Athanishka tycktes knappt medveten om de andras närvaro när de tillsammans tog sig ut. Hon kände sig fram, satte försiktigt ner sina bara fötter steg för steg. När en vindpust slutligen nådde dem hade hon kurat ihop en aning som om den rentav skrämde henne. Men hon såg inte skrämd ut. Inga känslor gick av avläsa i hennes karga ansikte. Fle…[Read more]

Att ta sig upp var allt annat än lätt, de hala trapporna som sen inta var något mer än att gå på sten som gärna ville slänga ned en i avgrunden. Luften var än unken, gav inte mycket till vindar där nere, lät inget ljus tränga sig igenom än de facklor de bar och en av magikernas sken med runor. Det var även tungt, brant och vissa gånger  behöv…[Read more]

Känslor? Verena rynkade på ögonbrynen och gav Sloan en oförstående blick. Faktum var att hela tanken på att det var känslor inblandat – mer än de mellan gamla vänner – hade gått över huvudet på Verena. Det brukade vara så och hade alltid varit. Hon hade inget öga för när någon tyckte om henne och var själv inte allt för romantiskt lagd, för a…[Read more]

Det dröjde inte långt innan Sloan var tillbaka i sin roll som ledare, det var inte allt för sällan som det sipprade ur honom. Även om hon ibland förbannade honom för det. Allt för många var irriterade när en gammal gubbe, en alkolist, kunde få folk att följa bättre än en ungtupp som hade pengar och titeln. Tacksamt klappade hon honom på axeln för…[Read more]

Bastian log större när han mötte hennes blick. Dock tycktes inte leendet nå hans ögon då de dunkla tankar som konsumerade honom gjorde sig starkt påminda när han såg henne – kvinnan som han ville göra till sin men som aldrig kunde bli den hon behövde vara för att stärka hans position. Han kände sig sliten itu, å ena sidan en man med tydliga mål…[Read more]

När Faegrim började tala om sitt hem fnös Rushla – uppenbart att hon kanske inte riktigt höll men hon hade svårt att riktigt hålla borta ett brett leende över de bådas iver. Framför allt Lia, den nya bekanta. Fast när det gick från främling till bekant… det var hon inte riktigt säker på. Men innan hon hann försvinna in i sina egna tankar skakade…[Read more]

Han korsade den breda träbron som patrullerades av vakter som gick fram och tillbaka utmed den för att se vad de olika vagnarna som var i färd med att korsa bron. Vakterna noterade snabbt vad de hade och gjorde upp vad de skulle behöva betala i tull för att komma in i staden, alla som ville sälja något i staden eller ta med sig de man köpt i stade…[Read more]

Han lätt blicken fokusera på hennes ögon när hon reste sig upp, det här var nära mycket närmre än vad som vad sedligt eller vad prästerskapet förmodligen skulle anse vara rådigt men sen om två ogifta personer blev funna i en situation som enligt seden skulle anses vara för intim var seden att de skulle gifta sig. Märehns lag kunde vara hård och…[Read more]

Athanishka tycktes växa något när hon kände Almitharas tanke. En gudinna. Hon mötte hennes blick och stod fast med sina barfota fötter mot den kalla stenen. När deras händer slutligen möttes grep Athanishka tag om hennes, höll handen i ett hårt grepp i sin. Något tycktes glimta till i hennes bleka ögon som smalnade av något. I deras sinnen plante…[Read more]

Självklart klingade inte orden så bra för Almithara var väl medveten om att detta på ett sätt kunde komma och bita henne i rumpan senare men det var trots allt mer lockande att ha en dödlig gudinna vid sin sida än utan. Häxa hade hon kallat henne men var hon inte mer en livs levande dödsgudinna egentligen? Hennes läskiga skönhet, styrkan och…[Read more]

Du tänker höga tankar om dig själv. För höga.

Athanishka vred på sig i en långsam rörelse, följandes Almithara med blicken. Hon tycktes inte ens lägga märke till mannen som låg ner och hävde ur sig allt han ätit och druckit tidigare. Tårar rann nedför hans kinder av kväljningarna som bara fortsatte. Snart fick han nog och började kräla ut…[Read more]

Att leka med sina egna tankar, att vända och vrida på dem, att inte bli utnyttjad av denna häxa, det var det roligaste hon haft på länge. Självklart hade hon övervägt detta i så många scenarion, förstått vad det skulle innebära att kliva in här utan något slags skydd för sina tankar och sitt djupaste mörker, Athanishka måste ha sett detta också…[Read more]

“Om mor skickat honom,” Ekade Eirik broderns ord, med lite mer tyngd på ‘om’. Han kunde inte skaka av tanken på att Villi var den perfekta spionen, eller i vade fall den perfekta spionens position. Att på sneda vägar anhänga sig till följet, att då undvika omfattande granskning och specifika ansvar, gav friheten en spion skulle behöva för att sab…[Read more]

Athanishka rörde inte en min när Almithara klev närmare. Hon höjde bara något på hakan vid orden som flödade ut kvinnans mun, mer prat än hon hört på en mindre evighet. Hennes bleka ögon var fästa på alven, inte ens en blinkning störde hennes genomträngande blick. Det fanns ingen indikation på vad hon tyckte om det som sades. Ingen rädsla, inget h…[Read more]

När Bern kom tillbaka med lite mat åt Izana hungrigt och tacksamt, de satt tyst ett tag som för att smälta allt som sagts mellan dem. Bern verkade vara mer tung i hjärtat än hon förväntat sig, självklart var det som hänt henne inget bra men så hemskt hade det väl ändå inte varit? Efter ett tag tittade han upp på henne med ögon som verkade vara sp…[Read more]

”Tack, Bern. Det betyder mycket ska du veta” svarade Bastian men förmådde sig inte riktigt att le. Gubben hade trots allt precis anklagat honom för att utnyttja Izana. Dessutom var han oerhört sliten, det gjorde kroppen honom påmind om för var sekund som gick. När Bern lade en hand på hans axel drog han tvingat på mungiporna men jämrade sig…[Read more]

“Skönt att man kan dricka utan rädsla att tappa bort sig själv i tid och rum” skrattade Lia och tog en klunk av ölen.
“Och tack för ölen, det var välbehövligt” sa hon och höjde glaset mot Faegrim och Rushla.

Hela situationen var väldigt underlig och hon borde verkligen återgå till att lösa middagen för dagen, men nyfikenheten höll Lia hårt i sit…[Read more]

De känslor som Neila kände kunde så klart Caspian inte ens föreställa sig. Den största ångesten han känt i sitt liv var att bli av med sitt hus och sitt rika liv då han tvingats in i paladinernas ranger. Hans största problem hade varit att behöva resa enkelt i smuts, att ständigt förlöjligas av de andra paladinerna för att han var av rik härkoms…[Read more]

Kungen fnös över hennes lekfulla ord och alla de kallenamn hon slänge ur sig som kunde tolkas som retsamhet eller komplimanger, han valde att ta det som retsamhet.
‘Åh om folk såg på mig med sådana ögon skulle Karm vara ett lugnt land. De namn de flesta har för mig är nog av mörkare karaktär, är jag rädd.’ sa han med ett snett leende, som o…[Read more]

Sloan stod och trampade lite obekvämt över de unga kvinnornas samtal, något för intimt för hans bekvämlighet. Men återigen gav han bara Vinga en nickning, beslutet var hennes och det var dags för henne att välja sin väg, snarare än den mållösa väg hon levt efter att hon lämnat Kaelred.
‘Jag följer med, vart du går, Vinga.’ sa han bestämt, livet m…[Read more]