Tack vare att hon hållit sig upptagen under dagen lyckades hon avvärja de flesta tankar och oro. Oron började däremot gnaga i Ise under middagen och blev värre när Abbe först inte reagerade på hennes förslag om vakt och sen höll med. Sigrids död hängde fortfarande över dom alla, han hade ju nekat kvinnans närmanden men det kanske var mer på grund…[Read more]
Kaiyo såg namnet i boken och stirrade på kvinnan framför honom. Han hade bara sett ett porträtt av henne för längesedan i Caras Idhrenin men det kunde absolut vara Janina Dobrany han hade framför sig. Men hon hade ju försvunnit för över 20 år sedan från lärosätet. Vad gjorde hon mitt ute i skogen så här? Och vad hade hänt med hennes själ?
Mor[Read more]
Abbe kunde inte låta bli att se efter Ise när hon försvann för att göra läger, och trots sin armskada ville även han vara till nytta. Det låg en tung stämning över gruppen, Sigrids död hängande likt ett mörkt täcke över dem. Abbe hjälpte Sigrun att plåstra om hennes syster, hur obehagligt det än var att hantera hennes livlösa kropp. När han såg…[Read more]
Väl ute ur stugan sprang Zaria så fort hon kunde mot skogen. Ena armen sved efter att själv träffats av det kokande vattnet och småsten pinade hennes bara fötter. Men hon varken saktade in eller såg sig om för att se om han följde efter eller inte. Inte ens när hon kom in i skogen stannade hon, utan fortsatte springa så fort hon kunder öve…[Read more]
Kaiyo lyckades med nöd och näppe undvika tekannan med kokande vatten när den kom farandes mot honom. Det heta vattnet skvätte överallt men hans bältespåsar var ordentligt infettade för att skydda mot all form av väta så de förblev säkra. Han hade lyft armen för att skydda ansiktet och när han återfått fattningen var Zaria ute ur stugan. Han svo…[Read more]
Zaria tog ytterligare ett steg bakåt och hon kunde känna värmen från spisen. Ett steg till och hon skulle ramla in i den. Stugan var för liten och paniken växte i bröstet. Hon behövde komma ut därifrån. Hennes blick gick från honom, till sovalkoven, till dörren och sen åter till honom.
“Jag har inte försökt lura dig,” rösten darrade och hon fic…[Read more]
Kaiyo kände magin krypa som elektricitet under huden på honom men han höll kvar kontrollen. Han skannade av stugan igen, tog in amuletterna, böckerna, en kniv som låg övergiven på bänken. När Zaria tog ett steg bakåt skiftade han sin position så han kunde se både sovalkoven där Zaria påstod att hennes mor låg, men även Zaria och de två små föns…[Read more]
Kellan sjönk ner i stolen. Han kunde känna de värsta blåmärkena pulsera under huden och varje rörelse kändes som en kraftansträngning. När A’eldia började fukta hans kinder och panna med det varma vattnet slappnade han av lite, även om hans tankar fortfarande var ett kaotiskt… kaos.
“Så här var det inte meningen att det skulle gå,” tänkte…[Read more]
Under tiden hon förberedde teet så vandrade hennes tankar tillbaka till städer och marknader. Nu skulle han ju ändå stanna en stund, så hon började samla mod för att ställa fler frågor om staden och världen utanför. Det enda hon visste var ju det som hennes mor berättat, och det var ju mest hur hård och orättvis den var. Hon räckte honom koppen oc…[Read more]
Nuwa sneglade på sin resekompanjon med en viss sorg i blicken då Yian nekade maten. Hon förstod inte helt innebörden i vad hon egentligen menat med ‘inte längre några behov’, men ändå stack det lite i henne att se Yian neka sig själv mat. De hade egen, förvisso. De skulle klara sig utan problem och kunde fylla på utmed vägen. Hon svalde hårt…[Read more]
Kaiyo luktade på de olika teerna och valde ett på måfå. Hon hade rätt i att det inte var som i storstaden men han hade aldrig varit förtjust i te, han hade bara valt det för att det skulle ge honom möjlighet att stanna kvar här längre. “Det är ingen fara, detta blir utmärkt.” sa han och räckte henne en burk.
Han såg på medan Zaria förberedde tee…[Read more]
Ise såg hur Abbe såg mer och mer förvånand ut av hennes ord och hon var säker på att han skulle säga något om att han inte delade hennes känslor. När han tog hennes hand och strök henne över handryggen tittade hon upp och in i hans bruna ögon.
När han sneglade bort mot Vidar och uttryckte oro över vad hennes bror skulle säga följde hon hans…[Read more]
Vid nämnandet av Valfadern så spottade hon återigen på marken och gjorde en grimas. En grimas som gick över till ett illvilligt leende och hon nickade uppmuntrande mot Samira. Med en utsträckt klo pekade hon på henne och skrattade lågt.
“Småsint, ja! Oduglig, fet, halvblind och maktfullkomlig…!” skrattet fortsatte och hon såg upp mot den mörka n…[Read more]
Zaria stod på helspänn vid alkoven och lyssnade på andetagen. Efter en kort stund andades hon ut och sänkte axlarna. Det var bäst om hennes mor förblev sovande under tiden Kaiyo var där. Hon vände sig mot honom igen men blicken stannade till vid de rullar och böcker som låg nedanför hennes mors alkov. Hon mindes tydligt då hennes mor gömt dem, o…[Read more]
Eirik suckade. Det var så kallt att vintrarna hemma i Frostheim kändes som vår i jämförelse. Men det var inte kylan som tyngde honom. Visst var den jobbig, speciellt när han skulle försöka spana. Dimman gjorde allt dessutom så mycket värre. Den la sig som ett tunt vått lager på allt, hästhår, yterkläder, verktyg. Inget kom undan, togs det ut i…[Read more]
Först fick hon ett uttryck av förståelse och nästan skrattade till när hon insåg att hon hade hört fel. Inte blod. Blot! Det mindes hon läsa någonting om, en slags ritual. När kvinnan däremot rättade sig kallnade Samira lite och insåg att det inte alls var så oskyldigt. Visst, öl, men också djur och människor. Hon rynkade lite på näsan åt tanken a…[Read more]
Kaiyo följde efter Zaria in i stugan, och på vägen in slängde han en erfaren blick på runorna längs dörrkarmen. En snabb blick räckte för att se att de var gediget gjorda av någon med extensiv kunskap inom magi. Kaiyo hade svårt att se att det var Zaria som gjort dessa men hon kanske var bättre på att ljuga och manipulera än han fått intryck…[Read more]
Bain hann knappt hosta och väsa över vågen som drottningen dränkt honom i, drog handen genom sitt långa böljande hår samtidigt som han kände något greppa tag om honom. Det var inte utan att ett skrik undslapp honom där han hissades upp, skamset hållandes händerna för sina privata delar. Inte för att han hade något att skämmas över, men Bain…[Read more]
Abbe höjde ena ögonbrynet i förvirrad förundran när Ise började prata. Först förstod han inte vart hon var på väg med sina ord, som mest lät som svammel utan mening under pressen av att behöva säga någonting. När tyget rycktes undan över såret och han kände första stinget av nålen som penetrerade hans trasiga hud bet Abbe ihop sina käkar, lät ett…[Read more]
Zaria skrattade nervöst åt hans kommentar om att oknytten skulle lugna ned sig. Eller så var för att han verkligen tackat ja till hennes erbjudande. Te ville han ha också, vilket både skulle kokas, svalna, serveras och drickas. Men bitterheten byttes snabbt ut mot nyfikenhet då han berättade om sin uppväxt. Hennes ljusgröna ögon blev stora av f…[Read more]