Nästan innan Rhig hade hunnit svara, eller för den delen öppna dörren, hade Renn börjat röra sig vidare. Det verkade ständigt finnas ett svagt leende där på hennes läppar. Även om det inte gick upp till ögonen, allvarliga som de vanligtvis var och stränga. Snabbt nickade hon åt den yngre kvinnans svar. Utan att riktigt låta sin uppmärksamhet…[Read more]

I rummet, som verkade vara någon blandning av ett kontor och sällskapsrum, tittade Renn upp från sitt skrivbord. Det låg en del papper där framför henne, signerade med ett enkelt R. Trots allt var hon bland de få som kunde skriva och läsa där. En vacker vit vargpäls mantel höll henne varm och var en vacker kontrast till det röda håret som nästan s…[Read more]

Lite förvånat kände hon Verenas huvud mot sin axel och hon lade hastigt sina armar omkring henne för att hålla henne hårt en stund. Helt i tystnad. Mjukt lät hon sedan sina händer stryka hennes rygg medan hon funderade på vad hon skulle säga. Vad fanns det ens för ord som kunde göra någonting bättre?

“Det är få…” hummade Vinga, ett simpelt kon…[Read more]

Det dröjde inte långt innan Sloan var tillbaka i sin roll som ledare, det var inte allt för sällan som det sipprade ur honom. Även om hon ibland förbannade honom för det. Allt för många var irriterade när en gammal gubbe, en alkolist, kunde få folk att följa bättre än en ungtupp som hade pengar och titeln. Tacksamt klappade hon honom på axeln för…[Read more]

När Faegrim började tala om sitt hem fnös Rushla – uppenbart att hon kanske inte riktigt höll men hon hade svårt att riktigt hålla borta ett brett leende över de bådas iver. Framför allt Lia, den nya bekanta. Fast när det gick från främling till bekant… det var hon inte riktigt säker på. Men innan hon hann försvinna in i sina egna tankar skakade…[Read more]

Att hon faktiskt fortsatte på hans skämt fick honom att rodna – och kunde han se en rodnad där på henne med? Han harklade sig igen och såg bort en kort stund. Oförmögen att riktigt säga något. Tystnaden lade sig mellan dem och de var inte förrän vedkubben blev två som något skar igenom tystnaden.

“Säkert! Så du gör mot alla.” sa han till  slut…[Read more]

Allt hade gått hyfsat bra på ritten dit, fram till hon dök upp bakom henne. Det var nära på att han skulle ramlat av hästen, men kanske var det just kvinnan själv som höll honom uppe. Åt försökte att överraska honom fnös mörkeralven lätt. Trots allt ville han inte erkänna någon svaghet.

“Säkert skulle det gå att få det att se ut som en mantel, o…[Read more]

För att försöka styra bort ämnet något, kunde hon inte rå för att le lite. Trots hennes ilska så var det något sött där över Verena. Inte som Sloan, för söt var inte ordet hon skulle beskriva honom med… Kanske en gång han hade varit stilig men inte direkt. Hon skakade på huvudet lätt.

“Åh, buhu! Som om jag vet allt om dig. Du vet, mitt namn är…[Read more]

Lite förvirrat rynkade hon på ögonbrynen. Fungerade i Kaelred?  Som om det skulle göra det! Det var ju trots allt en av orsakerna som hon varit på flykt i så många år. Hon fnös något åt det hela, som om hon inte riktigt trodde på det själv. Bestämt stod hon kvar med sina armar korsade.

“En fantasi Aenya, som jag var dum nog att tro på i unga d…[Read more]

Förvirrat hörde han rösten till Agaroth i sitt huvud, något som vanligtvis ockuperades av en mörkare lenare röst. Detta var betydligt mer behagligt även om han ryckte till lite först av rädsla. Försiktigt log han mot magikern, osäker på hur han egentligen skulle svara henne men han hade ett hjälpsamt grepp om magikern för att sedan börja röra si…[Read more]

Åt Ayperos förlag rynkade hon något på ögonbrynen. Inte alls nöjd över tanken. Den typen av makt var trots allt inget som hon begärde eller ens önskade sig. Speciellt när det skulle betyda att hon många dagar skulle vakna upp utan varken Ayperos eller Isra. Hon ville grimasera och säga något spydigt – eller för den delen protestera. Men istället…[Read more]

Drömmarna. Ja, det fanns nog några drömmar som hemsökte henne med. Fast å andra sidan hur många timmar sömn behövde hon egentligen? Inte tillräckligt många för att lägga dem allt för mycket på minnet.  Så kanske det fanns en poäng och mening i det som Ambrosina sa.

“Livvakt? Åt mig? Som om jag skulle behöva en!” skrattade Nenya för att luta sig l…[Read more]

Faegrims sätt att lyckas måla en bild med sina ord fick Rushla att le. Om det var någonting som hon älskade var det berättelser, speciellt så detaljerade så att hon kunde se eller nästan känna den overkliga verkligheten.  Åt Lias fråga rynkade hon lätt på ögonbrynen. Det svårt att riktigt föreställa sig den gamle mannen som en älva och hon förs…[Read more]

Lögnen som Verena sa var förstås inte svår att genomskåda, men hon valde att inte kommentera den just då utan gav henne ett svagt leende. När väl Sloan hjälpte henne upp försökte hon få bort en hel del smuts ifrån kroppen och kanske var det mer tydligt hur naken hon var. Inte för Vinga verkade allt för brydd och lyssnade på Sloans och Verenas pra…[Read more]

Minsann var kvinnan framför henne märklig. Eller kanske det inte var en kvinna? Sera letade i huvudet efter vad det skulle kunna vara hon kunde inte rå för att skratta lite åt de vidunder som kom in i hennes huvud. Många som inte riktigt matchade, men kanske var lite närmare än hon ville erkänna.

“Ta inte detta som något otrevligt, det är bara d…[Read more]

Orken som hade stått och torkat glas med sina grova händer. En stressande åsyn, med tanke på hennes stora, klumpiga händer kring de delikata glasen. Det var inte första gången som hon hade förstört glasen. Åt Faegrims ord grimaserade hon lätt. Så länge han betalade skulle väl allt vara frid och fröjd. Fast Faegrim brukade ha pengar, annars hade ho…[Read more]

Tröttheten och smärtan inuti hennes kropp var svår att skaka av sig och fokusera på någon annan där. Istället för att svara letade hon upp Sloans hand för att trycka den lätt som för att visa honom tacksamhet och att hon levde. För att sedan dra ett rosslande andetag. Fortfarande med tankarna virvlande i hennes huvud. Vilka hade överlevt? El…[Read more]

Tanken på att föredra att flyga framför en hästrygg eller sina fötter… Det var en märklig och onaturlig sak för mörkeralven. Även om han inte riktigt var vän med hästar heller. Stora bestar som inte riktigt var… lika nätta och smidiga som han hoppas på. För inte var det så att han skulle kunna vara en dålig ryttare. Han öppnade munnen…[Read more]

Storögt hade Ter’ath sett på striden. Lite som ett litet barn som fastnat för något nytt och underbart. Kanske också för att mörkret skrämde honom. Mer än vad han ville erkänna. Lika mörkt som ögonen som han såg i varje skugga. Men mitt i mörkret fanns ett ljus trots allt, hans Agaroth. Eller inte skulle han kunna säga hans… Bara tanken på det…[Read more]

Blicken var på striden nedanför hennes klor. Ett tag cirkulerade hon över fältet. Vart skulle vara det bästa att börja? Kaoset nedanför var svårt att riktigt greppa. Det fanns flera utfall, men vart som skulle vara det bästa att börja på var en svår nöt att knäcka. Förstås var det inte svårt att se att deras kompani fortfarande var i underläge…[Read more]