Den ljushåriga alven gav Nenya en liten tankfull blick.
‘Som om du kommer ihåg något sådant, du var bara ett litet barn.’ konstaterade han. Men visserligen hade väl hans adoptivsyster Aetas varit något av den romantiska flickan, åtminstone i sina yngre dagar. I sin hand snurrade han sitt vinglas, lite som han brukade göra då han tänkte och event…[Read more]

Precis som Nenya och Ayperos så hade också Isra bytt från sina resekläder till något som bättre passade för en middagsbjudning. Som alltid så bar hon en typiskt böljande klänning med många lager skirt tyg och mer bar hud synligt än vad som var vanligt hos kvinnorna i Karm. Klänningen var hög i halsen, men dess rygg var bar och längs sidorna var kl…[Read more]

Villi gav Ylva en menande blick och ett något roat leende över Ranghildrs bitska svar till Odenstjärna. Drottningen verkade ju ha lite eld i sig hon också! Det, åtminstone, kunde den rödhårige tokstollen uppskatta.
‘Och hör sedan!’ tillade han efter att Ranghildr avslutat sin sista mening, och gjorde en gest med pekfingret mot Odenstj…[Read more]

Audgisil gav ifrån sig ett långsamt hummande, som om han inte förväntat sig något annat svar av Ylva än det hon gav. Nå, hon skulle väl ångra sig då hon svimmade av alkoholöverkonsumption kombinerat med blodförlust. Men sådana saker var bäst att lära sig själv. Ylva var ju fortfarande väldigt ung, nå så ung som han och Ranghildr varit ungefär då d…[Read more]

“Strunt!” utbrast drottningen åt Ylvas senaste ord att hon skulle lämna dem ensamma och reste sig upp för att vingla till lite och dra ner Audgisil till bänken igen medan hon fortfarande stod upp. I en liten korg tog hon fram två tygstycken som de hade kunnat använda och kastade den ena åt Ylva.

“Jag  hade inte tänkt att min kära make, dåren du…[Read more]

Medan Turin och Maeve hållit sin konversation hade Arand gjort sitt yttersta att ligga onaturligt stilla. En utmaning som fick hans muskler och kropp att skrika, men tur nog verkade inte någon vilja stanna länge och undersöka och Maeve hade all uppmärksamhet på sig. Då han äntligen vågade chansa på att han var ensam gled han ned från takstolarn…[Read more]

Återigen tog Audgisil en klunk av spriten, varför inte trots allt? Han hade hållit sig skarp och nykter länge nu för att hålla sinnet skarpt under sina förhandlingar, druckit sig mätt och galen på blod i Haukvik. Något han inte talat om än med Ranghildr, men lite sprit för att glömma det blodbadet var kanske på sin plats. Världen började få ett…[Read more]

Leoric verkade inte så bekymrad av Noah och vad han eventuellt tyckte om Leoric själv. Nå, han brydde ju sig inte heller. Trots allt hade han bara ögon för Sera i detta sällskap. Att han ens kommit dit till denna övergivna plats sade redan mycket om hans relation till Sera. Tyst var Noah, det sade väl något om den mannens kunskaper med. Över Ser…[Read more]

Det var långt ifrån svårt att se att ingen av dem trivdes i varandras sällskap och det gjorde Sera något illa till mods. Lite nervöst skiftade hon vikt på sina fötter, för att sedan sätta sig ner och dra ner Noah vid sin sida med ett försökt till ett leende.

“Leoric, var inte oförskämd. Noah.” rättade hon honom,  för att göra en nonchalant gest f…[Read more]

Ett förvånansvärt flickaktigt fnitter kom ifrån Ranghildr, ett som hon vanligtvis enbart hade för Audgisil när han sa sina dumheter – eller kanske sin familj. Hon kunde också se varför Asgeir var betuttad i denna kvinna. Fast det var inte svårt att se, om man kände pojken. Kinderna fick en vacker rödklädd rodnad när hon insåg hennes fnitter…[Read more]

Isras ord fick henne att skratta hjärtligt och om man såg noga fanns det kanske till och med en liten rodnad där på hennes kinder. Det var sällan, om nästan aldrig, som Isra talade om deras relation på det sättet och på något konstigt vis blev hon nästan lite varm av det. Fast för att inte låtsas om det, himlade hon med ögonen. Till middagen hade…[Read more]

Ayperos verkade nöjd över att de hade kommit till någon slags slutsats över situationen, och att resan troligtvis inte verkade vara gjord i onödan. De två damernas jargong fick honom att le lite, och han la en arm om dem båda och höll dem nära sig.
‘Så intellektuella som ni båda är hittar vi nog en bra användning, det råder ingen tvekan. Åh, d…[Read more]

Audgisil verkade inte överdrivet förvånad över Ranghildrs tänder som flög hit och dit, men samtidigt var det kanske något han gärna undvek. Och framförallt verkade han inte skylla på Ylva, han visste nog att det bara fanns en person att skylla på för kaoset, och det var Ranghildr. En förmåga hans kära dotter ärvt av henne med. Kvinnorna i han…[Read more]

Leoric satt kvar, kanske lite mer spänd och rastlös än förr, medan han väntade på att de han antog var Sera och en kompanjon skulle komma. Samtidigt försökte han vara avslappnad, de skulle ju inte dra till sig onödig uppmärksamhet heller. Adelsmannen sneglade sig omkring i värdshuset, som för att se om någon där inne hade reagerat på honom, ell…[Read more]

Lite nervöst tuggade Sera på sin underläpp. Kanske det hela var idiotier? Tänk om Leoric inte dök upp… Tänk om han dök upp med ett garde som tog henne. Eller tänk om de båda herrarna skulle börja bråka över henne. Det hade inte varit första gången något sådant hände. Men samtidigt var hon väl inte den hon en gång var. Eller? 

Inte s…[Read more]

Åt Audgisil prat om vilken kvinna Ylva ville bli, och att kriga mindre fnös Ranghildr något. Ett ämne de diskuterat sedan han satt sin fot på hennes första skepp. Där deras syn gick något isär. Även om hon skulle göra allt för att få tillbaka Kettil i liv och Maeve oskadad. Kunde hon inte rå för att finna något tycke om adrenalinet som pumpade vid…[Read more]

‘Vid gudarna…’ fnös han åt Ranghildr och hennes tand, nå han hade sett äckligare saker i sina dagar, mycket äckligare. Men det var en annan sak att se någon dåres tänder bli utslagna och sin hustrus tänder flyga ur munnen i en blodig pöl.
‘Ja, ja, du är värst av dem alla, Ranghildr.’ fnös han och skakade återigen på huvudet lite, för att bli li…[Read more]

Lite förvånat och skeptisk såg hon på tanden för att sedan rycka på axlarna och göra som Ylva sa. Däremot verkade den inte fastna riktigt och hon spottade snart ut den igen för att skrocka till något. Det fanns inte direkt något att göra efter att saken var gjord. För att sedan se mot Ylva med ett finurligt leende.

“Långt ifrån det värsta jag har…[Read more]

Hon viftade med ena handen, som för att vifta undan demonens ord, men hon gjorde det med ett svagt leende på läpparna, ett leende som blev lite bredare när Nenya lutade sig fram för att kyssa hennes nästipp. Hon kunde inte låta bli att sucka nöjt, men för att inte spä på Nenyas redan stora ego så himlade hon lite med ögonen och sträckte sig…[Read more]

Ranheims befästa kärna närmade sig och hon fick motstå impulsen att se sig om efter Arand. Vart han än var nu så fick hon lita på att han visste vad han gjorde och att han skulle klara sig osedd undan Turins män. Att han kanske redan skulle kunna vara påkommen och oskadliggjord var en tanke hon inte tänkte underhålla.

”Så det är inte längre en…[Read more]