem säkert.’ lovade Kael på sitt belevade vis, trots allt var de tvungna att ta detta så galant…[Read more]

Ithia såg lite tankfull ut en stund, och betraktade mannens ansikte som för att se om det han sade var sanningsenligt eller ej. Men hans ord gjorde henne fundersam och hon hade åtminstone en tråd att börja dra i, kanske ta reda på vad dvärgarnas sanna agenda var. Om det visade sig fruktlöst eller inte återstod att se, men ju mer detaljer…[Read more]

Arlin hade inte riktigt förväntat sig att Ingrid hade velat rida med honom, trots allt hade han förväntat sig att flickan skulle känna sig mer bekväm med Nilla. Men han log svagt och nickade lätt, och ett ögonblick tänkte han på sin relation med prinsessan Tirrin i Kaelred. Han saknade henne och deras vänskap, speciellt då han på något vis vu…[Read more]

“Ta den tid du behöver,” Började hon enkelt och nickade. Om hon kände sorg eller annat för Audgisil visade hon det inte. “Det gör mig ingenting att stängas in. Asarna är mitt sällskap, å må de vara så även för dig i denna stund. Jag är din fiende, men önskar du mina råd är jag tillgänglig.”

Hon hade ingen avsikt att göra motstånd om hon in…[Read more]

Hillevi kände sig färdig med situationen. Hon hade tagit från den vad hon kunde och när Turin var färdig med sitt svar så nickade hon mot honom och sedan såg mot deras fånge och Freggi.

“Låt dig inte förvirras, Freggi. Hon kommer försöka leda dig bort från klarsynthet.” Hillevi log lätt åt Ranghildr för att sedan börja gå, passerade dem båd…[Read more]