Hon hann knappt insupa berömmet från Ayperos innan Nenya lät ilskan och osäkerheten ta över, och istället sjönk hon ned något i fåtöljen där hon satt. Hon var väl bekant med känslorna som vällde upp inom Nenya, men till skillnad från den andra kvinnan så hade hennes tid vid Ayperos sida lärt henne att kontrollera dem, att se dem för vad de var –…[Read more]

Om drottningen blev förvånad över Ayperos förslag så visade hon det inte utåt, trots allt så vore det klokt att placera någon som var trogen både henne och Ayperos som regent för en ny provins… Och vem var mer trogen än Nenya? Det skulle dock ta henne ifrån demonens sida, från hennes sida, men vad för spel spelade de som inte krävde uppoffri…[Read more]

Hon lyssnade under tystnad medan Nenya talade, men kanske mer än lyssnade så kände hon, kände Nenyas osäkerhet och tveksamhet kring det hela, hur hennes känslor inte var lika klara och tydliga som de vanligen var. Dock gick hon inte längre än så, utan lät saken bero. Det kunde betyda mer än en sak och hon litade trots allt på Nenyas omdöme i fr…[Read more]

Det var under tystnad som hon betraktade kvinnan som gick bredvid henne, något förvånad över att hon så öppet medgav att Turin Hrafn varit både virrig och dessutom fattat tvivelaktiga beslut. Det var inte riktigt vad hon väntade sig, de flesta andra av hans anhängare verkade näst intill lika fanatiska som han själv. Än större blev hennes förvå…[Read more]

Att Nenya var något frustrerad syntes tydligt, men först när hon slappnade av och faktiskt försökte visa dem vad det var hon känt av så kunde Isra mer än se hennes oro. Hon tryckte lätt Ayperos hand när han tog hennes i sin, dock utan att ta blicken från Nenya.

”Jag är rädd att jag inte känner till er historia med dem… Men av din oro att döma…[Read more]

Att vara tillsammans igen var en lättnad, och Isra sjönk tacksamt ned i en av fåtöljerna lagom till att vinet serverades. Hon, till skillnad från Nenya, fann det lätt att uppskatta de ömma gesterna från både Nenya och Ayperos, och kanske log hon lite för sig själv trots det allvarliga samtalsämnet. Hon gjorde sig inga föreställningar om att detta…[Read more]

Det kändes som en evighet som de spenderat där inne i långhuset, samtidigt som det inte kändes som mer än ett par ögonblick. Turin Hrafn hade hemsökt hennes tankar allt för länge och att slutligen stå framför honom tycktes nästan få tiden att stå stilla. Ändå var kylan som slog mot henne när hon klev ut ur långhuset igen en brysk påminnelse om att…[Read more]

Tiden de spenderat separerade hade visat sig vara både upplysande och fruktsam. Drottningen hade insett hur väl deras lilla trio funkade och hur inkomplett hon kände sig när de inte var tillsammans. Insikten hade gjort henne något besvärad till en början, men i och med att dagarna och veckorna gått så hade hon istället insett styrkan som fanns i d…[Read more]

Det var uppenbart att Nenya ogillade allvarsamheten i samtalet, men det gick inte att rå för. Situationen var trots allt allvarlig. De befann sig i fiendens land, rakt under deras näsor, och de var tvungna att gå varsamt fram, precis som Ayperos påminde henne om.

”Någon måste ju oroa sig lite”, svarade hon med ett litet leende efter att Nenyas…[Read more]

Jarl Bodil Ek var kanske till det yttre en krigare, men sättet på vilket hon talade gjorde det klart för Maeve att detta framförallt var en diplomat. Inte för att hon tvivlade på att kvinnan visste hur man hanterade ett svärd, men hon hade nog nått sin position genom att tala snarare än att slåss, så mycket var uppenbart bara av den korta stun…[Read more]

Hon kunde inte annat än humma sitt medhåll när Ayperos bekräftade hennes tankar och idéer och hon log nöjt för sig själv när hon tänkte på den obalans som var i antågande. Visst, det var farligt, oroligheterna skulle förstås påverka även hennes rike, men det var en risk som var värd att ta. Om de kunde styra oroligheterna i rätt riktning och samt…[Read more]

Hederligt folk? Tanken var till en början nästan skrattretande, för henne var alla som stod på Hrafns sida lika mycket monster som han. Men sen mindes hon också vad hon själv gjort på vägen hit, på de som brunnit inne i sina hus, på de män hon ristat blodörn på och hängt upp som en varning för förbipasserande. Hon tänkte på Arands ord om att…[Read more]

Genom bandet de delade kunde Isra känna Nenyas sekund av oro, en flyktig känsla som Isra själv kände igen, en som behövt kapas på samma vis som den skulle behöva kapas för Nenyas egen skull. Det kunde inte finnas några andra än dem. Allting annat var oviktigt.

”Som Nenya säger, Iserion har låtit alverna förpassas till slumkvarter. Det senaste ja…[Read more]

Hans svar irriterade henne och hon kom på sig själv med att knyta de stelfrusna nävarna ett par gånger innan hon lyckades slappna av. Var det alltså ren galenskap de stred mot, ren galenskap som bragt hennes bror om livet? Det syntes inte utåt sett hos jarlen, det var sant, men hon såg det i hans ögon och det skrämde henne på samma gång som det gj…[Read more]

Nästan i samma ögonblick som Aeldir lämnat salen lät Isra leendet dö och lutade sig tillbaka en aning i stolen där hon satt med en liten suck. Hon var inte missnöjd, inte alls, tvärt om så hade detta besök visat sig mer fruktsamt än hon först anat, men det gnagde henne en aning att behöva låtsas som om det var av andra anledningar än rent prakt…[Read more]

Drottningen kunde känna tumultet inom Nenya, alldeles för bekant för att hon skulle kunna svepa undan det. Istället log hon bara mjukt och kanske lite uppmuntrande åt den andra kvinnan innan hon såg tillbaka på Aeldir. Att han verkade vilja följa med förvånade henne en aning, och kanske gjorde det henne något obekväm, även om hon också insåg…[Read more]

Också drottningens blick gick mot Nenya, hennes grå blick lika delar road som nyfiken. Hon visste att Nenya ogillade tanken på att behöva blanda in sin familj, trots allt hade de förkastat henne, en känsla som Isra själv kände igen alldeles för väl… Men kanske skulle de båda behöva offra lite bekvämlighet för den värld de planerade för si…[Read more]

Ett litet leende spred sig över drottningens läppar när alven avslöjade att han visste vem hon var och hon kunde inte låta bli att insupa ögonblicket en aning, ännu mer när Ayperos avslöjade sitt verkliga jag och började spinna sitt nät med de så lockande orden. Hon suckade nöjt och lutade sig bakåt i den mjuka fåtöljen medan hon betraktade de a…[Read more]

Kanske i ett försök att hitta styrkan att fortsätta denna charad så såg hon som hastigast på Ayperos, mötte hans blick med sin, ty även om han dolde sitt rätta jag så kunde hon fortfarande känna det uråldriga däri, styrkan som han besatt och som han, och Nenya, valt att dela med henne. Hon insöp det för ett ögonblick, lät det stärka henne, in…[Read more]

Nå… Där kunde de åtminstone enas, att heder var en enkel ursäkt och en fälla som de flesta av hennes landsmän gärna föll i, henne själv inkluderat. Var det inte vad som så många gånger hindrat henne, som fortsatte att hindra henne från att avsluta detta krig en gång för alla? Hon tänkte på Arand och hans ord och det knöt sig i magen.

När…[Read more]