Kinderna verkade bli ännu rödare efter hennes smekning och ord. Som om hon verkligen brydde sig om henne. Och att hon stod nära nog för Vinga att känna Verenas andetag mot sig. Bara tanken fick det att pirra inombords.

“Rida själv?” fnös Vinga, som om hon vaknade till lite efter Verenas ord och rynkade lätt på ögonbrynen och gestikulera…[Read more]

Nervöst rörde hon sina hårtoppar medan hon rörde sig ned för de slingrade korridorena ännu längre ner i bergsdjupet. En trappa till och de var nere i fängelset. En liten suck lämnade hennes läppar och hon höll fram sin hand för att stoppa kvinnan innan hon fortsatte.

“Det jag visar dig, är en välbevarad hemlighet. Den får inte komma ut. Förs…[Read more]

Logik hade aldrig riktigt varit Nenyas största sida. Även om hon förstås försökte få bort sina känslor var det svårt att helt hålla dem borta. Speciellt nu. Hon hade inte sett dem på… ett tag och hade hoppats på ett mer hjärtligare återseende. Istället hann de knappt sätta sig ner innan de sköt iväg henne igen. Det var inte svårt att se henn…[Read more]

Svaret hon först fick gjorde att det ryckte lätt i mungiporna. Det lät nästan lite sött och oskyldigt. Kanske var kvinnan nervös. Inte för att det var oacceptabelt förstås. För att vara ärlig hade hon varit rätt bra att hålla sina fällor för sig själv och några få av de närmsta männen. Mest för att… vem kunde man egentligen lita på?

Här tvinga…[Read more]

Åt Lias kommentar att det förmodligen var drycken och inte magin som gjorde att Faegrim tappat bort en kväll fick Rushla att skratta. Ett varmt och mörkt skratt som fick några av glasen att darra till. Hon slog sin stor hand i bardisken som fick ännu några glas att klinga nervöst till.

“Hör, hör! En smart kvinna, minsann. Det är nog mer än en…[Read more]

Åt hennes rappa tunga fnös mörkeralven något, det var svårt att säga om det var på grund av att han fann henne roande eller irriterande dock. Eller kanske en blandning? Hårt höll han i tyglarna. Egentligen önskade han inte mycket mer än att komma av denna best.

“Så här menar du?” frågade mörkeralven och försökte sig på ett leende när han vä…[Read more]

Åt hennes ord nickade Renn lätt, nöjd över att hon verkade förstå allvaret. Utan att vänta desto med nickade hon framåt för att börja röra sig. Det var fortfarande rätt tomt och tyst i korridorena, de flesta verkade ha tagit sovmorgon efter den stora festen igår. För att vara ärlig så kändes det nästan bättre så.

“Man vet aldrig. Bättre att…[Read more]

Nästan innan Rhig hade hunnit svara, eller för den delen öppna dörren, hade Renn börjat röra sig vidare. Det verkade ständigt finnas ett svagt leende där på hennes läppar. Även om det inte gick upp till ögonen, allvarliga som de vanligtvis var och stränga. Snabbt nickade hon åt den yngre kvinnans svar. Utan att riktigt låta sin uppmärksamhet…[Read more]

I rummet, som verkade vara någon blandning av ett kontor och sällskapsrum, tittade Renn upp från sitt skrivbord. Det låg en del papper där framför henne, signerade med ett enkelt R. Trots allt var hon bland de få som kunde skriva och läsa där. En vacker vit vargpäls mantel höll henne varm och var en vacker kontrast till det röda håret som nästan s…[Read more]

Lite förvånat kände hon Verenas huvud mot sin axel och hon lade hastigt sina armar omkring henne för att hålla henne hårt en stund. Helt i tystnad. Mjukt lät hon sedan sina händer stryka hennes rygg medan hon funderade på vad hon skulle säga. Vad fanns det ens för ord som kunde göra någonting bättre?

“Det är få…” hummade Vinga, ett simpelt kon…[Read more]

Det dröjde inte långt innan Sloan var tillbaka i sin roll som ledare, det var inte allt för sällan som det sipprade ur honom. Även om hon ibland förbannade honom för det. Allt för många var irriterade när en gammal gubbe, en alkolist, kunde få folk att följa bättre än en ungtupp som hade pengar och titeln. Tacksamt klappade hon honom på axeln för…[Read more]

När Faegrim började tala om sitt hem fnös Rushla – uppenbart att hon kanske inte riktigt höll men hon hade svårt att riktigt hålla borta ett brett leende över de bådas iver. Framför allt Lia, den nya bekanta. Fast när det gick från främling till bekant… det var hon inte riktigt säker på. Men innan hon hann försvinna in i sina egna tankar skakade…[Read more]

Att hon faktiskt fortsatte på hans skämt fick honom att rodna – och kunde han se en rodnad där på henne med? Han harklade sig igen och såg bort en kort stund. Oförmögen att riktigt säga något. Tystnaden lade sig mellan dem och de var inte förrän vedkubben blev två som något skar igenom tystnaden.

“Säkert! Så du gör mot alla.” sa han till  slut…[Read more]

Allt hade gått hyfsat bra på ritten dit, fram till hon dök upp bakom henne. Det var nära på att han skulle ramlat av hästen, men kanske var det just kvinnan själv som höll honom uppe. Åt försökte att överraska honom fnös mörkeralven lätt. Trots allt ville han inte erkänna någon svaghet.

“Säkert skulle det gå att få det att se ut som en mantel, o…[Read more]

För att försöka styra bort ämnet något, kunde hon inte rå för att le lite. Trots hennes ilska så var det något sött där över Verena. Inte som Sloan, för söt var inte ordet hon skulle beskriva honom med… Kanske en gång han hade varit stilig men inte direkt. Hon skakade på huvudet lätt.

“Åh, buhu! Som om jag vet allt om dig. Du vet, mitt namn är…[Read more]

Lite förvirrat rynkade hon på ögonbrynen. Fungerade i Kaelred?  Som om det skulle göra det! Det var ju trots allt en av orsakerna som hon varit på flykt i så många år. Hon fnös något åt det hela, som om hon inte riktigt trodde på det själv. Bestämt stod hon kvar med sina armar korsade.

“En fantasi Aenya, som jag var dum nog att tro på i unga d…[Read more]

Förvirrat hörde han rösten till Agaroth i sitt huvud, något som vanligtvis ockuperades av en mörkare lenare röst. Detta var betydligt mer behagligt även om han ryckte till lite först av rädsla. Försiktigt log han mot magikern, osäker på hur han egentligen skulle svara henne men han hade ett hjälpsamt grepp om magikern för att sedan börja röra si…[Read more]

Åt Ayperos förlag rynkade hon något på ögonbrynen. Inte alls nöjd över tanken. Den typen av makt var trots allt inget som hon begärde eller ens önskade sig. Speciellt när det skulle betyda att hon många dagar skulle vakna upp utan varken Ayperos eller Isra. Hon ville grimasera och säga något spydigt – eller för den delen protestera. Men istället…[Read more]

Drömmarna. Ja, det fanns nog några drömmar som hemsökte henne med. Fast å andra sidan hur många timmar sömn behövde hon egentligen? Inte tillräckligt många för att lägga dem allt för mycket på minnet.  Så kanske det fanns en poäng och mening i det som Ambrosina sa.

“Livvakt? Åt mig? Som om jag skulle behöva en!” skrattade Nenya för att luta sig l…[Read more]

Faegrims sätt att lyckas måla en bild med sina ord fick Rushla att le. Om det var någonting som hon älskade var det berättelser, speciellt så detaljerade så att hon kunde se eller nästan känna den overkliga verkligheten.  Åt Lias fråga rynkade hon lätt på ögonbrynen. Det svårt att riktigt föreställa sig den gamle mannen som en älva och hon förs…[Read more]