Trots att hon varit halvt medveten om allt, hade Nenya hört orden de yttrade mellan varandra. De brände fortfarande i hennes medvetna, och det var inte många sekunder som hon vågade möta deras blickar. Den rörde sig hastigt ner mot marken, som om hon inte riktigt kände att hon hade rätten att göra det längre och osäker på att ens hälsningen…[Read more]

Ayperos lät blicken vila tungt på Isra en lång stund efter att hon slutat tala. Elden i honom hade falnat till glöd, men det var en glöd som ännu brände – envis, oberäknelig. Så drog han ett djupt andetag, som om han samlade kraft bara för att tala.

“Jag förstår att du är arg.” sade han lågt, mörkt. “Jag skulle ha varit detsamma om våra roller b…[Read more]

Som alltid när hon ändrade skepnad vände Camthalion bort blicken, det var något med sättet som hennes kropp ändrade sig som gjorde att hans mage nästan vände sig ut och in. Det var inte naturligt på ågotvis. Samtidigt som det var det…. nå för Zifri i alla fall.

“Då så…” hummade hade lätt, kanske mer för sig själv när han satte sig mellan…[Read more]

Befallningen gjorde förstås Tipum ilsken, men han försökte att låta bli att visa allt för mycket av det åt Isra. Inte direkt en annan börda som hon hade behövt bära. Han smalnade lite i sin min, en liten ilsket skramlade med tallrikarna. Obrydd över att sprickorna kröp längre i porslinet.

“Ta vad ni behöver. Jag återkommer snart. Jag antar att…[Read more]

Jezeral steg genom dörren sist av de tre. Som alltid. Inte på grund av tvekan, inte av rädsla, utan för att någon måste vara den som vaktar ryggen när dörrar mellan världar stängs med mer vilja än logik. Ibland kunde oönskade väsen följa då man färdades i skugglandet.

Bakom honom gled dörren igen med ett ljud som påminde om en viskning i trä, d…[Read more]

Ayperos kropp skrek efter vila, men sinnet var som en storm – en tyst, roterande tyngd som vägrade stillna. Den svarta avgrundsblicken, skarp men glansig av utmattning, vändes mot Isra när hon talade.

“Oroa mig?” svarade han till sist, lågmält men tydligt.
“Jag oroar mig för din hälsa, och det vi väntar på.”

Hans blick dröjde kvar vid henne,…[Read more]

Arand lyssnade medan de två samtalade och kom fram till en stridsplan, lätt som en plätt, som om de diskuterade vad de skulle äta till middag. Kanske till och med snabbare än gifta pars groll om vad som skulle ätas vid bordet. Men han var för trött för att komma med bättre förslag själv. Han lät Bodils ord sjunka in, medan han tyst sköt undan e…[Read more]

Förstås protesterade inte Llwyd att någon annan ville gå först – trots allt hade hon sett mycket av världen och tillräckligt många uppdrag för att veta riskerna med att gå först. Och trots att hennes liv kunde vara miserabelt ibland, hade hon en förkärlek till det. Eller kanske det var tortyren att hålla sig själv vid liv? Lite roat såg hon mot si…[Read more]

En hel del kan gå fel.  Ord som absolut inte passade halvvätten, speciellt inte det perfektionisten inom henne. Frågan fick henne att fnysa, som om hon inte var säker på att detta i slutändan var värt mödan.

“För du är en fara för världen med din otämjda magi.” muttrade hon bara för att följa blicken mot de som de mötte – hade hon någonsin fått…[Read more]

Det dröjde inte länge innan Nenya föll i en orolig sömn där hon låg, något mumlandes som var svårt att urskilja och både svettandes och knottrande som om huden både var varm och kall på samma gång. Ibland öppnade hon sina ögon, som för att skräckslaget försöka finna dem båda, men när hon såg dem andades hon ut och föll i en orolig sömn igen.

Or…[Read more]

Asgeir tog emot pluntan igen och höll kvar blicken i hennes lite längre än han egentligen vågade. Hennes ord värmde, djupare än han först ville erkänna. Så såg han ju inte sig själv, trots allt, och han hade skuggan från sin far att föröska växa ur.

Han skrattade till, ett lågt rullande ljud .

’Jaså? Du känner avund till och med mot mig? Då mås…[Read more]

Hade Izotar varit en levande man, hade han kanske stannat upp i beundran. Kanske låtit blicken dröja vid linjerna i hennes kropp, vid hårets bleka kaskad, vid hur ljuset från kristallerna spelade över hennes hud. Hon var vacker, farligt vacker, som ett svärd i viloläge, redo att blixtra till.

Men Izotar var inte längre en vanligt levande mörkera…[Read more]

Arand gäspade som om han just vaknat i en mjuk säng och inte i ett iskallt landskap.

“Mm. Precis som hemma i Karm…” mumlade han torrt och drog manteln tätare över axlarna. “Fast hemma brukade man åtminstone få kaffe innan man blev nedhuggen av sina fiender.”

Arand lyfte blicken när Bodil satte sig bredvid dem, och såg på henne lite skeptisk…[Read more]

Han såg sig omkring som om han glömt varför han ens befann sig där, innan blicken föll på Rushla.

“Kaelred, sade du? Mmmh. Mmmhmm. En svår dörr, den gillar inte att samarbeta. För mycket attityd i den, för lite förnuft. Men!” Han lyfte pekfingret som om han höll i en osynlig fjäder. “Det kan gå, absolut. Bara inte… exakt. Inte raka vägen.”…[Read more]

Hans krafter hade tömts, hans kropp var skör, men han nickade åt Isras svar. Något bra i detta, förutom att häxan var död, var att Isra klarat sig relativt oskadd genom detta. Han kände vreden stiga, kall och farlig, som ett eko från slaget de nyss bekämpat. Då Tipum gjorde som han bad tog han ett steg åt sidan och ställde sig bredvid Isra, väntan…[Read more]

Skrockande skakade han på huvudet åt hennes ord för att lite retsamt kittla henne under hakan med sin svanstipp och granska henne med ett höjt ögonbryn.

“Ingen åsna behövs, du är envis nog som du är!” påpekade han och blinkade med ena ögat för att packa ihop det sista som de hade i ett litet knyte.

“En kamel passar väl åtminstone in hr.”

Väsen? Nå. kanske det var tillräckligt med oljud så som de rörde sig genom insidan där de knuffade ner det som de kunde se med mest oljud hade Elmyer hört att det var när hon sjöng. Eller ja, sång kanske var en skymf att kalla det, snarare som en skrikande katt där hon började ta ton. Om det var ord, var det svårt att urskilja vad som ens sjöngs. …[Read more]

Rushla höjde blicken mot Zeverupin för att skrocka lite lätt, som om hon inte riktigt kunde tro att han kommit dit så lätt. För att hälla upp ett stop åt sin kollega och vän som hon sträckte fram.

“Härskapet här ska till Kaelred, även om de verkar glömt både etikett och hyfs. Vad säger du om det Zev?” frågade orken med ett roat leende i mungipa…[Read more]

Något motvilligt började Tipum röra sig till Nenya som låg där på bordet. Han rynkade något äcklat på näsan, som om bara uppenbarelsen var något som gjorde honom spyfärdig. För att låta en mörk rök svepa över kroppen som fick Nenyas brända och sårade hy att knottra sig i gåshud. Ögonen var helt vita hos alven som den lilla demonen hade tagit ö…[Read more]

Det var bara att följa, ungefär som då hon hjälpt honom navigera i staden någon dag innan. Men då hade inte staden varit ett slagfält, och de hade inte behövt slinka bland gränder som rädda krakar. Han såg sig omkring lite vaksamt då de kom till gömstället, som om han gissade att de skulle attackera dem. Men så gick det inte, och Caspian satt t…[Read more]