Det var inte bara för att dölja de tysta tårar som rann längst hennes kinder som hon såg bort medan männen talade, utan hon var även rädd att ilskan i hennes ögon skulle synas. För varje lögn som passerade Kaiyos läppar bet hon ihop käkarna hårdare och hårdare. Att någon kunde vara så falsk var bortom hennes förståelse. Hon ville bara skrika…[Read more]

Kaiyo stod stilla och lyssnade på rösterna som närmade sig, hans hand vilade vid svärdsfästet av gammal vana. Men när han såg männen komma fram genom skogen, ändrade han snabbt sitt uttryck. Han släppte sin vaksamma hållning och lät en vänlig, nästan lättad min ta över. Han ville inte väcka misstankar, inte ännu.

När Rowan och de andra närmade s…[Read more]

Zaria krympte under hans kalla blick. Hon kunde tänka sig bybornas ansikten, rädda och förtvivlade. Men inte inför att hon var magiker. Utan inför den terror Kaiyo och hans likar inte var främmande för att utföra. Tanken att hon skulle vara orsaken till att de brände ned Grimsbo var inget hon ville utsätta dess invånare för. Hon svalde hårt. Hon m…[Read more]

Nasrin fnös bort hans kommentar. För henne var det otänkbart att männens lojalitet till henne endast var en form av lydnad. De hade svurit sin trohet och sina liv till hennes far och familj, och edsbrytare var bara något man hörde om i de gamla sagorna. Det var inte naivitet som fick henne att inte tvivla på sina män utan snarare arrogan…[Read more]

Ise stannade abrupt när Abbes hand slöt sig om hennes arm. Hon stirrade på honom, övervägde att rycka sig fri, men hans blick var fast och fylld av en sådan beslutsamhet. Han hade rätt, förstås. I hennes hjärta visste hon det. Men ändå. Att lämna de andra sovande var dumdristigt, men tanken på att återvända till lägret, till Vidar och hans vaksamm…[Read more]

Merel lyssnade med växande fascination på Keziahs ord medan de gick. Som vanligt imponerades hon av hur Keziah kunde binda samman spridda trådar av kunskap till något så insiktsfullt. Demoner som gudar, gudar som människor, en värld av nyanser där inget var helt gott eller ont — det var en tankevärld som Merel både lockades av och ibland förs…[Read more]

Kaiyo lutade sig mot grottväggen, försiktig att inte komma åt sin arm och studerade Zaria och hennes mor utan att dölja sin irritation. Dimman som låg över bäcken kanske kunde få någon annan att känna något slags lugn, men inte honom. Han vred lätt på axeln, kände efter att vapnet satt som det skulle, och mötte Zarias blick. Hennes oro var tydlig…[Read more]

Zaahls ögon smalnade av och blicken flackade som hastigast till vattenskinnet. Hade hon tänkt ge honom något att dricka, och han hade förstört sin chans? Nej, förmodligen inte. Med största sannolikhet hade hon bara tänkt dricka själv för att håna honom ytterligare. Det tycktes trots allt vara vad han fick utstå från och med nu. Kvinnans ned…[Read more]

Till hennes stora förnöjelse verkade den sista kommentaren väcka någon sorts reaktion hos honom och hennes leende blev bredare då han vände blicken till henne. Hon kände hur pulsen steg när hjärtat slog hårdare i bröstet av hans klingande skratt. Reaktionen var inte det hon hoppats på. Det gjorde henne bara mer beslutsam att ta reda på vad som…[Read more]

Zaahl bara himlade med ögonen när Nasrin åsyftade att det var han som inte klarade av värmen. Nog för att hans folk numera gömde sig under jord för att bland annat få skydd från just solen, men de var inte främlingar för dess hetta. Zaahl speciellt hade en tendens att söka sig till ytan, även om han brukade vara mer nogrann än han varit under n…[Read more]

Nasrin kände hur pulsen steg när han inte bara spottade i hennes riktning utan dessutom var så oförskämd att han knappt såg åt hennes håll. Som en kvinna av börd i allmänhet och ensambarn i synnerhet var hon inte van vid sådan fräckhet. Hon fnös. Vilken oförskämd och arrogant alv.

“Mellan oss två är det du om någon som är sinnesförvirrad som…[Read more]

Det var ett hårt slag mot Zaahls värdighet att bli bunden av människorna. Han bad till andarna att hans vänner skulle ha vett nog att inte komma efter honom, för på något vis trodde han fortfarande att han skulle komma ur denna knipa. Exakt hur hade han bara inte hunnit lista ut. En del utav honom var även rädd för vad dessa kortlivade varelser…[Read more]

När virvelvinden la sig var det som att hörseln kom tillbaka och det var först nu som hon insåg vilket oljud den orsakat. Genom damm och sand som fortfarande hängde i luften uppenbarade sig nu resterande av hennes män, några till fots, några på hästryggen. Nasrin tog ett steg tillbaka för att ge plats åt dem då de tog sig an alven. Med ena hand…[Read more]

Ett hopp visade sig i Zaahls ansikte i form av ett svagt, belåtet flin när han märkte hur besvärade hästarna blev. De slängde sig och kämpade för att komma undan den stormande sanden som letade sig in överallt där den kom ut och piskade dem i ett ständigt flöde. Den ena efter den andra tycktes falla av eller vara vis nog att kliva ner från sadeln…[Read more]

Ökenalver. Det sög till i magen av en sorts skräckblandad förtjusning då Nasrin insåg att de var allt närmare sitt mål. Språket som spottades fram var främmande men utan tvekan det som talades av ökenalverna. Och trots att hon av sammanhanget förstod att det inte var några trevligheter som for ur munnen på alven kunde hon inte annat än att le sjä…[Read more]

Hovar dundrade mot sandens kalla yta, ljudet dovt och lovandes trubbel. Zaahl kände dem genom sanden trots avståndet, och andarnas viskningar gled genom de tunna vindarna över marken, slingrandes i ohörbara röster kring varje sandkorn för den som hade förmågan att höra dem. Han tycktes kunna tolka dem som tvetydiga, som om viskningarna både bad…[Read more]

Nasrin hade alltid gillat att slå läger ute i öknen. Det var någonting speciellt att sitta runt lägerelden som värmde i den kyliga natten, medan öknens tomrum bredde ut sig runt omkring en. Att få dela te och lågmälda samtal under den stjärnklara himlen till ljudet av vinden som rasslade mjukt i sanden. En längtansfull suck lämnade henne där ho…[Read more]

Bain satt tyst och ögnade Alienna medan hon pratade. Varje ord tycktes sugas upp och han höll sig tyst även om den gröna och intensiva blicken skvallrade om att mycket försiggick i hans tankar. I alla scenarion av nya styren som diskuterades hörde han en irriterande gemensam nämnare; en högalv skulle sitta på tronen. Trots de olika utgångar…[Read more]

All stolthet var som bortblåst, de hade inte längre några problem att lyssna på Arand, inga tvivel, för helt klart så visste han vad han gjorde. Bodil betraktade eldens oväntade beteende med fascination och hennes nyfikenhet för vem denna Arand faktiskt var sköt i höjden, för det var en sak att hävda sig själv vara monsterjägare, det kunde vem som…[Read more]