Hon kunde inte hålla tillbaka ett litet leende åt hans ord. Jo hon hade varit otroligt flitig, mörda fler personer än någon orkade räkna, sno åt sig inte bara rustningar utan information, sprängämnen, utrustning till rebellerna och så mycket mer. Hon hade inte fyllt sin kista för sig själv utan lagt undan allt för just detta. Dem som inte blivit…[Read more]

Han var en avvikare, alltså. Nog för att hans tidigare ord hade gjort detta tydligt, men hon kände ändå ett obehag vid att ha det bekräftat. En liten del av hennes hjärna sade att hon borde vända om, göra sitt bästa för att ta sig därifrån innan främlingen blev våldsam. En annan del sa att hon kanske visst var där för att hämta honom tillbaka, o…[Read more]

En hälsning på, det som de här uppe såg som det mörka språket, var inte direkt något som han trodde sig stöta på. Skrämde honom snarare, men det var något med hennes sätt som gjorde att han avvaktade sin attack. Trots allt var de båda i månljuset nu, inte direkt mörkeralvernas essä. Att så tydligt lämna sin trygghet och den slöja mörker som…[Read more]

Skuggorna hemsökte även Shyvraell denna natt.

I lugna stunder fick det henne att känna sig löjlig. En mörkeralvisk tjuv med en rädsla för mörker? Det lät som början på ett dåligt skämt. Men när solen dalade och skuggorna blev längre så hörde hon dem. Klickandes och viskandes mellan ljudet av vinden som rasslade i löven. Var det grenar som rörde…[Read more]

Andetagen som nästan hackade sig ur häxan fick Nenya att le. Hon hade alltid förstås tyckt om att leka med elden – speciellt när hon var nära att bränna sig på den. Men det var alltid intressant att se hur långt hon kunde gå innan det väl behärskade rasade och gav in. Den kalla stenytan fick hennes hy att knottra sig. Närheten som var så berusande…[Read more]

Zaria slog ned blicken för att dölja sin skam över att hon glömt att de behövde utnyttja vattnet till att dölja sina spår. Men utan att skänka dem en andra blick så fortsatte han vada genom bäcken och det var helt överflödigt att försöka dölja något. Varför hon nu ens kände att hon behövde dölja det. Hon tvingade sig själv att kliva ned i det…[Read more]

Yian tecknade så att det sved i handen, men det var så befriande att vara en konstens tjänare åter igen. Att rita av männen fick henne att helt glömma bort de hemskheter hon nyligen sett och under resten av kvällen kunde hon skratta, skämta och dela med sig av sin konst och sina berättelser. Hon ritade av männen och när hon inte gjorde det utan s…[Read more]

Kaiyo ryckte till vid minsta lilla ljud under färden genom skogen.Han såg saker röra sig i ögonvrån och känslan av att vara iakttagen växte allt mer.

Till slut kom de äntligen till en bäck. Kaiyo stannade upp när Zaria hjälpte sin mamma över. “Vi måste gå i bäcken en bit, annars kommer den bara hitta vårt spår igen” sa han lågt och började gå up…[Read more]

De enda tankar hon hade var att ta sig och sin mor bort från stugan och varelsen som var där inne. När Kaiyo kom ifatt dem på skogsstigen såg hon oroligt in bland träden. Det var en bra idé, särskilt då varelsen verkade förlita sig mycket på sitt luktsinne. Hon tvekade dock och bet sig i läppen. Att ta avvika från stigen och gå in bland träden…[Read more]

Merel plockade upp facklan Keziah lämnade efter sig och fortsatte noggrant undersöka klippväggen medan hon följde efter den andra kvinnan. När Keziah visade henne klomärkena blev hon också än mer upprymd. Detta var definitiva spår efter Meoierna, de hade varit här!”Det låter utmärkt att använda denna grotta som bas” sa Merel när hon kom ikapp Kez…[Read more]

Kaiyo tog emot boken när Zaria kom utspringande ur stugan och tryckte den i hans famn men höll på att tappa den då den slog emot hans brända arm och han ryckte till. När Zaria började halta mot skogsstigen följde han efter men kastade upprepade blickar över axeln för att hålla koll på besten. Elden i stugan kanske skulle hindra den ett tag men Kai…[Read more]

Livskamrat. Ett laddat ord, full av antydningar som Bain inte vågade sätta fingret på. Ena sekunden kunde han svära på att det var någonting mellan dem, för att i nästa bli säker på att så inte var fallet. Det gjorde honom yr i tankarna på hur han skulle lyckas snärja in sig och komma nära drottningen. Det var ju trots allt därför han fått släppa…[Read more]

Zaria hade absolut ingen plan. Hon hade bara följt rösten i hennes huvud och nu när hon stod med en brinnande kvast mot taket lös den med sin frånvaro. Besten hade fått igenom båda frambenen och i förtvivlan insåg hon att elden knappt tog sig i takhalmen. Hon kunde bara som hastigast se Kaiyo lämna stugan med hennes mor, vilket visserlig…[Read more]

Abbes beröring registrerades snabbare än hans ord och när han strök fingrarna över hennes kind fastnade hennes andetag i halsen en kort sekund. Den fjäderlätta beröringen kändes ömsint på ett sätt som deras tidigare interaktioner inte gjort och hon kunde inte låta bli att luta sig in i hans hand.

Ett försiktigt leende spred sig över hennes l…[Read more]

Kaiyo växlade mellan att hålla ett öga på Zaria så hon inte försökte döda honom nu när hennes magi inte var hämmad av armbanden längre och med att stirra upp mot hålet i taket där varelsen börjat bryta igenom. Bortruttnande kött, rovdjurständer, stora klor. Han försökte få syn på någon form av indikator om vilken typ av odöd best de hade att göra…[Read more]

“Laohu,” svarade den store mannen som hasade upp mot ena väggen och drog upp ena knät för armen att vila på. Hans inte allt för vackra leende sträckte sig från öra till öra. Varför kunde inte Nuwa svara på. De var märkliga allihop, och hon fann det stundtals svårt att läsa av dem. Folk utanför hennes sekt var så… levande, på något vis. De va…[Read more]

Fim la huvudet på sned med en oförstående min då Samira sa att skogen inte behandlade henne. Men hennes uppmärksamhet gick snart över till hennes händer då de började glöda. Intresserat sträckte hon på halsen och pupillerna blev stora så som hos en katt precis innan den gjorde ett utfall. Men likt en katts korta uppmärksamhe…[Read more]

Det desperata skriket som lite ekade kring stenarna omkring dem fick Tath’nel att le något bredare. Kanske något lite mer ungdomligt bakom hans fasad av allvarligheter. Frågan som ynglingen ställde fick honom att spänna sig – ett ämne som han själv lite hade undvikit. Mest för att han var rädd för svaret. Mycket hade ändrats och var han egentligen…[Read more]