Ranghildr visste bättre än att säga emot sin käre make när det kom tillbastun, och dessutom så skulle det kanske inte vara så dumt att bli ren. Hon gjorde en gest över sin kropp, som nästan såg lite aggresiv ut. Inte för att det var det, men bara ett av Ranghildrs sätt att be om hjälp att tvätta sig. Med några miner över att det sved till och b…[Read more]

Kungen verkade inte speciellt blyg eller obekväm då han klätt av sig naken och satt i bastun som sådan, till skillnad från Ylva. Någonstans längre bort vakade vakterna kungaparet, men gav dem det privatliv de behövde och förtjänade. Dessa dagar kunde man dock aldrig veta vem som infiltrerade staden och skulle försöka något på dem. Han tog en re…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon klev in i värmen och såg sig om i den lilla bastun. Hon slog sig ned intill Audgisil som gått in efter Ragnhild. Han satt därför på “mittenplatsen” i det varma huset. Hon drog tyget om sig något och slog sig ned med ett nöjt litet ljud. Det -var- skönt i bastun för musklerna precis som Ragnhild sagt och kylan under den…[Read more]

“Vad vet du? Kanske jag minns? Barn har ögon med, vet du!” påpekade hon med ett litet roat leende för att se ner på hans arm något fundersamt när Aeldir nämnde den. Hon strök den lätt med sin andra. Lite ironiskt att det var samma minne som när hans forna kärlek hade dött. Skulle det påverka honom och hans beslut? Hon skakade nätt på huvudet åt…[Read more]

Kylan, ens bästa vän under en fyllekväll, eller dag. Ett fantastiskt sätt att nyktra till något – och vattnet visste hon skulle göra dem ännu mer friska i sinnet. Hon hade inte förväntat sig annat än att få sin vilja igenom och hummade lite nöjt medan hon lutade sig tillbaka i bastun. Så liten till skillnad ifrån den som de hade nu. Men fler härl…[Read more]

Odenstjärnas ord fick henne att skrocka till något. Självklart hade hon rätt. Faktum var att det var sällan hon hade fel. Eller åtminstone erkände att hon hade fel. Hon försökte att också inte skratta åt Villis kommenterar men kunde inte rå för att skaka lite på huvudet om dem. Disträ lät hon blicken vandra mot sina söners kamp, en liten fundersam…[Read more]

Den ljushåriga alven gav Nenya en liten tankfull blick.
‘Som om du kommer ihåg något sådant, du var bara ett litet barn.’ konstaterade han. Men visserligen hade väl hans adoptivsyster Aetas varit något av den romantiska flickan, åtminstone i sina yngre dagar. I sin hand snurrade han sitt vinglas, lite som han brukade göra då han tänkte och event…[Read more]

Noah

Han såg på Sera som uppenbarligen var besvärad över den tryckta stämningen. Själv hade han inga problem med den. Att folk inte tyckte om honom spelade honom ingen större roll, eller snarare folk som Leoric. Om Sera skulle visa samma förakt och nonchalans skulle han väl kanske ha en annan känsla.
Han slog sig motvilligt ner men flyttade…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon drog på munnen och skrattade i ett roat leende åt drottningen och sedan åt konungen. Hon undrade om någon skulle tro henne om hon sa att hon fått skiten spöad ur sig av drottningen, gett igen med samma mynt så pass att kvinnan tappat tänder och sedan blivit kidnappat av konungaparet för bastu och bad. Tanken var så rolig…[Read more]

Precis som Nenya och Ayperos så hade också Isra bytt från sina resekläder till något som bättre passade för en middagsbjudning. Som alltid så bar hon en typiskt böljande klänning med många lager skirt tyg och mer bar hud synligt än vad som var vanligt hos kvinnorna i Karm. Klänningen var hög i halsen, men dess rygg var bar och längs sidorna var kl…[Read more]

Villi gav Ylva en menande blick och ett något roat leende över Ranghildrs bitska svar till Odenstjärna. Drottningen verkade ju ha lite eld i sig hon också! Det, åtminstone, kunde den rödhårige tokstollen uppskatta.
‘Och hör sedan!’ tillade han efter att Ranghildr avslutat sin sista mening, och gjorde en gest med pekfingret mot Odenstj…[Read more]

Audgisil gav ifrån sig ett långsamt hummande, som om han inte förväntat sig något annat svar av Ylva än det hon gav. Nå, hon skulle väl ångra sig då hon svimmade av alkoholöverkonsumption kombinerat med blodförlust. Men sådana saker var bäst att lära sig själv. Ylva var ju fortfarande väldigt ung, nå så ung som han och Ranghildr varit ungefär då d…[Read more]

“Strunt!” utbrast drottningen åt Ylvas senaste ord att hon skulle lämna dem ensamma och reste sig upp för att vingla till lite och dra ner Audgisil till bänken igen medan hon fortfarande stod upp. I en liten korg tog hon fram två tygstycken som de hade kunnat använda och kastade den ena åt Ylva.

“Jag  hade inte tänkt att min kära make, dåren du…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon satt fortfarande med huvudet lutat mot väggen men hon mötte Ragnhilds blick där hon satt intill henne på bänken. Audgisil satt på sin hustrus andra sida. Hon kände kinderna hetta lite och önskade att de kunde sluta nämna Asgeirs namn, så hennes kinder fick chansen att svalna. Kunde de känna av hennes tvekan? Motvilja?…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon visste inte riktigt vad hon skulle fokusera på. Kampen, drottningen eller Villi. För att inte tala om alla de andra människorna runt omkring som vrålade, hejade, kom med “kloka råd” till kämparna och musikanterna. Eller Odenstjärna för den delen.
Hon himlade med ögonen och skrattade åt Villis överdrivna vänlighet…[Read more]

Medan Turin och Maeve hållit sin konversation hade Arand gjort sitt yttersta att ligga onaturligt stilla. En utmaning som fick hans muskler och kropp att skrika, men tur nog verkade inte någon vilja stanna länge och undersöka och Maeve hade all uppmärksamhet på sig. Då han äntligen vågade chansa på att han var ensam gled han ned från takstolarn…[Read more]

Återigen tog Audgisil en klunk av spriten, varför inte trots allt? Han hade hållit sig skarp och nykter länge nu för att hålla sinnet skarpt under sina förhandlingar, druckit sig mätt och galen på blod i Haukvik. Något han inte talat om än med Ranghildr, men lite sprit för att glömma det blodbadet var kanske på sin plats. Världen började få ett…[Read more]

Leoric verkade inte så bekymrad av Noah och vad han eventuellt tyckte om Leoric själv. Nå, han brydde ju sig inte heller. Trots allt hade han bara ögon för Sera i detta sällskap. Att han ens kommit dit till denna övergivna plats sade redan mycket om hans relation till Sera. Tyst var Noah, det sade väl något om den mannens kunskaper med. Över Ser…[Read more]

Det var långt ifrån svårt att se att ingen av dem trivdes i varandras sällskap och det gjorde Sera något illa till mods. Lite nervöst skiftade hon vikt på sina fötter, för att sedan sätta sig ner och dra ner Noah vid sin sida med ett försökt till ett leende.

“Leoric, var inte oförskämd. Noah.” rättade hon honom,  för att göra en nonchalant gest f…[Read more]

Ett förvånansvärt flickaktigt fnitter kom ifrån Ranghildr, ett som hon vanligtvis enbart hade för Audgisil när han sa sina dumheter – eller kanske sin familj. Hon kunde också se varför Asgeir var betuttad i denna kvinna. Fast det var inte svårt att se, om man kände pojken. Kinderna fick en vacker rödklädd rodnad när hon insåg hennes fnitter…[Read more]