Elian låg kvar, stel och med ögonen vidöppna i mörkret, vågade inte riktigt sluta dem. Aerons viskande röst drog honom tillbaka till verkligheten. Hade han…? Han rörde försiktigt på läpparna, kände efter om han verkligen hade sagt något. Eller om det bara var en del av drömmen som låg kvar nu när han var vaken.  När han kände den lätta beröringe…[Read more]

Asgeir flinade lite retsamt upp mot henne.
‘Jag tror nog du kan bli en akrobat, om du vill.’ skämtade han. ‘Du är vigare än mig, i alla fall!’ och med tanke på att han nog hade större chans att hjälpa henne upp än tvärtom så ställde han sig på den hala avsatsen vid sidan om vattnet, drypande vatten som en dränkt katt. Eller kanske björn, med…[Read more]

Stel som en planka låg Elian, ett hårt grepp om filtkanten som knappt nådde över hans kropp. Men han vågade inte dra till mer av det. Tänk om Aeron skulle frysa? Han själv var trots allt van med kylan. Hjärtat dunkade så högt i bröstet att han var säker på att Aeron kunde höra det. Värmen från Aeron bredvid honom var omöjlig att ignorera. Det va…[Read more]

Prinsen flinade lite åt hennes kommentar gällande återhållsamhet. Han försökte ju sitt bästa i alla fall att vara en gentleman, och hans föräldrar hade uppfostrat honom hårt på den sidan. Något ytlig var han väl, men han hade ett gott hjärta, något som inte kom från god uppfostran heller utan från den milda själ han hade. Kanske i slutändan inte…[Read more]

Elian sög in ett snabbt andetag när Aeron sa de där orden: “Du är aldrig till besvär, Elian. Kom ihåg det.” Orden var enkla, sagda med ett lugn som alltid omgav Aeron, men de träffade hårt. Aldrig till besvär. Det var en mening Elian aldrig riktigt trott att någon skulle säga till honom och mena det. Hans bröst snörptes åt, och en värme , osäke…[Read more]

Velaedrions ord ekade i hans öron. Giftiga. Som om han högg med en dolk av ord, säker på att träffa ett svagt ställe. Leendet, nonchalansen. Tath’nel kände hur blodet dunkade hårdare i tinningarna. Fingrarna kliade efter att slå honom på käften. Få honom att svälja sina ord, eller kanske helt göra honom stum? Väva en skugga till liv som kunde ty…[Read more]

Sarethna såg på Nenya med en skarp, skärande blick, som om hon försökte tvinga sanningen att rinna ut ur brorsdottern med ren vilja. Minnena. Orden. Allt hon sa och gjorde var förgiftat av denna häxa. Hon såg det nu tydligare än någonsin. Det fanns något som höll Nenya fast i sinnet, likt en fin, osynlig kedja som smög sig runt hennes tankar. Men…[Read more]

Elian stelnade till. Sova i hans säng? Orden ekade i huvudet som om Aeron just sagt något omöjligt. Han stirrade på Aeron, på det där lätta leendet, den avslappnade hållningen – som om det inte betydde något alls. Som om det var självklart. Men hur kunde det vara självklart?

Hans kinder började hetta. Hade han… hört fel? Nej, Aeron hade sagt det…[Read more]

Asgeir drog en djup, kall luft i lungorna och blåste ut den i en rökig dimma. Hans bror kunde läsa honom som en bok, det visste han mycket väl och därför var det väl så gott som omöjligt att inte bara öppna sig helt. Och visst, han kunde förneka det, spela oberörd, men vad tjänade det till? Ylva hade en märklig inverkan på honom, en han inte rikti…[Read more]

Han kunde inte låta bli att flina åt Ylvas torra kommentar om att inte pilla på saker man inte förstår sig på. Nå, skadan var skedd och det hade gått bra.

’Ja, ja, jag hör dig. Men någon måste ju vara den som tar riskerna. Annars kommer vi aldrig någonstans.’ Han skakade handen, fortfarande med den där märkliga känslan krypande upp längs armen, s…[Read more]

Arand stannade upp ett ögonblick och betraktade Aslögs rygg när hon fortsatte framåt, som om hon inte var medveten om att hon traskade genom terräong och hinder som om de inte existerade. Utan att tröttna. De andra, och inte minst han själv, var slitna efter striden och rörde sig långsammare. Det fanns något obehagligt i Aslögs gång, i de små ryck…[Read more]

Alienna hade känt av något nytt i flera nätter nu. En förändring i atmosfären, som om skuggorna i hennes hem levde på ett sätt de inte borde. Eller kanske hade något förändrats med henne då hon blivit fångad av rebellerna, och sedan indragen i den allvarliga politiken? Läget var spänt i Nela’thaënas, milt sagt, och speciellt på den politiska sc…[Read more]

Trött slöt Eira ögonen igen och suckade lågt, inte av irritation, utan av en trötthet som kom inifrån. Det var alltid så här. Liv och hennes syner, hennes ivrighet. Hon bar världen inom sig, stormen som aldrig stillnade.

Eira, däremot, var av en annan sort. Hon hade lärt sig att lyssna, att låta saker få sjunka in innan hon kastade sig in i dem…[Read more]

Elian sneglade på Aerons bandagerade hand och kände en orimlig våg av skuld skölja över honom. Hade han orsakat det? När han svimmade, hade han då tappat koppen och sedan Aeron skadat sig på skärvorna? Hans tankar snubblade över varandra i ett försök att minnas, men det fanns bara ett töcken där hans minne borde ha varit.

Fingrarna slöt sig om f…[Read more]

Han hade just dragit upp Ylva ur vattnet, hennes skratt blandade sig med hans eget, ekande genom den ångande grottan. Svårt att inte skratta över slumpen som fått dem att trilla i vattnet. Visst, det kom ju med andra problem med, men de fick de lösa snart.

Han skakade på huvudet, rufsade till sitt våta hår och sneglade uppåt. Hästarna stirrade…[Read more]

Asgeir höjde ett ögonbryn och såg på henne, hennes hand fortfarande i hans. Hon var varm, eller kanske var det bara han som var det. Svårt att avgöra. Det kändes som att hålla en glödande kolbit, fast utan den där biten där man brände fingrarna. En glöd som spred sig in i honom. Som gjorde honom förvånansvärt mjuk i kroppen.

‘Äh.’…[Read more]

Elian stirrade på Aeron, eller snarare på handen som just lämnat hans egna kind, på det lindade bandaget som inte varit där tidigare.  Tankar var fortfarande tröga, som om han försökte se klart en dimmig morgon. Hade han verkligen svimmat? Det kändes fel. Han mindes att han varit trött, men inte så trött. Inte så att han bara skulle… försv…[Read more]

Värmen under täcket försvann i samma ögonblick som kylan letade sig in mot hennes ben. Hon ryckte till, halvvaken, men lät bli att öppna ögonen. Det var ingen idé. Hon visste redan vad som hade hänt.

Ett lågt nästan morrande och grymtade lämnade Eiras läppar medan hon instinktivt drog upp benen under sig. Ett försök att fly undan de iskalla tår…[Read more]

Asgeir såg på henne, såg hur hennes kinder fick den där röda färgen, som elden i en smedja. Eller kanske snarare som solen på vintern, när den bara hinner titta fram innan den dränks av mörkret igen. Han lutade sig bakåt på stenen och korsade armarna över bröstet, ett brett flin spridandes över hans ansikte.

‘Så, en smed och en idiot till prin…[Read more]

Caspian såg henne – på Neila. Ett enda ögonblick var det bara hon och han i tystnaden som uppstått nu då svärdens klang, männens svordomar och ansträngda ljud fyllde platsen. Men tystnaden varade inte, då en värld av kaos runtom exploderade. Han hade vunnit. Mot alla odds, trots att varje muskel i hans kropp skrek av utmattning, trots att Garni…[Read more]