Det hade varit en märklig upplevelse för Catea, att delta i en begravning till en viktig person hon inte kände. Trots allt hade hon levt sitt liv isolerat i bergen, med sin orden, och plötsligt slängs in i allt detta politiska kaos. Känslig som hon var kunde hon heller inte stänga av alla olika känslor omkring sig. Vissa faktiskt genuint sorgsna…[Read more]

Toku hade inte fel. Okaji hade varit skeptisk till att de skulle få gå även om han var en man vid sitt ord, just för att hon utgjorde ett sådant hot på så många sätt, och trots att hon förväntade sig bli förrådd av honom i sammanhanget så var hon ett hjärtslag bort från utbrott när vakterna separerade på henne och Toku. Känslan var som knivar i h…[Read more]

Ett litet leende spred sig över drottningens läppar när alven avslöjade att han visste vem hon var och hon kunde inte låta bli att insupa ögonblicket en aning, ännu mer när Ayperos avslöjade sitt verkliga jag och började spinna sitt nät med de så lockande orden. Hon suckade nöjt och lutade sig bakåt i den mjuka fåtöljen medan hon betraktade de a…[Read more]

Aurelia

Hon såg på Torbjörn där han stod och fortfarande höll henne i armen. Han verkade chockad eller överraskad över att hon tilltalat honom och han verkade förstå att han kört ner foten i halsen på sig själv också. Eller hur de nu sa här med det uttrycket. Hon hade studerat deras språk i flera år men fortfarande var det ord och uttryck hon int…[Read more]

Ylva

Hon såg mellan bröderna då båda verkade få tankarna att vandra iväg på sina egna håll och hon kunde inte låta bli att flina lite roat åt det hela. De var så olika bröder kunde bli till utseendet trots allt men det fanns något i deras uttryck just i den här stunden i mörkret som var så lika bröders kunde bli. Hon studerade Eiriks ansikte n…[Read more]

Vred lätt på huvudet men vände snart tillbaka igen efter Salts fråga. Vad spelade det för roll om hon kunde se henne eller inte? Det lär inte som att hon var på väg att skada henne. Hon svarade dock inte ens, och Salt påbörjade sin grej. Hon förstod inte först vad kvinnan gjorde, men gradvis började hon lista ut det och hon kunde faktiskt int…[Read more]

Nesta såg bekymrat och med viss förvåning på Felaërn när han berättade om striden och hans del i den. När hon insåg vad han berättade, hörde darrningen på rösten, skämdes hon åter över hennes bild av vad som hänt. Hon skakade lätt på huvudet. “Detta är vad som är problemet med denna konflikt. Jag minns inte striden, men jag minns min bild av er…[Read more]

Förstås var det svårt att övertala Okaji att släppa hennes axel, men Toku klämde hennes hand milt och försäkrande att det skulle gå bra med ett svagt leende och en uppmuntrande nick. Så som hon hade gjort så många gånger innan. Även om hon kände en bitter avsmak av situationen. Någonstans inne i huvudet skrek hennes undermedvetna att något var f…[Read more]

“Riiiiiyyyaaaaah!!!”
Salt sträckte på sig med armarna högt över huvudet då repet som band dem lossade. När det kändes som var enda muskel i hennes rygg fått röra sig och allt som gick att knäcka var knäckt drog hon ner sina armar igen och tittade på handlederna. Även om repen suttit hårt syntes inte mer än några röda märken. Förutom baksmälla…[Read more]

Utanpå var kejsaren av Nirai samlad, lugn och oberörd. Hans ansikte visade inget tecken på känslor överhuvudtaget  och han mötte utan problem Okajis hårda blick utan att vika undan. Inuti stormade hans tankar och känslor dock. Ju längre tid som gick desto svårare var det att hålla sig tyglad. Aldrig förr hade det varit så svårt att spela rollen s…[Read more]

Nog hade hon fått henne att prata allt. Det gjorde nästan lite ont i örat att höra allt snack, men med målet i sikte gjordes allting mer uthärdligt. Repet var vidrigt, men hennes tänder var vassa nog att hon ganska snabbt kunde orsaka ganska märkvärdig skada på det. Hon valde att vara tyst hellre än svara på massa frågor för att få det att gå sna…[Read more]

Okaji stod tyst under resten av ceremonin, till och med när de stod så nära kejsaren att hon kunde känna doften hans, hon stod tyst och i den stunden tyglade sig från att angripa honom. Det hade inte tjänat henne någonting, men att se honom så nära, och så till synes oberörd av hennes avslöjande höll en stark låga vid liv inom henne. Hon hade i pr…[Read more]

Hon hängde inte med på vad som hände. Faram hade sagt någonting men innan hon han svara nuddade plötsligt inte fötterna marken. För trött för att streta emot bars hon ut genom cellen och genom fängelsets trånga korridorer. Naira sade inte ett ord på vägen. Hon såg i periferin andra fångar i liknande celler som hennes egen men kunde inte avgöra om…[Read more]

“Ångra mig för att du ska gnaga hål i huvudet med ditt tjat?” fnös Faram, trots allt hade de haft en liknande konversation när de var yngre och Naira hade sagt samma sak när de skulle ut på en handelsresa. Men till slut hade hon fått stanna hemma – och det resulterade till detta. Det hela gav honom en dålig eftersmak i munnen. Om han bara hade stå…[Read more]

Naira skakade lätt på huvudet – inte för mycket eller för hastigt i rädsla att göra huvudvärken värre.
“De kommer döda oss båda.” hon suckade lätt, “tror du inte att jag har försökt?”
Hon tog ett steg framåt mot sin vän och mot celldörren, inte för att gå ut utan för att luta sig mot stenväggen bredvid. Hon orkade knappt stå upp längre. När sena…[Read more]

Går inte?  Hennes ord förbryllade honom. Ännu inte några lovord eller ens ett tack. Inte för att han begärde allt för mycket. Trots allt var han där nu. Vad mer kunde hon begära? Han skakade nätt på huvudet. Stackarn hade blivit galen här. Förstås.

“Klart det går!” väste han mellan sina tänder och såg på henne.

“Jag bär dig om jag måste!”

Gwen noterade att Seren såg ut att studera henne, misstänkte hon något? Historierna om tredje ögats ovarsamhet ekade i hennes huvud, det var det som var hennes största rädsla, att bli påkommen som blodmagiker.

Av samtalet att döma misstänkte inte Seren något, Gwen nickade instämmande och insåg inte först senare att hon hade gått med på att underv…[Read more]

Naira stod helt stilla. Fortfarande förbryllad över vad som hände. Faram hade kommit för att befria henne? Vänta, va? Befria henne? Skulle hon befrias? Hon? När då? Nu? Hur kunde celldörren plötsligt vara öppen och Faram vara där? Hon tittade på Faram igen.
“Befria mig?” frågade hon förbryllat, “Faram… det… det går inte.”

Hon svalde hårt oc…[Read more]

Ännu ett par svordomar rörde sig i Farams huvud – däremot var han smart nog att hugga av dem innan de nådde hans tungspets. Istället log han, lite uppmuntrande mot honom samtidigt som blicken lite nervöst rörde sig bakåt då och då.

“Befriar dig, förstås! Jag skulle kommit hit snabbare, om jag inte hade varit på resande fot så länge…”  hu…[Read more]