“Troll? Ett bergstroll?” frågade hon, med ett litet skratt. Det var inte ens något som hon hade vetat man kunde äta. Det var sannerligen en överraskning och hon kunde inte rå för att le brett och skaka på huvudet åt det hela. För att följa henne där hon började göra rent hennes klänning.

Hon kunde inte riktigt tro att hennes kusin skulle kunna…[Read more]

“Fläckfri…” hummade hon roat åt Isras kommentar, det var väl ett sätt att prata om det. Hon kunde inte rå för att le lite och sjönk ner lite i fåtöljen igen. Trots allt kändes det inte som om det skulle kunna vara ett hot. Och om de var ett hot mot dem, kunde de ju trots alltid… eliminera dem. Även om tanken fick henne att grimasera.…[Read more]

Rushla ett magnifikt exempel, ett praktexemplar om hon skulle säga det själv. Skarpa drag med en spetsig haka och öron. Ett svart band virat kring det ena isblåa ögat och en av hörntänderna avbrutna. Det lade enbart mer skönhet till det hela, skönhet och karaktär. Och varför grubbla över något som hade hänt? Nej, det var snarare nuet och framtiden…[Read more]

Asgeir studerade vapnet uppskattande som han fick av Ylva, och gav henne på samma gång ett charmigt leende. Lite frågande betraktade han den rödhåriga figuren, men ryckte på axlarna över hans ord. Var det sagt att han skulle med kunde det knappast skada, speciellt inte efter vad de sett honom göra med Ranghildr. Kanske skulle hans förmågo…[Read more]

Helvetet tillbaka. Förstås kunde de ge dem helvetet tillbaka. Det var väl ingen annan chans de hade? Fast frågan var väl om de inte redan var i helvetet… Det kände så med värmen, skriken och ångesten som kröp sig på. Vinga satt uppe på sin häst och spanade ut över landskapet. Alla män, fränder och fienden. Många liv som skulle förloras inatt. I…[Read more]

När de väl var framme vid ruinerna och underlaget var lite fastare än den mjuka sanden, släppte hon taget om fotleden på Sera och satte sig på en stor kvadratisk sten som en gång varit del av byggnaden de skuggades av. Hon böjde sig framåt och studerade Sera noga när hon presenterade sig, svärdet lutande mot stenen och händerna slutna i varandra.…[Read more]

“Eller hur, gott, vem hade kunnat tro!” Ambrosina nickade. “Det är troll!” Hon tog sig en tugga till och log stolt åt Nenya. “Det enda som krävs är att man kokar och torkar köttet ordentligt innan man steker det. Det hjälper också om de inte känner någon rädsla innan de dör. Lite som rådjur.” Hon slickade sig om fingrarna. Hon reste sig upp och…[Read more]

‘Demonernas fader?’ frågade han fundersamt för sig själv, alverna hade inte den synen på demonerna direkt, det fanns många mäktiga demoner nämnda vid namn snarare. Att de fanns, det var en självklarhet, men kanske hon visste något han inte gjorde. Han la demonerna bakom sig då han såg hennes reaktion på hans lekfullhet.
‘Gamling?!’ utbrast han…[Read more]

Ayperos slöt sina ögon, som om han frammanade bilden i sitt sinne som Nenya pratade om. Det äldre paret Saelorian, inte det som de var ute efter, men det kunde spela till deras fördel.
‘Intressant…’ sa han, och sträckte på sig igen då han delat hennes känsla om hennes farföräldrar.
‘Så berätta för oss, Nenya, hurdana är Damerin och Sanora Saelor…[Read more]

Det hade varit spännande och intensivt att följa med, inte bara för Aenya utan för alla inblandade. Sällan man såg magiker visa upp sina förmågor mot varandra på detta vis – än en gång fick hon erkänna att det fanns en viss rädsla i respekten man kände för makterna dessa två besatt. Mörkret Bain använt i hennes tält fyllde henne med obehag, men ho…[Read more]

Att Nenya var något frustrerad syntes tydligt, men först när hon slappnade av och faktiskt försökte visa dem vad det var hon känt av så kunde Isra mer än se hennes oro. Hon tryckte lätt Ayperos hand när han tog hennes i sin, dock utan att ta blicken från Nenya.

”Jag är rädd att jag inte känner till er historia med dem… Men av din oro att döma…[Read more]

“Slarv hade nog med saken att göra.” Hon skrattade till och skakade på huvudet. “Jag är jarl sedan ganska nyligt och ansvarade inte för säkerheten kring din mors fångenskap, men det skulle inte förvåna mig. Turin var lite virrig ett tag där, han tog nog inte de bästa besluten varje gång.” Hon ryckte lite på axlarna och sträckte ut sin arm sedan fö…[Read more]

Faktum var att Vinga inte ens var medveten om att hon var hungrig. Inte förrän den väldoftande maten sträcktes till henne och hon kunde inte rå för att le lite bredare vid den vackra åsynen av Verena. Kanske hennes magkänsla för en gångs skull hade varit fel? Hon tog tag i skålen, men hann inte säga något mer än ett tafatt tack innan det dova…[Read more]

Frågan förvirrade Sera något. Hur kunde hon inte veta det? Kanske hon inte hade hört om Gudarna, kanske det hela egentligen var en dröm. Hon hade tänkt protestera men hann inte riktigt säga något mer än ett förvånat pip när hon började dras i fötterna.

För trött för att riktigt säga emot, eller för den delen hålla upp huvudet så att hon fi…[Read more]

Det kändes inte direkt förvånande att hennes kusin inte var bekväm med åtrå, utan föredrog att vara osynlig. Inte för att hon inte hade kunnat använda sig av sin kropp. Lång och spinkig, men ändå fanns det något vackert och farligt där som hon säkert kunde dra till nytta av.

“Gott!” konstaterade hon, efter att hon tog tag i gaffeln och kniven för…[Read more]

En liten frustration fanns i hennes ansikte, över att de inte riktigt kunde mer än se hennes oro och bekräfta den fanns. Kanske var det lite förvånande att hon istället för att lämna en spydig kommentar drog ett andetag för att hålla sig lugn och försökte att visa det som hon oroade sig att det var. Damerin och Sanora Saelorians. …[Read more]

Agaroths kropp värkte, varje steg påminde henne om just hur mycket skada hans senaste angrepp hade gjort, men hon var fortfarande beslutsam om att tvinga fram striden i honom hellre än att avsluta det på en gång. Det var trots allt ett test, även om hon hade önskat att det var slut vid det här laget. Mest för att hon ville bearbeta känslorn…[Read more]

‘Mardrömmar beror väl på vem man frågar?’ undrade Ayperos med en skämtsam ton, medan han betraktade de två damernas tillgivenhet till varandra. Istället lät han sig sedan sätta sig ned och lyssna på vad Nenya hade att berätta.
‘Så klart…’ hummade han med en handviftning, lite tankfull kring deras nästa steg. Det fanns trots allt många vägar…[Read more]

Att vara tillsammans igen var en lättnad, och Isra sjönk tacksamt ned i en av fåtöljerna lagom till att vinet serverades. Hon, till skillnad från Nenya, fann det lätt att uppskatta de ömma gesterna från både Nenya och Ayperos, och kanske log hon lite för sig själv trots det allvarliga samtalsämnet. Hon gjorde sig inga föreställningar om att detta…[Read more]