Vad som sades mellan de andra männen, eller kanske snarare vad som inte sades. Det var snarare Noahs hand på hennes axel som fick henne att vakna ur tankarna för att le svagt mot Noah. För att visa att hon behövde honom där, hans stöd och drog lätt efter andan. Försökte att samla de många spretiga tankarna.

“Du vet vad… som hänt med min mor, Le…[Read more]

Någonting inom Nenya tyckte nästan synd om mannen. Speciellt med tanke på att hans kärlek aldrig skulle komma tillbaka till honom mer. Tänk vad mer de kunde åstadkommit med mörkeralven levande. Ödet hade sitt egna lilla sätt att förvärra situationen för dem. För att samla lite mod drog hon lätt efter andan, för att resa sig upp och ta några ste…[Read more]

Aeldir fnös lite roat åt Nenyas naiva kommentar, det var ju lite sött. Sådant som folk, speciellt män, och speciellt i Karm, inte talade om högt. Han var ju en tudelad figur han, en alv, uppvuxen med alviska föräldrar – men i Karm. Delvis var han en Karman, så långt det gick, men ändå gick det inte att frångå hans arv. Hans alviska arv som gjord…[Read more]

Ranghildr visste bättre än att säga emot sin käre make när det kom tillbastun, och dessutom så skulle det kanske inte vara så dumt att bli ren. Hon gjorde en gest över sin kropp, som nästan såg lite aggresiv ut. Inte för att det var det, men bara ett av Ranghildrs sätt att be om hjälp att tvätta sig. Med några miner över att det sved till och b…[Read more]

Kungen verkade inte speciellt blyg eller obekväm då han klätt av sig naken och satt i bastun som sådan, till skillnad från Ylva. Någonstans längre bort vakade vakterna kungaparet, men gav dem det privatliv de behövde och förtjänade. Dessa dagar kunde man dock aldrig veta vem som infiltrerade staden och skulle försöka något på dem. Han tog en re…[Read more]

“Vad vet du? Kanske jag minns? Barn har ögon med, vet du!” påpekade hon med ett litet roat leende för att se ner på hans arm något fundersamt när Aeldir nämnde den. Hon strök den lätt med sin andra. Lite ironiskt att det var samma minne som när hans forna kärlek hade dött. Skulle det påverka honom och hans beslut? Hon skakade nätt på huvudet åt…[Read more]

Kylan, ens bästa vän under en fyllekväll, eller dag. Ett fantastiskt sätt att nyktra till något – och vattnet visste hon skulle göra dem ännu mer friska i sinnet. Hon hade inte förväntat sig annat än att få sin vilja igenom och hummade lite nöjt medan hon lutade sig tillbaka i bastun. Så liten till skillnad ifrån den som de hade nu. Men fler härl…[Read more]

Odenstjärnas ord fick henne att skrocka till något. Självklart hade hon rätt. Faktum var att det var sällan hon hade fel. Eller åtminstone erkände att hon hade fel. Hon försökte att också inte skratta åt Villis kommenterar men kunde inte rå för att skaka lite på huvudet om dem. Disträ lät hon blicken vandra mot sina söners kamp, en liten fundersam…[Read more]

Den ljushåriga alven gav Nenya en liten tankfull blick.
‘Som om du kommer ihåg något sådant, du var bara ett litet barn.’ konstaterade han. Men visserligen hade väl hans adoptivsyster Aetas varit något av den romantiska flickan, åtminstone i sina yngre dagar. I sin hand snurrade han sitt vinglas, lite som han brukade göra då han tänkte och event…[Read more]

Villi gav Ylva en menande blick och ett något roat leende över Ranghildrs bitska svar till Odenstjärna. Drottningen verkade ju ha lite eld i sig hon också! Det, åtminstone, kunde den rödhårige tokstollen uppskatta.
‘Och hör sedan!’ tillade han efter att Ranghildr avslutat sin sista mening, och gjorde en gest med pekfingret mot Odenstj…[Read more]

Audgisil gav ifrån sig ett långsamt hummande, som om han inte förväntat sig något annat svar av Ylva än det hon gav. Nå, hon skulle väl ångra sig då hon svimmade av alkoholöverkonsumption kombinerat med blodförlust. Men sådana saker var bäst att lära sig själv. Ylva var ju fortfarande väldigt ung, nå så ung som han och Ranghildr varit ungefär då d…[Read more]

“Strunt!” utbrast drottningen åt Ylvas senaste ord att hon skulle lämna dem ensamma och reste sig upp för att vingla till lite och dra ner Audgisil till bänken igen medan hon fortfarande stod upp. I en liten korg tog hon fram två tygstycken som de hade kunnat använda och kastade den ena åt Ylva.

“Jag  hade inte tänkt att min kära make, dåren du…[Read more]

Medan Turin och Maeve hållit sin konversation hade Arand gjort sitt yttersta att ligga onaturligt stilla. En utmaning som fick hans muskler och kropp att skrika, men tur nog verkade inte någon vilja stanna länge och undersöka och Maeve hade all uppmärksamhet på sig. Då han äntligen vågade chansa på att han var ensam gled han ned från takstolarn…[Read more]

Återigen tog Audgisil en klunk av spriten, varför inte trots allt? Han hade hållit sig skarp och nykter länge nu för att hålla sinnet skarpt under sina förhandlingar, druckit sig mätt och galen på blod i Haukvik. Något han inte talat om än med Ranghildr, men lite sprit för att glömma det blodbadet var kanske på sin plats. Världen började få ett…[Read more]

Leoric verkade inte så bekymrad av Noah och vad han eventuellt tyckte om Leoric själv. Nå, han brydde ju sig inte heller. Trots allt hade han bara ögon för Sera i detta sällskap. Att han ens kommit dit till denna övergivna plats sade redan mycket om hans relation till Sera. Tyst var Noah, det sade väl något om den mannens kunskaper med. Över Ser…[Read more]

Det var långt ifrån svårt att se att ingen av dem trivdes i varandras sällskap och det gjorde Sera något illa till mods. Lite nervöst skiftade hon vikt på sina fötter, för att sedan sätta sig ner och dra ner Noah vid sin sida med ett försökt till ett leende.

“Leoric, var inte oförskämd. Noah.” rättade hon honom,  för att göra en nonchalant gest f…[Read more]

Ett förvånansvärt flickaktigt fnitter kom ifrån Ranghildr, ett som hon vanligtvis enbart hade för Audgisil när han sa sina dumheter – eller kanske sin familj. Hon kunde också se varför Asgeir var betuttad i denna kvinna. Fast det var inte svårt att se, om man kände pojken. Kinderna fick en vacker rödklädd rodnad när hon insåg hennes fnitter…[Read more]

Isras ord fick henne att skratta hjärtligt och om man såg noga fanns det kanske till och med en liten rodnad där på hennes kinder. Det var sällan, om nästan aldrig, som Isra talade om deras relation på det sättet och på något konstigt vis blev hon nästan lite varm av det. Fast för att inte låtsas om det, himlade hon med ögonen. Till middagen hade…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över att de hade kommit till någon slags slutsats över situationen, och att resan troligtvis inte verkade vara gjord i onödan. De två damernas jargong fick honom att le lite, och han la en arm om dem båda och höll dem nära sig.
‘Så intellektuella som ni båda är hittar vi nog en bra användning, det råder ingen tvekan. Åh, d…[Read more]

Audgisil verkade inte överdrivet förvånad över Ranghildrs tänder som flög hit och dit, men samtidigt var det kanske något han gärna undvek. Och framförallt verkade han inte skylla på Ylva, han visste nog att det bara fanns en person att skylla på för kaoset, och det var Ranghildr. En förmåga hans kära dotter ärvt av henne med. Kvinnorna i han…[Read more]