Caspian fnös lite i sin egna arrogans. Vad skulle de göra? Hänga honom? Han var en paladin, och förutom det var han äldste son till hus Astor i Isilas. De kunde inte röra honom, åtminstone inte i hans sinne. Han kunde så klart ha fel, men hade han fel var det något han skulle få lära sig den hårda vägen. Så han avfärdade bara hennes oro.
‘Vad bryr…[Read more]

Aenya hade inte riktigt haft en sådan intensiv urladdning på länge. Visst, de hade dräpt största delen av furstinnan Saskias följe under hennes ledarskap då de fångat furstinnan. De hade stridit för sin rätt att existera som grupp mot kronans soldater, men det var inte samma emotionella laddning som att stå inför sin bror och prata om dessa saker…[Read more]

Ett litet leende fanns där i den unge mannens ansikte då han såg henne nu äta med lite mer lugn. Kanske var det så att han fick en liten ny uppskattning för vardagen då han såg hennes reaktion på maten som ändå praktiskt taget för honom var självklar. Det var uppfriskande att få saker i perspektiv, hans liv var nog inte så dåligt i alla fall som d…[Read more]

Han hade varit fokuserad på prinsarna som var på ett intensivt ställe i sin kamp för att lite roat höja sina ögonbryn lite förvånat och kröka sina läppar till ett roat leende.

“Nå, de ser inte allt för farliga ut, hm?” påpekade han med en lekfull blinkning för att sträcka på sig för att se när Asgeir höll ner Eirik. Det kändes som om alla omkring…[Read more]

Caspian som i vanliga fall inte direkt var den mjuka sorten var lite förvirrad över allt som skedde där i rummet. Rummet som för de flesta var större än en lägenhet – ett helt hem. Speciellt om man jämförde med vad alverna i slummen levde i. Men det fanns en energi där som gjorde honom mjuk, kanske lite ödmjuk. Inte för att han helt förstod vad…[Read more]

I ett kanske lite osmidigt sätt att undvika hans fråga nickade han lätt och sedan mot prinsarnas kamp. Trots allt ville han inte missa den. För när senast, om ens aldrig. Hade de gjort något sådant?

“Följ med, jag talar gärna vidare.” sa han med ett svagt leende och började röra sig ut, men stannade då och då för att kasta blicken bakåt mot hen…[Read more]

Hennes frågor fick honom att bli ännu rödare och Torbjörn visste inte riktigt vad hon skulle säga men till slut kunde han inte rå för att skratta lite nervös.

“Bara för att du är… så sö…t” sa han, men han knappt avsluta sin mening innan folkmassan strömmade ut och lite lättat andades han ut. Förstås ville han gärna skåda vad som skedde, men h…[Read more]

Blicken fastnade något förtrollat på hennes lår och de vackra fjällen som skimrade i det skimrande ljusen runt omkring dem båda. Förstås blev hans rodnad ännu mer röd efter hennes uppvisning och han kom av sig först innan han log lite dåraktig nästan mot henne och ryckte på axlarna.

“Alla lär sig, inte sant? Och man skulle inte ha historier om v…[Read more]

“Inte? Det finns flera sätt som kroppsdelar kan hålla en varm.” påpekade han med ett litet snett leende, för att sedan rycka lite lätt på axlarna åt hennes svar som lämnade det åt honom att göra smutsgörat. Om man nu skulle se det som det. För honom gjorde det vilket som. Vad var skillnaden på dem eller djur? Människorna själva såg väl inte den li…[Read more]

Han harklade sig lite obekvämt fortfarande. Så han hade inte förstått fel. Trots att frågan var kanske något de flesta tänkte på när man först såg honom. Igen kliade han sig något i nacken och en liten rodnad klädde hans kinder.

“Eh… Nej. Upreppande slag. Knytnäve” påpekade han och demonstrerade genom att knyta sin näve för att harkla sig obe…[Read more]

Kung Sandor log fortfarande svagt där, ett leende som gjorde hans ansikte lite yngre då en hel del av hans bekymmer verkade försvinna bara för ett ögonblick. Det där med drottningens skönhet var väl sant, åtminstone utåt, men allt annat var en annan sak. En vacker blomma presenterade hon som fick folk att sträcka på nackar för att bättre kunna…[Read more]

En dansföreställning, tydligen, fick kungen konstatera. Det var en spänd förväntan i rummet. Vissa som kanske hoppades att hon skulle misslyckas där inför drottningens blick, andra som faktiskt beundrade henne. Andra ville bara ha lite underhållning, något att glömma livets tristess ett ögonblick – drottningen en av dem. Hon försökte väl glömma a…[Read more]

Asgeir stod och betraktade Eirik och Ylva förväxla ord, mest exalterad över att snart få fara iväg och lämna Frostheim bakom dem.
‘Ah, bror, jag ser att kugghjulen snurrar i ditt huvud – vad tänker du på nu?!’ frågade han och daskade till Eirik på axeln, som om han försökte väcka brodern ur sitt konstanta funderande och taktiserande. Han lutade s…[Read more]

Att hon lyssnade till hans ord och verkade tycka om vad han sade var ändå uppmuntrande för Caspian. Även om hans berättelse kanske gett honom ett sting av hemlängtan, något han inte direkt förväntat sig. Men det var svårt att inte sakna Isilas här i Iserions mörka och bleka håla, ja åtminstone var det väl så han såg på det. Kanske speciellt…[Read more]

Aenya var tvungen att hålla sitt temperament i skick. Varifrån hennes nya temperament kommit var hon inte helt säker, men kanske gjorde broderns närvaro henne mer medveten om det. Bara några sekunder hade gått och hon fick redan tvinga sig själv att andas lugnt. Kanske fanns det en viss ångest där med att möta sin familj med, efter allt som skett…[Read more]

Hannadon var en vacker stad på utsidan, med sin mur och sina byggnader i ljus sten. Kronjuvelerna var så klart Athals tempel, och slottet som båda befann sig i innerstaden med sin egna inre mur – högt ovanför resten av staden. Var man där uppe såg allt fagert ut, med lämplig distans från de som hade det fattigare eller sämre ställt i stadens fa…[Read more]

Åt hennes förklarande kunde han inte rå för att skratta lätt. Det fanns väl kanske en del sanning i det, men inte alltid. Och vem var han att ifrågasätta gudarna? Han ryckte lätt på axlarna åt det hela för att sedan lite disträ låta sin hand röra sig mot han hans öga. Lite för att dölja det. En rodnad fanns där på hans skäggiga kinder. Tr…[Read more]

Dagarna kröp sig fram. Mestadels av dagarna oroade sig Faram för att hon en skulle vara vid liv. Ständigt övervakande och ojande. Några veckor efter hade hon fått lite mer styrka, något som Faram tackade Sharah för. De var inte långt ifrån rebellernas läger nu. Ett som de hade lyckats hålla gömt länge. Det ryktades till och med att prinsessan va…[Read more]

Ansträngda… Jo, det var väl ett sätt att förklara situationen. Ett väldigt milt sätt. Orden fick henne att le något. Ett leende som blev stelt och smalt när Ayperos talade om Loradon. Det var mycket som hade hänt där. Förlorande av barnet, kniven hon hade satt i sin mors rygg… Förvånansvärt mycket som rörde om hennes känslor även om hon för…[Read more]

Alven betraktade Nenya och Ayperos, för att ge ett litet skak på huvudet.
‘Jag vet inte mycket mer än rykten, är jag rädd. Nenya och Aethriatan Saelorian kallades till hovet för att dömas för sina brott, som vampyrer. De förkunnade sin trohet till Karms tron, och kung Sandor tog med dem som rådgivare i kampen i Loradon… Vad som hänt med dem ef…[Read more]