Det var nästan inte förrän han hörde sitt namn som han skakade på huvudet för att försöka att vakna ur sina tankar. Men det smala leendet fanns kvar och han ryckte lätt på axlarna åt hennes ord för att luta sitt huvud i sina händer där han satt framåt lutad i stolen.

“Ska jag ropa upp alla gångerna du har satt krokben för mina fruntimme planer…[Read more]

Ylva

Hon fnös åt honom då han talade om att hon jagade iväg hans fruntimmer. Visst, som om hon hade den makten. Då hade hon jagat undan den där jäkla Hilda. Men kvinnan var som en igel. Hur skulle det gå nu när hon var iväg? Säkert skulle kvinnan se sin chans att verkligen snärja honom. Eller någon av de andra bröderna.
Hon kunde ju egentligen in…[Read more]

Där var det igen.  Påminnelsen att hans tös snart inte skulle vara där hos honom. Hur skulle han då kunde hålla henne vid liv och ur faror? Ofrivilligt gick tankarna åt de många gånger som han räddat henne ifrån situationer som skulle slutat illa – många som hon säkert inte ens hade en tanke över. Men de hemsökte honom fortfarande, pre…[Read more]

Det var länge sedan Sera hade riktigt ätit sig mätt. En av de många saker hon hade börjat att inte göra. Så länge det fanns rent vatten och en liten matbit så klarade hon sig. Det syntes säker på att hon blivit ännu smalare, nästan farligt smal kring armarna och benen. Hon sträckte sig efter en bröd bit som hon rev i två. Mest för att se lite mer…[Read more]

Nästan lite nonchalant såg Nenya upp, som om hon inte hade tänkt bli störd på ett tag av deras kära återseende. En sista gång såg hon ner på sina naglar, för att sedan sträcka sig efter vinglaset och ta sig en klunk. Det verkade som om vinet skulle kunna behövas senare.  Åt Aeldirs kommentar om rent bord kunde Nenya inte rå för att ge ifrån sig…[Read more]

Nå… Där kunde de åtminstone enas, att heder var en enkel ursäkt och en fälla som de flesta av hennes landsmän gärna föll i, henne själv inkluderat. Var det inte vad som så många gånger hindrat henne, som fortsatte att hindra henne från att avsluta detta krig en gång för alla? Hon tänkte på Arand och hans ord och det knöt sig i magen.

När…[Read more]

Den tunga ekporten gick långsamt upp, och tryckte undan ett tunt lager med nysnö.
Turin och Maeve steg in med Jarlens trogna i hälarna, och begav sig sedan i riktning mot långhuset.

Hrafn tog en stund på sig att formulera sina nästa ord, han gav henne ett par korta blickar medans de passerade palissaden och porten åter igen slöts och bommade…[Read more]

Aeldir lyckades samla sig relativt snabbt dock, trots denna uppenbarelse. Bättre att fokusera på nuet, på det som fanns än det som var förlorat. Så klart tänkte han kanske inte i de banor som dessa nu tänkte om honom, men det gick inte att missta att han hade någon typ av vikt, någon typ av makt. Men till skillnad från Izotar och Ziyaté som…[Read more]

Gwen log när Seren hälsade henne vid dörren till lektionssalen, hon kände sig lycklig i den stunden som om att inget kunde bryta ner hennes humör, en känsla hon hade saknat under en väldigt lång period. Ironin slog Gwen hårt över bröstet när ett susande ljud svepte förbi henne, en illa artad förminnelse i form av ett minne djupt belägen i hen…[Read more]

Hon gjorde i ordning tillsammans med honom och när han snärtade henne med handduken över baken. Hon tjöt till och tog sig över baken. Hon gav honom ett långt, ilsket ögonkast innan hennes läppar sprack upp i ett stort leende.
” Du sa åt mig att inte hamna i slagsmål idag… men fortsätter du sådär så kommer du ha ett blått öga innan kvällens…[Read more]

Ett kort tag funderade han på att påminna henne om alla de pinsamma stunder som hon hade satt krokben för honom, men drog lätt efter andan. Han ville inte direkt skapa något bråk eller dålig stämning innan hon skulle röra sig bort på sitt äventyr. Faktum var att han nog var lite avundsjuk. Vad hade han egentligen gjort i sitt liv? …[Read more]

Hon såg på honom där han upprepade hennes ord med armarna i kors. Men hon kunde se att hon än så länge balanserade på rätt sida om gränsen för han skrattade åt henne. Hon flinade bara större och skrattade även hon.
” Ja… du hörde mig..” svarade hon bara mellan skratten och reste sig upp för att sedan duka av bordet. Trots allt var de allt heders…[Read more]

“Inte lägga krokben?” frågade Torbjörn och kunde inte rå för att skratta för att korsa sina armar och syna henne upp och ner. Hur många gånger hade hon inte gjort det? Så liten att inte kunna ta hand om sig själv, eller för den delen skrämde bort de flesta med att hon och bröderna existerade. Mycket ansvar förstås, speciellt för Torbjörn.

Fast…[Read more]

Hon såg på honom där han satt och blinkade med ögonen så hans ögonfransar fladdrade. Hon drog på munnen och fnös något innan hon skrattade lätt.

” Varför välja…. natten är ju den längsta på hela året…” Sa hon med ett litet leende och en axelryckning. Hon visste att hon balanserade på gränsen nu. Han var sådär lugn och retsam som han bruk…[Read more]

En liten suck lämnade hans läppar och han skakade på huvudet för att försöka rensa tankarna något. Han hade en tendens att bli överbeskyddande – kanske framför allt efter att Ragnar hade flyttat ut. Ett litet ursäktande leende fanns på hans läppar.

“Jaså? Sådant hemlighetsmakerier då.” påpekade han, lite roat för att sedan knäppa sina händ…[Read more]

Hon skrattade då han verkade bli så tyst. Hon kunde se hans käkar spännas och han tuggade det där brödet som om han ville ta livet av det snarare än att bli mätt av det.
Hon kunde inte låta bli att skratta, högt och roat åt honom innan hon fnös.

” Jag kan försörja mig och det är knappast som om jag inte legat med en karl förut.” Hon himlade med…[Read more]

Åt hennes retsamma ord, spände Torbjörn sin käke och han stoppade en brödbit i munnen för att hindra sig själv ifrån att skrika och gorma åt henne. Det gick trots allt inte att anse annat än att hon började bli vuxen, en kvinna och inte den lilla tösen som höll honom i hans tunika så fort de rörde sig på Frostheims gator.

“Åh? Det tror du? Tro…[Read more]

Noah

Han lyssnade till de båda där de talade med varandra. Han undrade hur väl de kände varandra? Att Leoric varit irriterad att se henne i hans sällskap var uppenbart. Men frågan var om det var för att han var…han. Eller om det vara var att hon var i någon annans sällskap än den uppblåsta mallgrodan?
Han tänkte inte lägga sig i deras planer…[Read more]

Hon kunde se på Torbjörn att han fastnat i några djupa tankar. Han rev brödet i så små bitar att endast råttorna skulle uppskatta det. Men hon sa inget om saken, hon misstänkte att hans tankar vandrat till främlingen de just talade om och hennes beskrivning av henne. Hon kunde säga mycket om sina bröder men två saker  hade de alla gemensamt oc…[Read more]

Han fanns alltid där, verkade alltid stanna fast han hade alla anledningar till att gå. Det var beundransvärt samtidigt som hon tidigare kanske skulle ha känt en viss sorg över det han snart kommer se och behöva gå igenom. Jämställdhet hade bara varit ett maskerat ord för hämnd, ett fint och prydligt ord som gjort att hon kunnat gömma sina verkli…[Read more]