Tiden stod verkligen still där i restaurangen. Var det inte samma personer som serverade dem – när de var unga? De gången när Alienna hade insisterat på att de skulle öva på portaler tillsammans. Senare förstås förstod han att det kanske snarare var ett sätt att fly undan en stund, att de två unga kunde vara ensamma. Blicken vandrade mot solen s…[Read more]

Lätt nickade Tath’nel åt Bains förslag – även om det förstås gick emot lite. Fast denna gången skulle han nog behöva svälja sin stolthet. Fast det smakade bittert. Åt Aliennas söta sätt kunde han inte rå för att skratta varmt över hur hon hade så svårt att be om ursäkt – eller för den delen hur magen kurrade så högt.

“Om de inte hört din ilskna…[Read more]

Förstås var det inte svårt att se hur hon nästan stelnade till vid hans namn. Dåraktigt tänkt att vara så förbannat ärlig. Samtidigt vad hade han att dölja för henne? Förutom hela sin existens. Kanske det snarare var en del av hans stolthet som hade gjort tanken att presentera sig som någon annan än sig själv. Eller fåfängan? Trot…[Read more]

Ett svagt leende fanns på Nenyas läppar, lite som om hon inte riktigt trodde på faran som Athanishka verkade se i deras framtid. Förstås mindes hon inte heller att hon hade forna nära och kära som letade efter henne. Men hon kunde inte rå för att fnittra till lite över de dramatiska ord som lämnade alven. Milt strök hon en hand igenom hennes hår…[Read more]

Orden om kejsaren nickade Toku lätt. Det fanns förstås något i det som han sa. Även om hon inte riktigt ville erkänna det – för inte hade väl hennes Okaji varit lika bortskämd? Tanken på en flyktväg dock fick henne att grimasera. Osäker på hur hon skulle ta sig ut – förstås visste hon hur man kunde komma ut som tjänare. Men… var den vägen verkl…[Read more]

Sanden var levande på ett annat sätt än den skog och berg hon var van med. Det var nästan som om det påminde om havet. En liten rysning gick igenom hennes ryggrad. Det var något hon aldrig riktigt hade uppskattat – dess böljor blå och vilda sätt. Sen var väl inte direkt den varma solen något att föredra för henne och det delikata hud som de flest…[Read more]

Förvånad – som om hon tyckte att inte någon lång tid alls hade gått – såg Ninurith upp ifrån sin bok. För att sedan slå igen den med en smäll och lägga undan den i sin axelväska som hon tycktes bära på jämt. Hon lade läderremmen på sin axel och kramade milt hennes händer sedan.

“Har jag inte alltid varit din riddare i skinande rustning?” frågad…[Read more]

Komplimangen fick henne att rodna lätt. Det värmde sådär skönt på både kinderna och magen. Vilket fick henne att slå ner blicken.  Lite skamset strök hon undan några av de mörka slingorna bakom örat för att se försiktigt upp mellan sina långa ögonfransar.

“Förlåt, det är bara det att era händer är smutsiga och… tanken på smuts stressar mig.” e…[Read more]

Ilsket blängde Trond efter riddaren – inte direkt hans riddare i skinande rustning. Även om han nu hade försökt göra ett gott intryck. Räddare i nöden. En liten fnysning lämnade hans läppar och han vände sig om. Varför skulle han ens bry sig om människorna? Visste han inte vad de gjorde för att förpina de som var annorlunda.

“Inte i mer problem.…[Read more]

“Betalning? Det tror jag knappast att du kan och få runmagiker vill beblanda sig med sådan mörk magi som du har där.” hummade Tath’nel fortfarande med en lite nyfiken glimt i de gråblåa ögonen för att sedan låta blicken vandra mot skuggorna igen. Rädd för det som rörde sig där, eller kanske det bara var i hans sinne?

Det var först då han märkte…[Read more]

Skrattet värmde, även om det gjorde Toku lite nervöst. Kanske hon hade sagt något dumt? Förhastat sig helt enkelt. Så djupt oroad var Toku att hon fastnade helt i sina tankar och inte riktigt hörde förklaringen för att inte vakna förrän hon var så mycket närmare henne och vågade känna på hennes tyg. Med sina smutsiga händer. 

G…[Read more]

Förvirrat såg Ninurith ner på handen till sin vän. Som om hon försökte placera vad hon sa. Var det så? Det hade skett mer och mer de gågna året att hon hade haft svårt att helt minnas vad som var nutid och förr. Lite osäkert skrattade hon och klappade sin väns hand.

“Ah, ja, förstås. Det var det jag menade. Börjar visst bara bli trött! Ska vi k…[Read more]

Starka nypor hade alltid Alienna haft, det var inte direkt första blåmärket som hon hade lyckats sätta på hans kropp. Men det var inte direkt som om han hann tänka så mycket över det. Dels så var han förstås irriterad på Aliennas sätt – kunde hon aldrig sätta sig in i hans synvinkel? Samtidigt som… det rev i honom för att fortsätta att…[Read more]

“Inte? Du tänker inte be och böna inför Lloth?” frågade han och såg mot handen som smälte in i mörkret och rynkade lite på näsan. Det var inte svårt att känna att det var något mörkt med det – en förbannelse? Nej, inte något sådant…  Han snörpte på munnen något och funderade över namnet. Visst var det väl bekant?  Eller kanske det snarare var…[Read more]

En hälsning på, det som de här uppe såg som det mörka språket, var inte direkt något som han trodde sig stöta på. Skrämde honom snarare, men det var något med hennes sätt som gjorde att han avvaktade sin attack. Trots allt var de båda i månljuset nu, inte direkt mörkeralvernas essä. Att så tydligt lämna sin trygghet och den slöja mörker som…[Read more]

Andetagen som nästan hackade sig ur häxan fick Nenya att le. Hon hade alltid förstås tyckt om att leka med elden – speciellt när hon var nära att bränna sig på den. Men det var alltid intressant att se hur långt hon kunde gå innan det väl behärskade rasade och gav in. Den kalla stenytan fick hennes hy att knottra sig. Närheten som var så berusande…[Read more]

Det desperata skriket som lite ekade kring stenarna omkring dem fick Tath’nel att le något bredare. Kanske något lite mer ungdomligt bakom hans fasad av allvarligheter. Frågan som ynglingen ställde fick honom att spänna sig – ett ämne som han själv lite hade undvikit. Mest för att han var rädd för svaret. Mycket hade ändrats och var han egentligen…[Read more]

Förstås fanns det något där i vad hon sa – den kittlande känslan när man tog ett steg utanför det trygga hemmet. Tanken på målet som inte fanns. Fötterna som ledde henne snarare än huvudet. Som vanligt verkade hon försvinna lite i sina egna tankar och vaknade inte förrän den absurda idén att blanda in Alienna och Aenya. Det fick henne att rynk…[Read more]

Tussie berättade allt hon visste om Iselem, vilket i och för sig inte var mycket.  Nära till noll, för att vara helt ärlig. Men när hon berättade om det målade hon upp det med sina händer med nästan förstora gester för den lilla kropp hon hade.

Sand överallt, både varm och kall när de små fötterna sjönk ner i den.  Solen gassade och var kan…[Read more]