Velaedrions ord ekade i hans öron. Giftiga. Som om han högg med en dolk av ord, säker på att träffa ett svagt ställe. Leendet, nonchalansen. Tath’nel kände hur blodet dunkade hårdare i tinningarna. Fingrarna kliade efter att slå honom på käften. Få honom att svälja sina ord, eller kanske helt göra honom stum? Väva en skugga till liv som kunde ty…[Read more]

Elian stelnade till. Sova i hans säng? Orden ekade i huvudet som om Aeron just sagt något omöjligt. Han stirrade på Aeron, på det där lätta leendet, den avslappnade hållningen – som om det inte betydde något alls. Som om det var självklart. Men hur kunde det vara självklart?

Hans kinder började hetta. Hade han… hört fel? Nej, Aeron hade sagt det…[Read more]

Samira studerade kvinnan fundersamt och log försiktigt åt henne. “Kanske vi kan lista ut ditt förflutna tillsammans? Brunnen kanske innehåller svar på dina frågor, om den är ens hälften av vad den ryktats vara.” Hon böjde sitt huvud tacksamt mot Fim. “Tack för din vänlighet. Jag lovar dig att återgälda den på alla sätt jag kan och vi får helt en…[Read more]

Ambrosina sänkte blicken sin från taket när Athanishka talade och vickade på huvudet sitt, hennes trötta blick låst på den mystiska kvinnan och det som sades. Hon höll sina händer bakom ryggen och började nypa ena handen hårt med den andra för att väcka känslor av smärta och behålla klarhet i sinnet, för orden Athanishka yttrade innehöll en ener…[Read more]

Bodil höll upp drycken hon hade blivit given och studerade den fundersamt. Hon kunde inte utesluta att det inte var gift, men hon trodde på Arand när han underströk faran de befann sig i, hon tvivlade inte på att i deras nuvarande skick så hade kvinnan inte haft några problem att besegra dem alla, särskilt med Arand så tömd som han var. Synen av…[Read more]

Trött slöt Eira ögonen igen och suckade lågt, inte av irritation, utan av en trötthet som kom inifrån. Det var alltid så här. Liv och hennes syner, hennes ivrighet. Hon bar världen inom sig, stormen som aldrig stillnade.

Eira, däremot, var av en annan sort. Hon hade lärt sig att lyssna, att låta saker få sjunka in innan hon kastade sig in i dem…[Read more]

Elian sneglade på Aerons bandagerade hand och kände en orimlig våg av skuld skölja över honom. Hade han orsakat det? När han svimmade, hade han då tappat koppen och sedan Aeron skadat sig på skärvorna? Hans tankar snubblade över varandra i ett försök att minnas, men det fanns bara ett töcken där hans minne borde ha varit.

Fingrarna slöt sig om f…[Read more]

“På gott och ont, jag kan sakna dvärgarnas envishet och trofasthet. Inte för att vi alver är mycket värre. Gamla traditioner, fast i våra mönster, fast i vanföreställningen att allt kommer lösa sig med tiden. Vi är nog mer lika dvärgarna än någon är redo att medge. Se på människan, de uppfinner, utvecklar, bygger, river och bygger om som om de dör…[Read more]

Aslög studerade dem med tydlig osäkerhet, hennes ögon vandrande mellan Maeve och Arand innan hon plockade upp sin slägga igen och vilade den på axeln sin. Hon ryckte på den fria axeln och vände sig sedan för att gå mot varmvattenkällan, gestikulerande med sin andra hand åt dem att följa med, inte för att hon trodde att de inte skulle hitta utan h…[Read more]

Elian stirrade på Aeron, eller snarare på handen som just lämnat hans egna kind, på det lindade bandaget som inte varit där tidigare.  Tankar var fortfarande tröga, som om han försökte se klart en dimmig morgon. Hade han verkligen svimmat? Det kändes fel. Han mindes att han varit trött, men inte så trött. Inte så att han bara skulle… försv…[Read more]

Värmen under täcket försvann i samma ögonblick som kylan letade sig in mot hennes ben. Hon ryckte till, halvvaken, men lät bli att öppna ögonen. Det var ingen idé. Hon visste redan vad som hade hänt.

Ett lågt nästan morrande och grymtade lämnade Eiras läppar medan hon instinktivt drog upp benen under sig. Ett försök att fly undan de iskalla tår…[Read more]

Tath’nel stod vid ett av Dal’elaths största torg, där ljuset från eftermiddagssolen sipprade igenom skogen täta kronor. Alver rörde sig i ett ständigt flöde genom platsen, handelsmän ropade ut sina varor, och barder sjöng lågmält vid fontänen i torgets mitt. Det var en plats av liv och rörelse, en plats där nyheter spreds och beslut fattades i…[Read more]

Lyreth simmade med ett jämnt tempo, försökte ignorera hur hjärtat slog snabbare ju närmare de kom revets ytterkant. Men när bubblorna från Laras retsamma lek virvlade upp framför hennes ansikte, kunde hon inte låta bli att fnysa. Hon viftade bort dem med handen, bara för att mötas av ännu fler. Ett frustrerat ljud undslapp henne när hennes syste…[Read more]

Elian vaknade långsamt, som om han klättrade upp från ett djupt, svart hav. Kroppen tung, tankarna tröga, och världen omkring honom var fortfarande ett suddigt töcken. Ett flertals gånger blinkade han innan hans ögon långsamt fokuserade på det bleka skenet från ljusen och det glödande sista skenet från eldstaden. Värmen runt honom var både välk…[Read more]

Elian satte sig till slut, koppen fortfarande i handen trots att hans fingrar kändes ovanligt tunga runt porslinet. Han sneglade på Aeron, vars blick aldrig riktigt lämnade honom. Aeron såg avslappnad ut, där han satt med katten i knät, och ändå fanns det något i hans ögon som fick Elian att känna sig som om han var under granskning…[Read more]

Nenya kände Athanishkas ord som ett blytungt ankare i hennes sinne. Den där kärleksfulla smekningen över hennes hår var både en tröst och en förvirring, som om varje rörelse bar med sig en underton av manipulation. Hon ville inte tro på det. Inte känna av misstanken som låg som en dimma i bakhuvudet. Det hon såg i Athanishkas ögon var mjukhet,…[Read more]

Försiktigt satte sig Elian er i soffan, nästan som om han var rädd att tynga ner det vackra tyget med sin smutsiga närvaro. Han höll koppen med båda händerna och lät dess värme sprida sig genom fingrarna. Det kändes som om duggregnet utanför hade tagit sig i hans kropp och spridit en märklig kyla.  Aerons ord ekade i hans huvud, och även om han…[Read more]

Elian stod kvar i hallen en stund och lät blicken svepa över rummet som öppnade sig framför honom. Doften av böcker, jord och rökelse var överväldigande men på ett märkligt sätt välkomnande. Han drog in den djupa, mättade luften och släppte ut ett djupt andetag. Det var en helt annan värld än något han någonsin hade sett. En värld som bar spå…[Read more]

Elian satt kvar på huk, och hans fingrar stannade i rörelsen att plocka upp en liten flaska balsameringsvätska som rullat iväg. Aerons lugna röst och den oväntade, nästan ömma, gesten när hans haka lyftes fick hans tankar att frysa för ett ögonblick. Det fanns inget dömande i Aerons blick, bara en mjukhet och en ärlighet som skar rakt igenom hans…[Read more]

Förvirrat rynkade Elian på ögonbrynen, som om han inte riktigt förstod orden. Plötsligt skulle de lämna, precis när han hade sett till att allt var låst. Låst nog för dem båda att kunna gräva djupare i det mysterium som både fascinerade och skrämde honom. Fast… kanske det var något som Elian hade sagt? Något som upprörde Aeron?  Den tank…[Read more]