Hos Ormund doftade det som alltid av glödande järn, kol och svett. Garion klev in i smedjan och möttes genast av en blick från smeden, som stod vid städet med bara armar och hammaren höjd.

”Där är du ju!” ropade Ormund med ett brett leende. ”Jag hann nästan tro att du glömt bort mig för den där flickan din.”

Garion skrattade och tog av sig jack…[Read more]

Lite roat granskade Nenya kvinnan framför sig som neg, men sedan så enkelt skiftade bort ifrån artigheter och etiketter. Desto bättre, hon avskydde dem. Som en nagel i ögat som skavde eller en sko som inte riktigt passade. Lite rörde hon på foten som var i luften nästan lite rastlöst över att sitta där i kammaren. Faktum var att det kändes som…[Read more]

Indira följer tyst med tjänaren genom de långa korridorerna, hennes stålgrå blick fäst på kvinnans ryggtavla. Hennes steg är obekvämt tysta jämfört med gemene man och tvingar tjänaren att verkligen se så att hon faktiskt följer med. Hon möter hennes blick med intensiv tomhet på känslor. Istället ler hon stelt som om hon glömt hur en glad person…[Read more]

Det dröjde inte många steg innan en ung tjänarinna mötte henne med en simpel nigning och tog henne igenom de många korridorer som fanns där. Trots den unga åldern verkade hon inte allt för skrämd över uppsynen av främlingen. Några steg i taget innan hon vände huvudet över axeln så att de bruna flätorna slog lite omkring henne. Till slut, efter vad…[Read more]

Världen kändes osannolik och påhittad för ett slag. Zaahl hade upplevt det förut när han förlorat någon som stått honom nära. Priset för ett långt liv, på en position som hans, var att behöva återuppleva det hålrum som slagits fram i hans själ. Igen och igen. Inte heller blev det lättare för var gång, även om han blev bättre på att hantera det.…[Read more]

Utan ett ord följde Nasrin Zaahls instruktioner för att styrka hästen ut ur staden. Hennes käkar var hårt sammanbitna av både ilska och förtvivlan. Hon hade inte haft mycket för alvinnan, men hon hade förstått att Zaahl hade det.

Någon gång under den snabba ritten genom öknen kom en underlig känsla över henne där det kändes som att hon betrakta…[Read more]

Kathryn hamnar i djup tanke efter Tussies fråga. Vad fanns det egentligen att sakna? Det var ju frustrerande att omvärlden automatiskt graviterade mot att anse att det manliga sällskapet i gruppen var i nån form av ledarposition. Mäns ögon och blickar av ägandeskap var jobbigt, men hon skulle inte säga att hon “saknade” att slippa det så. Saknad v…[Read more]

Ayperos lät Tipums ord sjunka undan i ångan innan han tog till orda. Vattnet vilade tungt mot hans hud, men rösten bar som alltid, dov och mörk, likt sten som spricker i hetta.

“Ett vackert par, säger du?”
Leendet som följde var snett, utan värme men med farlig botten.
“Så talar den som vet att han alltid blir åskådaren, aldrig den åskådade.…[Read more]

Faegrim kliade sig under hakan medan han tog in förklaringen som gavs. Ja han hade ju på något vis aldrig riktigt trott berättelsen om könsbytet själv, samtidigt som han av sin godhjärtade natur inte ville tro att Kathryn ljög. Det var en märklig berättelse, en som han inte riktigt visste hur Tussie skulle reagera på. Han sneglade först på T…[Read more]

Nenya lät fingertopparna dra genom vattnet, som om hon sökte orden där spegelbilden bröts. Rösten var låg, nästan försiktig, men den bar en ton av envishet. Som om hon verkligen ville hitta tillbaka där de en gång hade tappat bort sig.

“Jag tror att de kan följa dig, Isra. Inte för att de saknar ledare, utan för att de har väntat för länge på at…[Read more]

Det var inte svårt att höra den där annorlunda betoningen på orden som mannen hade, han var inte därifrån. Stövelmaskar också, då var förmodligen främlingen lika borttappad som han själv. Just hans tur. Han korsade sina armar och försökte fnysa bort ett hårstrå ifrån sina läppar, som var mer eller mindre satt fastklistrat.

“B…[Read more]

Llwyd kisade mot Joij, som nu pekade med hela vargkroppen i riktning mot bergen. Det var något nästan komiskt i det, som en överdrivet dramatisk hund som fått syn på en hare, men hon skrattade inte. Inte den här gången, eller jo, kanske lite inombords.  Hon reste sig långsamt, lät handen glida från knäet upp till höften där dolken vilade i sin…[Read more]

Lite skeptiskt såg Tussie först mot kvinnan som talade och sedan mot Faegrim. Osäker på om det verkligen var sanning, men lite smickrande var det nog. Trots att det kändes lite för bra. Hennes svans rörde sig långsamt vid fåtöljens kant, som om hon var lite missnöjd ändå.  Sedan höjde hon lätt på ögonbrynet och såg mot kvinnan som talade så fort…[Read more]

Något inom Brenn sken upp lite när han fick stanna kvar i sällskapet till främlingen, för visst hade han inte sagt sitt namn ännu? Blicken vandrade lite mot det nöjda djuret som han försiktigt strök över huvudet efter att den nosat på honom. För att ta en klunk av ölen själv.
“Visst är det gott? Hon vet allt vad hon gör i köket. På något sätt hi…[Read more]

Signe satt där i Garions varma, trygga famn och bara njöt. Hon hade nickat lite som svar på att jo, badtunnan behövde värmas, men inte riktigt än. Mysa först.

När de kände sig redo lösgjorde sig Signe från Garions famn. Han gick för att värma tunnan och Signe stannade kvar i stugan för att städa undan frukosten. När vattnet väl var varmt nog fö…[Read more]

Airikr Vidarsson

Han blev avbruten mitt i ett hopp och tittade up mot var rösten kom ifrån. En aura fångade hans intresse innan figuren ens syntes. Han stannade till och la huvudet på sned en aning och tog in figuren. En liten, runt en meter hög skulle han gissa på om hans ögonmått inte var helt felvridet.

Regnet rann i ansiktet på honom oc…[Read more]

Nelia

Hennes hjärta värkte då hon såg hur plågad han var över det som skett. Över vad de tillsammans startat. Endast framtiden skulle utvisa om de kom ur det här som hjältar eller ondskefulla monster. Hennes erfarenhet sa henne att hon skulle utmålas som det monstruösaste av monster, som förvred en mänsklig paladin att starta ett sådant blodi…[Read more]

Ylva

Säg något! Gör något! Vad som helst nu. Du kan inte bara sitta här och göra ingenting!

Hennes inre skrek åt henne att agera men hon kunde inte. Hon hade aldrig känt en sådan kluven känsla, en sådan rädsla och sådan iver på samma gång. Det var som om alla tankar och känslor var som en enda stor myrstack där alla myrorna övermannade vara…[Read more]

Ylva

Hon mötte Asgeirs blick först när hon kom fram då han hälsade på henne med sina varma ord. Hon kunde se där ett leende spela precis under ytan. Den fanns där i hans blick även om den aldrig riktigt nådde läpparna. Det här var en allvarsam stund alltså och hon kände hur hon skärpte sina sinnen och lyssnade till det som sas.
Magiska f…[Read more]