Sloan , en grå figur med kortklippt skägg, satt på sin egna häst. Trots sitt fall in i alkoholismens tryggande vagga efter att Vinga gett sig av från Kaelred hade sin slanka och rakryggade fysik kvar där han satt klädd i en mörkgrå tabard ovanpå sina plagg. Det en gång bruna håret var axellångt, och även om han inte såg så farlig ut på det yttre…[Read more]

Dammet från trupperna fyllde luften såväl som ljudet av hovklapper, taktfulla fotsteg och en marschsång som dragit igång. Mörkret hade infallit och planen var att marschera en bra sträcka bort från staden innan de slog läger. En bit över hundra man gick längs med grusvägen i prydliga led. Det var en salig blandning av ryttare, fotsoldater…[Read more]

Bodil Ek böjde sig i en bugning åt Turin innan hon vände sig mot Maeve igen och hade ett brett leende på läpparna, kanske en gnutta beundran som råkade göra sig synligt, även om den grundade sig i en mörk uppskattning för de längder Maeve hade visat sig redo att gå för sin tro och sitt folk, men också för sig själv. Det var en häftig känsla f…[Read more]

“Förlita dig inte på mina ögon broder. Jag kommer behöva uträtta ärenden under vår vandring, och speja för mer än bara vår resa. Det är nog bra om du ger order till gruppen härdanefter” Även om Asgeirs ord tydligt var ämnade som beröm bildade de ändå en tyngd inom Eirik. Broderns sätt att prata, att vara, var så mycket mer lättsamt än hans.…[Read more]

Visst hon hade redan koll på vem han var nu men det kändes ändå gott att höra honom erkänna det, lite som om han själv slog spiken i sin egna kista. Han hade varit hal att få tag på och nu satt hon ensam här med honom och hade faktiskt chansen att dra sitt svärd och genomborra hans hjärta, se hur gnistan sakta lämnade han charmiga ögon. Frågan…[Read more]

Ett lättsamt skratt lämnade Bastian. “Du hade nog inte behövt ta med dig svärdet. Vi är väl skyddade inne i borgen, och Edric har många vakter.” Ja, de var bara där för middag och husrum även om han i hemlighet beundrade henne för att ta sitt arbete på allvar. Eller ja, arbetet hon låtsades ha. När de satte sig i vagnen sneglade han misstänksamt…[Read more]

Pengabristen hade fått Vinga att verkligen njuta av den öl som hon hade. Ännu fanns nästan halva ölen kvar och hon tog ännu en klunk för att begrunda orden som Verena sa. Nå, nu vore det ju nästan oförskämt att tacka nej till erbjudandet. Alverna var seg och långlivande. Ännu fanns det tid för dem. Att Verena slog på hennes sko, verkade den fo…[Read more]

Verena såg ner i bordet, pillandes på sitt stop och drog lite på ena mungipan. Hon hade inget emot att Vinga skrattade åt henne. Det var bara bra att någon kunde skratta gott trots allt som hänt. Verena var inte världens mest dystra person hon heller, men när minnena av vad som hänt spelades upp kunde hon inte låta bli att försjunka i tankar.

“…[Read more]

Vid Bastians viskning verkade det som om han var lättad över de ord som sagts. Mannen var lojal och han stod på flera pelare samtidigt, vän, tjänare, fader och krigare, det fanns mycket hos Bern som inte ögat alltid kunde se och det var alltid svårt att navigera i detta vatten för honom, speciellt då en ny pjäs slängts in i det hela, en pjäs som k…[Read more]

En djup bekymmersrynka bildades mellan Bastians ögonbryn då Bern drog honom åt sidan. Han sneglade mot tältet som stängdes av den unga kvinnan för att sedan se tillbaka på Bern som började tala. Han stod rakryggad men tydligt bekymrad. Orden som sades var uppenbart inte chockerande att höra, då även Bastian lyckats lägga ihop pusselbitar…[Read more]

Att Izana var frustrerad över Berns handling gick inte att missa, inte heller allas stirrande ögon på henne och hennes förbannade märke. Många hade hört vad som pågick och många nyfikna blickar hade samlats för att få sig en uppvisning de sent skulle glömma. Bern var känd för sin duglighet med svärdet och han hade bevisat sig själv otaliga gånger…[Read more]

Även Bastian klev av sin häst, sin vita springare. Hans tjänstefolk var som vanligt hack i häl och även hans häst leddes bort för att bli utfodrad och ompysslad. Bastian slog på ett allvarligt ansikte och gnuggade handryggen mot ena kindbenet, som om han kunde svepa bort den rosiga färgen.

“Jag ordnar med passande klädsel. Sådär kan du inte gå.…[Read more]

“Nå, vad har vi här?” sa Kellan högt. “Vad tror du att du håller på med? Hjälper du dina pojkvänner med sina bälten? Ytterst vänligt.”

Kellan närnade sig Tandor lite, ett lurigt leende på läpparna, redo att sätta sin plan i verket. Han harklade sig och talade med en självsäker och förlöjligande ton.”Aldrig sett mig förut?” sa Kellan och log sn…[Read more]

Nesta nickade åt Felaërns kloka ord och log varmt. Hon ville verkligen tro honom och om någon kunde hjälpa henne med balans i kropp och själ så ville hon att det skulle vara han.

Hon kom på att hennes liknelse med ett fängelse hade varit Felaërns faktiska verklighet tiden efter deras möte i Nela’thaënas. Hon ville inte upprepa sig med beklagelse…[Read more]

Ett tag såg Vinga allvarlig ut, nickade åt hennes djupa ord. För att sedan få några skrattrynkor i sitt ansikte, för att brista ut i skratt. Hon kunde inte rå för det. Allt kändes så… väl uttänkt och djupt. Som om hela samtalet hade ändrats från ena sidan till det andra. snart harklade sig Vinga och gav henne ett varmt leende som nådde ända up…[Read more]

“Hm” var allt Verena svarade. Om hon tolkade situationen rätt var inte hennes vän direkt exhalterad över att dela just den här historien. Hon lutade sig tillbaka på bänken, vilade skuldrorna mot en träbalk som lägligt nog stod bakom henne, bärandes det mörka trätaket ovanför. Hon såg ner på sina händer, skrapade med nageln över en flisa i bordet.…[Read more]

Lynette gillade inte helt att han nekade medicinen men hon var inte den person som bråkade heller, speciellt inte med en adelsman dessutom. Istället lyssnade hon till hans önskan och ställde undan allt. När han godkände att bli tvättat väntade hon däremot tålmodigt vid hans sida medan han försökte ta av sig kläderna själv men som hennes förvän…[Read more]

Hon skulle ljuga om hon inte erkände att en viss besvikenhet högg till vid hennes hjärta när han tog ett steg tillbaka och plockade upp sitt svärd. För att inte stå kvar och hänga läpp började hon gå runt och plocka upp sina dolkar som var utspridda på marken efter deras strid. ” Var ett tag sedan jag behövde gå runt och samla upp så många dolk…[Read more]

A’eldia tittade noga på de mörka figurerna som stod i gränden. Trots det dunkla ljuset kunde hon se deras konturer och form med sina skarpa ögon. Hon kände igen Tandors kroppsbyggnad, hans stora kroppshydda och sättet han rörde sig på. Försiktigt viskade hon till Kellan.

“Ja, det är Tandor där borta. Minns vad jag sa nu…’ sa hon lågt, och…[Read more]