Precis som Nenya och Ayperos så hade också Isra bytt från sina resekläder till något som bättre passade för en middagsbjudning. Som alltid så bar hon en typiskt böljande klänning med många lager skirt tyg och mer bar hud synligt än vad som var vanligt hos kvinnorna i Karm. Klänningen var hög i halsen, men dess rygg var bar och längs sidorna var kl…[Read more]

Villi gav Ylva en menande blick och ett något roat leende över Ranghildrs bitska svar till Odenstjärna. Drottningen verkade ju ha lite eld i sig hon också! Det, åtminstone, kunde den rödhårige tokstollen uppskatta.
‘Och hör sedan!’ tillade han efter att Ranghildr avslutat sin sista mening, och gjorde en gest med pekfingret mot Odenstj…[Read more]

Audgisil gav ifrån sig ett långsamt hummande, som om han inte förväntat sig något annat svar av Ylva än det hon gav. Nå, hon skulle väl ångra sig då hon svimmade av alkoholöverkonsumption kombinerat med blodförlust. Men sådana saker var bäst att lära sig själv. Ylva var ju fortfarande väldigt ung, nå så ung som han och Ranghildr varit ungefär då d…[Read more]

“Strunt!” utbrast drottningen åt Ylvas senaste ord att hon skulle lämna dem ensamma och reste sig upp för att vingla till lite och dra ner Audgisil till bänken igen medan hon fortfarande stod upp. I en liten korg tog hon fram två tygstycken som de hade kunnat använda och kastade den ena åt Ylva.

“Jag  hade inte tänkt att min kära make, dåren du…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon satt fortfarande med huvudet lutat mot väggen men hon mötte Ragnhilds blick där hon satt intill henne på bänken. Audgisil satt på sin hustrus andra sida. Hon kände kinderna hetta lite och önskade att de kunde sluta nämna Asgeirs namn, så hennes kinder fick chansen att svalna. Kunde de känna av hennes tvekan? Motvilja?…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon visste inte riktigt vad hon skulle fokusera på. Kampen, drottningen eller Villi. För att inte tala om alla de andra människorna runt omkring som vrålade, hejade, kom med “kloka råd” till kämparna och musikanterna. Eller Odenstjärna för den delen.
Hon himlade med ögonen och skrattade åt Villis överdrivna vänlighet…[Read more]

Medan Turin och Maeve hållit sin konversation hade Arand gjort sitt yttersta att ligga onaturligt stilla. En utmaning som fick hans muskler och kropp att skrika, men tur nog verkade inte någon vilja stanna länge och undersöka och Maeve hade all uppmärksamhet på sig. Då han äntligen vågade chansa på att han var ensam gled han ned från takstolarn…[Read more]

Återigen tog Audgisil en klunk av spriten, varför inte trots allt? Han hade hållit sig skarp och nykter länge nu för att hålla sinnet skarpt under sina förhandlingar, druckit sig mätt och galen på blod i Haukvik. Något han inte talat om än med Ranghildr, men lite sprit för att glömma det blodbadet var kanske på sin plats. Världen började få ett…[Read more]

Leoric verkade inte så bekymrad av Noah och vad han eventuellt tyckte om Leoric själv. Nå, han brydde ju sig inte heller. Trots allt hade han bara ögon för Sera i detta sällskap. Att han ens kommit dit till denna övergivna plats sade redan mycket om hans relation till Sera. Tyst var Noah, det sade väl något om den mannens kunskaper med. Över Ser…[Read more]

Det var långt ifrån svårt att se att ingen av dem trivdes i varandras sällskap och det gjorde Sera något illa till mods. Lite nervöst skiftade hon vikt på sina fötter, för att sedan sätta sig ner och dra ner Noah vid sin sida med ett försökt till ett leende.

“Leoric, var inte oförskämd. Noah.” rättade hon honom,  för att göra en nonchalant gest f…[Read more]

Ett förvånansvärt flickaktigt fnitter kom ifrån Ranghildr, ett som hon vanligtvis enbart hade för Audgisil när han sa sina dumheter – eller kanske sin familj. Hon kunde också se varför Asgeir var betuttad i denna kvinna. Fast det var inte svårt att se, om man kände pojken. Kinderna fick en vacker rödklädd rodnad när hon insåg hennes fnitter…[Read more]

Ylva Sigvaldaddotir

Hon log lite snett då Ragnhildr talade om konungen som en dåre. Kanske i sin ungdom? Kanske än? Hon kunde inte låta bli att le åt det hela. Det kändes som att hon blivit välsignad här med en stund som var få förunnad och hon undrade hur det kom sig att hon hade haft sån tur? Ja kanske andra inte såg det som tur att få skiten s…[Read more]

Noah

Noah var allt annat än imponerad av mannen. Så fort han öppnade munnen kom mer tydliga bilder tillbaka till honom och han la lugnt armarna i kors över bröstet. Han nickade något stelt som hälsning utan att säga något. Hade man inget gott att säga var det lika bra att hålla käft. Och han hade inget gott att säga om den här typen.
Vad gj…[Read more]

Isras ord fick henne att skratta hjärtligt och om man såg noga fanns det kanske till och med en liten rodnad där på hennes kinder. Det var sällan, om nästan aldrig, som Isra talade om deras relation på det sättet och på något konstigt vis blev hon nästan lite varm av det. Fast för att inte låtsas om det, himlade hon med ögonen. Till middagen hade…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över att de hade kommit till någon slags slutsats över situationen, och att resan troligtvis inte verkade vara gjord i onödan. De två damernas jargong fick honom att le lite, och han la en arm om dem båda och höll dem nära sig.
‘Så intellektuella som ni båda är hittar vi nog en bra användning, det råder ingen tvekan. Åh, d…[Read more]

Audgisil verkade inte överdrivet förvånad över Ranghildrs tänder som flög hit och dit, men samtidigt var det kanske något han gärna undvek. Och framförallt verkade han inte skylla på Ylva, han visste nog att det bara fanns en person att skylla på för kaoset, och det var Ranghildr. En förmåga hans kära dotter ärvt av henne med. Kvinnorna i han…[Read more]

Leoric satt kvar, kanske lite mer spänd och rastlös än förr, medan han väntade på att de han antog var Sera och en kompanjon skulle komma. Samtidigt försökte han vara avslappnad, de skulle ju inte dra till sig onödig uppmärksamhet heller. Adelsmannen sneglade sig omkring i värdshuset, som för att se om någon där inne hade reagerat på honom, ell…[Read more]

Lite nervöst tuggade Sera på sin underläpp. Kanske det hela var idiotier? Tänk om Leoric inte dök upp… Tänk om han dök upp med ett garde som tog henne. Eller tänk om de båda herrarna skulle börja bråka över henne. Det hade inte varit första gången något sådant hände. Men samtidigt var hon väl inte den hon en gång var. Eller? 

Inte s…[Read more]

Åt Audgisil prat om vilken kvinna Ylva ville bli, och att kriga mindre fnös Ranghildr något. Ett ämne de diskuterat sedan han satt sin fot på hennes första skepp. Där deras syn gick något isär. Även om hon skulle göra allt för att få tillbaka Kettil i liv och Maeve oskadad. Kunde hon inte rå för att finna något tycke om adrenalinet som pumpade vid…[Read more]

Genast var Eirik i rörelse. Han gjorde ett halvhjärtat försök att ta tag i Asgeirs arm men brodern slank mellan fingrarna och backade. Sin måltid till trots var det Eirik som antagligen skulle tröttna snarast av de båda bröderna. Eirik kände inte för att ranta runt i en ring med Asgeir under hela kampen, men för att undvika det skulle han behöva…[Read more]