Trots kakafonin omkring dem så kändes det som om världen plötsligt blev tyst. Alla ljud tycktes försvinna och kaoset till trots så kändes det som om tiden stod still. Häxan som genomborrade Nenya med sina klor, Nenyas osammanhängande tankar, hennes skam, hur hon föll tillsammans med häxan ned i det brinnande infernot… Och så Ayperos. Demonen som h…[Read more]

Golvet knakade framför dem var som avgrundens symfoni, som om alla helvetets demoner tagit sig fram i blodtörstiga vrål. Så kulminerades Athanishkas planer framför dem. En kvinna så hämndlysten att hon gått igenom allt detta för att skada Ayperos. Säkert förtjänade han det, mer än säkert – men att hon skulle gå så långt att offra sig själv för de…[Read more]

För en kort stund så var hon försjunken i egna tankar, tankar kring hur denna plötsliga händelseutveckling trots allt skulle kunna gynna dem. Aslögs uppdykande hade först känts som ett av gudarna sänt straff, en påminnelse om hennes ambivalens kring hela situationen, hennes misslyckanden och snedsteg, men nu… Kanske var det hon tolkat som ett str…[Read more]

Jezeral som varit inne i sina egna bistra tankar hade inte förväntat sig att bli närmad av någon annan än värdshusvärden. När en annan persons ansikte kanske hade mjuknat vid åsynen av en rödhårig kvinnas verkade han nästan bli ännu skarpare i misstänksamhet. Hans sinnen gav honom en varning, som de alltid gav då folk med förmågor fanns i hans när…[Read more]

Orken ryckte lätt på axlarna åt hennes kommentar om mat, inte den märkligaste personen eller varelsen som satt sin fot i värdshuset trots allt. Hon sträckte sig efter ett stop öl till Fier, för att låta blicken vandra mot den andra som hade stigit in. En mindre trevlig person, helt klart. Alltid vresig tycktes det som, men pengar var pengar.…[Read more]

Rushla kanske skulle besviken över att en till figur steg in genom en av dörrarna. Denna drog in en virvel av stormväder och regn, innan den kalla vindens vinande försvann. En mörk gestalt, lika mörk som stormen, steg in och såg sig omkring med bister blick. Inkvisitionen brydde sig ofta mer om det dramatiska än det praktiska. Men det som drog  f…[Read more]

När dörren öppnades dröjde det inte många sekunder innan någon gäst ropade åt den nyanlända att stänga dörren. Klagandes  på kyla. Inte för det var ett problem i detta varma värdshus. Bakom disken stod Rushla. Ett praktexemplar, om någon skulle fråga henne. Skarpa drag, med en spetsig haka och öron. Ett svartband virat krig det ena isblå ögat oc…[Read more]

Så många saker hände samtidigt och trots det lyft Ayperos energi hade gett henne var det svårt för hennes sinne att hålla koll på allt. Hennes mor ropade efter henne, Nenya föll, Ayperos avfärdade hennes anfall som om det inte var mer än en besvärlig vind och hon var ögonblick från att spetsas av Izotars vapen. Han var för snabb för henne, vem än…[Read more]

Alienna såg efter honom länge. För länge, kanske. Inte för att hålla kvar honom med blicken – det var ingen illusion hon bar på längre. Inte för att ropa honom tillbaka. Utan för att försöka förstå var de egentligen tappat varandra. Eller om de någonsin haft varandra att tappa.

Det var något så smärtsamt tyst i hans avsked. Inget raseri. Inget…[Read more]

Asgeir drog in ett djupt andetag medan Eirik talade, som om orden bet i honom på något vis han inte ville erkänna. Han visste att hans bror talade sanning — förbannat rak och enkel sanning dessutom, på det där sättet som kunde få vem som helst att känna sig naken som ett spädbarn i ett snöoväder då han gav sina insikter. Men det var också just det…[Read more]

“Nej…” Rösten var bruten, viskande, full av ofattbar förtvivlan över vad som skedde.

“Du får inte…” viskade Nenya, mellan sina tänder – knappt att hon fick fram några ord alls i smärtan och insikten att all det hon hade känt för Athaniska var en lögn. Desperat grep hon tag i häxans handled. Fingrarna till Nenya darrade, svaga och nästan hop…[Read more]

Asgeir skrattade till när hon jämförde hans vighet med hennes påhittade sejdarkrafter. Ett kort, raspigt ljud som rann ut i kvällsluften. Eller var de påhittade? Elden hade känts fövånansvärt smidig.

“Hah! Nå, om jag nånsin försöker mig på nåt som liknar akrobatik igen får du gärna ge mig en örfil så jag kommer till sans. Jag hade säkert brutit…[Read more]

Caspian kände hennes händer mot sitt bröst, som om hon försökte räkna revbenen med fingertopparna. Kanske kolla vilka som satt kvar och vilka som slitits loss i det där helvetet som spillt ut över Iserions gator. Hon skämtade, till och med. Om hans öron, hans hjärna – och kanske var det precis det han behövde. Ett dumt leende, ett dåligt skämt.…[Read more]

Arand såg tyst på när Bodil ställde sig upp, redo att agera om hon gjorde något som kunde försätta dem i fara. Han höjde ett ögonbryn och suckade tungt för sig själv över vad som hände framför hans ögon, orden som utbyttes. Han vred sig långsamt mot Maeve och viskade, tillräckligt lågt för att inte Aslög skulle höra, men med tillräckligt mycket v…[Read more]

Eira följde Liv med blicken medan hon rörde sig bort över gräset, mot stigen tillbaka mot templet. Hon sa inget. Gjorde inget. Bara satt kvar där, stilla som stenen under henne, med händerna tätt knäppta kring knäna som om det kunde hålla något inom henne på plats. Vatten dropparna föll ner runt omkring henne, obrydd över det kalla vattnet som f…[Read more]

Elian stirrade upp i Aerons ögon som om han plötsligt glömt hur man andades. Frågan kom så nära, så snabbt, att det kändes som att hela hans bröstkorg vek sig inåt. Han tvingades ta ett steg bakåt när bordskanten tog emot honom. Inget fanns att gömma sig bakom längre. Inte skämt, inte böcker. Inte ens tafatta ord. Elian stod helt stilla, som fas…[Read more]

Tath’nel stod stilla, och Aliennas ord låg kvar i honom som gift som inte dödade – bara brände långsamt. “Det är kanske dags att fundera på om det är klokt för dig att stanna här.” Det var en sanning som gick djupare än hon nog menat. Hon sa det med sin sedvanliga mildhet, med omtanke, men i honom skar det. Inte för att han inte förstått det…[Read more]

”Det jag blev lovad i Frostheim.” Började hon åt Arand och vände sedan den hårda blicken mot Maeve. ”Mina ord var inte tomma när vi skiljdes åt, min prinsessa, jag krävde av gudarna deras dom inför drottning, prinsessa och völva och jag känner deras kraft nu inom mig, starkare än någonsin, som om gudarna hörde mig och har välsignat mitt upp…[Read more]

Skyddad från magi och omringande människor kanske, men elden som fick kyrkans fönster att explodera var en annan sak, liksom glassplittret från dessa. Drottningen hade en hand vilandes mot magen och den andra höjd mot Nenya, så när glaset kom flygandes mot henne så hann hon inte värja sig för dem helt och hållet. En skärva träffade henne över k…[Read more]