Timmarna hade passerat i en stillsam men intensiv tystnad. De hade suttit böjda över sina böcker och anteckningsblock, utbytt teorier och tankar, och jämfört detaljer om kroppens naturliga förruttnelse med det märkliga fenomen som professor Dannarn hade presenterat dagen innan. Kanske skulle det förvåna Aeron hur mycket detaljer Elian lade mär…[Read more]
Blicken föll hastigt ner på boken framför Aeron, “Lifvets gränsland; Förbannelsen med nekromanti.” Bara titeln fick det att krypa längs ryggraden. Nekromanti. Ordet hade en särskild tyngd, eller som om det var en hemlighet som inte borde uttalas högt, inte ens i ett rum som detta. Bara tanken på det fick honom att låta blicken vandra omkring dem -…[Read more]
Lyreth torkade ilsket av handen mot sin kjol, inte direkt länge den förblev ren. Ändå envisades hon allt för ofta att ha på sig vitt. Saften från den krossade frukten rann långsamt nerför hennes fingrar, klibbig och doftande av en sötma som nästan fick henne att må illa. Hon sneglade på säljaren, vars uttryck av ren förskräckelse nu övergick i n…[Read more]
Elian höll sina böcker tätt mot bröstet medan han gick genom Kordoros universitets vidsträckta korridorer. De höga, välvda taken ekade av studenter som pratade och skrattade när de gick förbi, men han höll blicken sänkt och fokuserade på sina egna steg. Varje gång någon gick förbi honom rätade han på ryggen instinktivt, som om han försökte se ut s…[Read more]
Ilskan fick det att bulta i tinningarna medan han stirrade ner på sina knutna händer. Orden från de professorn och de andra studenterna hängde kvar i luften som en obehaglig stank, och han kämpade för att ignorera deras hån. Han hade hört det förut, men det gjorde det inte lättare. “Slaktarpojken.” “Bondlort.” “Smuts.” Han vågade inte möta Aeron…[Read more]
Hela ansiktet började hetta till när professorns blick, och hela rummets uppmärksamhet, riktades mot honom. “Slaktarpojken” Orden var som en dolk. Det var inte svårt att höra de låga skratten från några av de mer högljudda studenterna längre bort, och hans händer började svettas mot skissblockets kanter. Han öppnade sin mun för att svara men inget…[Read more]
Elian Tharvenrik drog fingrarna genom sitt rufsiga, askblonda hår medan han stirrade på skuggorna som spelade över de höga valven i Kordoros universitet. Den skarpa kontrasten mellan mörker och ljus påminde honom om hans egen situation. Smuts på den annars ljusa och rena ytorna som fanns där. En slaktares son i ett hav av adelsättlingar och akad…[Read more]
En djup suck lämnade Lyreth smala läppar när hon hörde den välbekanta rösten bakom sig. Hon hade lite gömt sig vid ett marknadsstånd och fingrat på några exotiska frukter – en enkel syssla, ofarlig och framförallt anonym. Vem som helst skulle klara av det. Men såklart, Lara hade hittat henne. Hennes tvilling hade alltid en förmåga att d…[Read more]
Ranghildr stannade upp när Fredryls ord nådde henne, den kalla luften bet svagt mot hennes kinder när hon sakta vände sig om. Hennes blick var vaksam, men det låg också en antydan till lekfullhet i dem, som om hon vägde hans ord med en blandning av nyfikenhet och förundran.
“En örn som försöker vara en korp…” upprepade hon med en låg, nästan me…[Read more]
Staden, Narelitha, låg med sina korallhus och slingrande gränder var ett mästerverk både ifrån Me’erisa och alviskt hantverk. Som en glimrande juvel vid mynningen av floden Ellendrí. Floden svepte sig genom Nela’thaënas skogar som en silverorm innan den nådde Narelitha och delade sig i hundratals små kanaler, som mynnade ut i det djupa havet.…[Read more]
Ninurith lutade sig tillbaka mot den svala stenväggen och drog fingrarna genom det ångande vattnet i varmkällan framför sig. Hennes röst ekade mjukt i grottan när hon svarade, ett leende spelade på läpparna.
“Precis lika envisa och vresiga som alltid. Men också fulla av överraskningar. De utmanade mig på stenstapling, tro det eller ej. Och när…[Read more]
Blicken till Tath’nel följde den stilla rörelsen av Aliennas hand när hon lade den på hans egna. Den oväntade gesten av värme drog honom ur sina tankar, en skarp kontrast till den inre storm han annars försökte hålla dold. De fragment av minnen som hennes beröring förmedlade, kändes som en tröst han inte hade insett att han behövde. Det m…[Read more]
Ett roat leende fanns på Ranghildrs läppar över det etikett som fanns där hos den främmade mannen, och hur han kallade Gerda för fröken. Aldrig hade hon hört det förr på sin kusin. Som nästan alltid hade varit så gammal och fylld av mysterium. När hon lät blicken vandra mot hans ögon noterade hon elden, även om hon inte riktigt var så säker på ord…[Read more]
Aslögs närvaro fick håret att resa sig på Maeves armar, men det var mer än bara hennes uppenbara tillstånd som väckte fruktan hos henne, det var också det faktum att hon riskerade att avslöja deras redan så knaggliga lögn om att de inte kommit till Ranheim tillsammans… Lyckligtvis var Bodil och hennes män en liten bit bort, så de kanske inte hö…[Read more]
Tath’nels långa och smala fingrar lekte tankfullt med kanten på vinglaset, och de gråa ögonen stirrade tomt ut över bordet. Orden ifrån Alienna och Bains underliggande frustration var något han hörde och kände, men de fastnade inte riktigt. Han hörde vad de sa, men i sitt sinne var han långt borta, i minnenas dimma. Ord som ekade hat, ilska och…[Read more]
Orden ifrån hennes moster förvirrade henne – döda sina föräldrar? När var det…. varför? Själva syftet och dådet i sig verkade vara som bortblåst i Nenyas huvud och hon rynkade lätt på ögonbrynen. För att disträ stryka en hand över Athanishkas kind medan blicken vandrade mot sina släktingar. Något tomt i blicken, som om hon försökte att pussla…[Read more]
Hennes tankar gick liksom hans till häxan som tagit Nenya och hon nickade medhållande till hans ord om att hon antingen var desperat, eller hade fått hjälp av någon eller något. Kanske… Men nej, om det var Lloth så borde de ha misstänkt det redan, eller? Hon bet sig i underläppen medan hon funderade, hennes grå ögon fästa på en punkt långt bo…[Read more]
Det var sällan Ismat kände sig vilsen, men i just detta sammanhang kände hon sig som ett bortkommet barn. Både Sera och Salim talade om henne som om hon var någon slags representant för deras tro, och hon som vanligen bara var van vid att viska förväntades nu tala med auktoritet inför dessa… Dessa barbarer. Och de hade ju trots allt rätt, hon…[Read more]
I stridens hetta var det lätt att glömma både tid och rum, och för en stund så var så fallet även nu, trots att fienden inte var levande. Ena stunden stod hon sida vid sida med Bodil, och i nästa var hon rygg mot rygg med monsterjägaren. I den stunden glömde hon bort var de var och i vilket sällskap, det var hon och han, kämpandes sida vid sida so…[Read more]
Naglarna som borrade sig in i Tath’nels lår verkade inte direkt vara något som störde honom, även om smärtan förstås kändes. Det hade funnits värre hot mot honom förr, mer riktiga. Vad kunde denna lilla pojksnärt göra honom? Han fnös roat som svar till slut, när han insåg att han först helt glömt svara pojken. Roat strök han sin hand över Bains m…[Read more]