Tamas torkade sina stora händer på en linneservett som sett bättre dagar, medan han synade kvinnan framför sig. Hon var genomblöt av regnet, med lera stänkt upp på kappan och kring skorna. Hennes närvaro drog blickar, även om folket försökte dölja det. Men Tamas var van vid resande – och vid att känna igen när någon letade efter mer än bara en v…[Read more]
Det hade regnat i närmare en vecka nu, och det verkade inte som om det tänkte sluta på minst en vecka till. Vägarna var leriga och svåra men vagnen, hästen och föraren drev på ändå.
De hade precis passerat sista milstenen som talade om att nästa anhalt var Linenna, när ena hjulet styrdes över en sten och brast itu med ett högljutt brak då det d…[Read more]
Garion lät ett långsamt, tyst skratt bubbla upp ur bröstet – inte hånfullt, utan sådär varmt och jordnära som bara någon som hört samma historia hundra gånger kan skratta. Han lutade sig lite fram över bordet och dunkade med två fingrar mot träet som för att sätta punkt på hennes fråga.
– “Fader Theonill? Jo, honom känner jag till i alla fall.…[Read more]
Ithia höjde glaset med en rörelse som påminde mer om någon som var trött i armarna efter en tung dag, snarare än en hjärtlig skål – men den var välmenande. Vinet var ljummet, vattnigt och hade den där syrliga tonen som får en att misstänka att någon blandat i bär för att dölja bristen på druvor. Men hon var på landsbygden, och den som törstar i…[Read more]
Garion lyssnade, som han brukade – inte bara på orden, utan på tonen, på pauserna. Det där lilla skrattet, fnysningen, det ironiska i hennes röst. Han tyckte om det. Inte som män kanske brukar mena när de säger så, utan för att det lät som nån som fortfarande orkade känna humor, trots att världen lärt henne att stå med ryggen rak och handen på svä…[Read more]
Ayperos tankar var kanske närmre sanningen än hon själv var medveten om, att hon sökte avstånd, en paus. Det kändes olustigt att lämna Ayperos, att resa iväg själv i det tillstånd hon var i nu, men så var också hela situationen här, med Nenya, även den olustig. Resan skulle ge distans och en möjlighet för henne att samla sina tankar och när…[Read more]
Ithia hade inte riktigt förväntat sig att någon skulle prata med henne, men den unge mannen hon hastigt haft ögonkontakt med verkade notera henne. Och vara vänlig nog att prata med henne, utan att slänga glåpord omkring sig. Lite uppskattande nickade hon, och kanske såg hon inte så farlig ut då hon hade ett litet leende på läpparna – trots henne…[Read more]
Garion såg henne innan hon steg in, på samma sätt som han märkte stormar innan himlen mörknade – inte för att han var rädd för dem, utan för att han visste när något starkt och svårt kom gående. Han satt som vanligt nära väggen, med ryggen tryggt mot något orubbligt och blicken vänd ut mot rummet, där han kunde läsa folk som glöd i en härd. De a…[Read more]
De hade kallat det “ett enkelt uppdrag”, något som någon med hennes meriter borde klara utan problem. En ironisk omskrivning, så klart, för att skicka iväg en oönskad paladin som henne så långt ut i periferin att hon inte längre behövde påminna någon om sitt existensberättigande. Speciellt inte ordenmästaren, som gjorde allt vad han kunde för att…[Read more]
Hej rollspelare! Lite kort innan jag drar igång den här tråden. Det här är mitt första inlägg här på Talanrien och min tanke var att ge min karaktär, Garion, en bra start. Jag ber er vänligen att gå igenom min presentation för honom på min profilsida. I mitt första inlägg kommer jag att namnge karaktärer, och samtliga förutom Garion och morbro…[Read more]
Ayperos hade, som den han var, en förmåga att glömma det kroppsliga. Värdsliga ting som hunger, törst och tvagning föll ofta undan i skuggan av syner, maktspel och minnen av eld. Hans väsen drevs av sådant som låg bortom köttets bekymmer, och det hände att han i sin iver att nå nästa steg, nästa fäste i planen, förbise vad själva separationen kun…[Read more]
Maevan rörde sig med tyst försiktighet. Han såg hur hon drog händerna genom håret, hur hon tvättade bort tårarna som lämnat spår längs kinderna. När hon satte sig ned på stolen intill vattenkaret, rak i ryggen som en domare inför ett vittne, förstod han att hans plats nu var vid hennes sida. Inte som jämställd, inte som man – men som soldat, skydd…[Read more]
Jezeral betraktade spåren utan att böja sig, inte för att han fann det ovärdigt utan för att han inte var spejare och aldrig gjort anspråk på att vara det. Han hade arbetat med tillräckligt många sådana för att veta att deras ögon såg annat än hans gjorde, men det gjorde inte deras blick mer värdefull, bara mer praktisk, för det som låg i marke…[Read more]
Asgeir hade tegat medan Eirik och Villi växlade ord, som om han med flit lät deras röster svepa över lägerplatsen och in i nattens köld, men tystnaden var inte tom. Den låg kring honom som en fast sten i strömmen – vattnet rann, virvlade och brusade, men stenen själv låg kvar, stilla, opåverkad till synes, men genomdränkt av allt som sagts. Det va…[Read more]
Asgeir hörde hennes namn på sina läppar, det enda ord hon hunnit säga innan hon tystnade, och det låg kvar mellan dem som en bågsträng som spänts till sitt yttersta men ännu inte släppt. Elden knäppte till, och det lät nästan som ett hjärtslag i sin rytm, ett eko av det som slog så hårt och oförsvarat i hans eget bröst. Han såg på henne, såg hur…[Read more]
Nattens timmar segade sig fram, trögflytande som kåda i vinterkyla. Kanske var det allas förväntan, oro och hemliga förhoppningar som fördärvade tidsuppfattningen. Kanske hade själva ödet fällt sin blick på dem, och därigenom fått tiden att darra.
Det första som återvände till Arands medvetande var ljudet. Inte sorlet från lägret, inte eld…[Read more]
Morgonen var stilla och fortfarande kylig. Men det var något med tystnaden, den vilade inte bekvämt över templet eller bland träden. Den bar något med sig, en förväntan som låg tät som dimman över bergen. Eira stod vid kanten av trädgården, där örterna hade börjat vakna till liv under årets första milda dagar och kände det i huden innan hon ha…[Read more]
Nasrins blick flackade mellan handleden och Kahel. Han sträckte ut handen när han tog ytterligare steg mot henne, men stannade när hon fortsatte att backa undan. Han öppnade munnen för att säga något. Men orden lämnade inte hans läppar. Något hade fångat hans uppmärksamhet, och han slet blicken från Nasrin för att vända sig runt mot Zaahl.
De…[Read more]