Blicken på regenten var allvarlig och hon lade en varm och bestämd hand på Ylvas axel. Inte hårt, men inte heller så lättsamt som innan. Tystnaden var kanske lite mer påträngande mellan dem nu och hon vek inte med sin blick.

“Att springa mot sin död är aldrig lätt. Och att välja att dö för min ätt, nej. Det är fel orsak att dö över. Om du ska…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Vid drottningens ord om sköldmö log hon större igen. Genuint och skrattade lite lätt med en rodnad på kinderna. Hon var envis, ja det var hon och skulle inte dölja något som var så pinsamt uppenbart.
Hon skrattade med henne och nickade medhållande innan hon rättade till den varma filten om hennes axlar. Hon njöt av tystnaden…[Read more]

Ett litet skrockande kom ifrån drottningen och hon såg på henne med ett höjt ögonbryn. Lite som om hon såg något som de unga själva kanske inte såg ännu och hon funderade på om det var värt att avslöja hennes observation eller inte. Men istället gav hon Ylva ett snett leende och ett litet avvikande gest som om hon inte skulle lägga allt för mycke…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon skrattade till lite då kvinnan dunkade henne i ryggen. Det var med sådan kraft att hon för ett ögonblick tappade balansen något och det var bara ren tur som gjorde att hon inte gled av den hala sitsen. Hon log dock och nickade lite det kändes ändå gott att veta att drottningen tagit det på bra sätt att hon bara slagit si…[Read more]

Gwen var glad över att finna en vän bland alla andra obekanta ansikten, mångfalden av personer i och runt Caras Idhrenin var skrämmande. Hon hade aldrig varit utanför människans riken förut. Trots hennes hemlands otroliga fauna och djurliv fann hon sig missplacerad, inte helt olik Seren som nu också hade någon att luta sig mot. Hennes glidtack…[Read more]

Hade hon någonsin varit så lättad som nu? Faktum var att hon inte var helt säker på det. Hon hade nästan varit helt säker på att han inte skulle dyka upp. Greppet kring tyglarna var löst och hon verkade avslappnad där hon red vid hans sida med blicken ner mot marken för att försöka att inte lägga allt för mycket uppmärksamhet på dem.

“Åh, jag v…[Read more]

Glatt dunkade hon till Ylva i ryggen, kanske lite hårdare än man först hade väntat sig. Men Ranghildr verkade inte så brydd om det, kanske hon inte ens insåg hur stark hon var. Lite hemlighetsfullt nästan blinkade hon med ena ögat, för att vända sig om och göra en gest åt vakterna att ge sig av. Ärligt talat så hade de bättre saker för sig och ho…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon hade inte trott sina ögon när hon fått meddelandet från drottningen. Budbäraren hade hittat henne i smedjan tillsammans med hennes bror Esbjörn där de arbetat med att få färdigt en beställning på dörrbeslag. Nog för att de var kända i Frostheim och även utanför stadens gränser för att vara en av rikets bästa vapensmeder…[Read more]

Odenstjärna såg allvaret i sina handlingar, inte bara krigsprovokation i ilska utan även sitt övermod. Att landstiga trupper i full krigsutrustning under ett firande av blod i hans tro var enligt Odenstjärna otänkbart. Men ändå stod han framför en regent, en person han respekterade, utrustad för krig. Han såg sig om och det enda han kunde se v…[Read more]

När chocken lagt sig och Seren äntligen insåg vem det var som stog framför henne så sken hon upp och började ställa fråga efter fråga utan att ge mycket rum för svar

“Åh Gwen, du kallas fortfarande det eller ska jag kalla dig något annat? Vad roligt att se dig igen, hur länge har du varit här? Och varför har vi inte haft lektioner tillsammans? J…[Read more]

Drottningen log bara lätt åt utbytet mellan Villi och Ylva, kanske lite roat och drömmandes om ungdomens dagar själv. Däremot blev hon förvånad över Ylvas milda gest mot henne. Så pass förvånad att hon inte kom på sig själv att ha stirrat på sin hand en lång tid efteråt. Hon vaknade ur sin förlamning någon sekund senare för att hinna se Eiriks ku…[Read more]

Ville gav Ranghildr bara ett mystiskt leende då hon talade om gudarna, och en liten grimas åt Ylva – de hade ju talat om hans misstycke för gudarna flera gånger.
‘Blodgjutande är inte riktigt mitt essä, ers majestät.’ sa han och betraktade de två unga männen som gjorde sig redo för att visa hur manliga de var inför alla åskådare. Han var väldigt…[Read more]

Felaërn var som en beskyddande staty medan han väntade på att hon skulle komma ur det mörker hon sjönk in i. Men vem skulle inte göra det, efter vad hon sett och varit med om? Han kände igen den känslan från då Iserions soldater invaderat hans hem, och dödat så många han älskat och brytt sig om, då de bränt deras älskade skog tillika. Deras h…[Read more]

Felaërn skrattade nästan så det krampade i magen och han fick böja sig ned. Märkligt hur småsaker kunde få en att finna sådan barnslig glädje, en känsla han inte hade haft på länge i allvaret som konstant funnits omkring honom. Så klart var han helt omedveten om den påverka han hade på sin omgivning och henne, den lilla magi som fanns i hans b…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon kände något, en värme och ett kittlande innan hon såg Villi. Som om han retade henne på något vis med sin magi innan han visade sig. Hon undrade om någon av de andra märkt det och sneglade sig lite runt men kunde inte se att någon av dem reagerat nämnvärt. Inte annat än hennes storebror som blängde på mannen i uppenbart m…[Read more]

Efter att ha hälsat Odenstjärna och hans bepansrade följe välkomna, innan Eirik och Asgeir på nytt han inta sina platser, sökte Eiriks blick igenom skaran som var samlad. Även om en många av dem nu tittade på honom var de på sätt och vis alla upptagna med sitt egna. Några höll på att slå vad om utfallet, några viskade sinsemellan, några bara titt…[Read more]

Han nickade åt hennes ord, det var ord som han uppskattade. Han antog de som ärliga ord som hon hade yttrat för honom, varför skulle hon ljuga om något sådant. Hennes överlevnad i Märehn skulle bygga på honom, hans folk skulle inte se henne som något annat än utlänning gift med vojvoden av politiska skäl. Utan vojvoden vem var hon då?

”Kan d…[Read more]

Uppgifterna om sin dotters försvinnande med nyheten till var hon ämnade åka hade bränt Erik Odenstjärnas temperament. Utan att tveka hade Odenstjärna beordrat sina starkaste mest välutbildade soldater kända som Elydir’s eldtrupper att samlas för avfärd. Att segla utan styrkor över öppet hav längst en rutt där många reser var enligt Odenstjärna et…[Read more]

Det fanns ett nöjt leende på Ranghildrs läppar, längtandes efter att få slå till den store klumpedunsen som dök upp på deras midvinterblot i krigsmundering. Fast hon var å andra sidan inte lika irriterad som Asgeir, för hon visste att hon snart kunde drämma till mannen för hans sätt. Ett roat leende fanns på läpparna när hon lät blicken vandra m…[Read more]