‘Som du försvarade, ja. Som jag försvarade, en gång, ja där också.’ höll Aenya med, lite sorgset.
‘Men efter att de lät mig lida under tortyr i Iserion såg jag vad skogsalver var värda för dem.’ hon skakade på huvudet över de bistra och våldsamma minnena.
‘Jag gav allt, liksom så många andra, och förlorade därefter allt, men drottningen lyft…[Read more]

Arand följde med spänning med vad som skedde, försökte finna en öppning, något sätt att närma sig. Men i slutändan, vad var poängen? Han skulle väl bli fångad hur han än gjorde, hur försiktig han än försökte vara. Turin och Maeve var bara för välbevakade och väleskorterade. Något tom kände han sig då porten stängdes, han kvar i mörkret utanför,…[Read more]

Asgeir skrattade lite åt Ylva, kanske glad han med över att det inte verkade finnas så mycket spänning mellan dem. Åtminstone inte negativ sådan. Så han nickade.
‘Visst, visst, för en som lever i en smedja dagarna i ända har du väl bränt bort all din känsel.’ retades han, för att haja till lite över hennes andra kommentar. Vad brukade hon g…[Read more]

Ayperos sneglade på Nenya, ett svagt tankfullt leende över hennes uttryck och sätt. Kanske antog han, eller kände, att det låg mer där under ytan. Men han valde att inte lägga sig i denna diskussion så mycket, utan höll sig utanför och observerade. Detta var något för dessa tre lösa relationer att sammanfoga, och hur han än vände och vred på de…[Read more]

Kanske i ett försök att hitta styrkan att fortsätta denna charad så såg hon som hastigast på Ayperos, mötte hans blick med sin, ty även om han dolde sitt rätta jag så kunde hon fortfarande känna det uråldriga däri, styrkan som han besatt och som han, och Nenya, valt att dela med henne. Hon insöp det för ett ögonblick, lät det stärka henne, in…[Read more]

Nå… Där kunde de åtminstone enas, att heder var en enkel ursäkt och en fälla som de flesta av hennes landsmän gärna föll i, henne själv inkluderat. Var det inte vad som så många gånger hindrat henne, som fortsatte att hindra henne från att avsluta detta krig en gång för alla? Hon tänkte på Arand och hans ord och det knöt sig i magen.

När…[Read more]

Aeldir lyckades samla sig relativt snabbt dock, trots denna uppenbarelse. Bättre att fokusera på nuet, på det som fanns än det som var förlorat. Så klart tänkte han kanske inte i de banor som dessa nu tänkte om honom, men det gick inte att missta att han hade någon typ av vikt, någon typ av makt. Men till skillnad från Izotar och Ziyaté som…[Read more]

Asgeir skrattade lite åt konflikten hon verkade känna, och visst han kunde förstå att det var stressande. Men för henne var de ju bara vanliga personer, hans föräldrar, så han hade nog inte riktigt samma perspektiv som henne. Att han var en prins betydde inte så mycket för honom, speciellt då han inte vuxit upp som en.
‘Sluta nu, mina föräldrar…[Read more]

Asgeir kände sig ovanligt nervös i den stunden. Som om det låg en tyngd mellan dem efter händelsen innan, även om det varit mellan henne och hans mor. Nå, han skulle bara få klampa vidare genom träsket han grävt sig in i för att försöka lösa detta.
‘Oroa dig inte, mor klarar sig alltid. Och… verkar som om han rödhåriga fick ordning på hen…[Read more]

Ithia log nöjt då de rörde sig bort från akademin och på vägarna mot Nirona, där de nog skulle hitta värdshuset de talat om. Det var ju inte varje dag Smarriga Smulan dök upp, men en dag som denna fick man ju inte missa. Lite nyfiket lyssnade hon på berättelsen som deras nya bekantskap berättade, lite medlidande rörde hon lätt på hennes arm.
‘M…[Read more]

Asgeir mådde ungeför på samma sätt som Ylva. Det hade varit intensiva dagar av fest och till och med slagsmål med sin bror. Han kände sig mör på fler än ett sätt, men snart väntade äventyr. Inombords kände han sig exalterad, ivrig på att ge sig av och lämna allt detta bakom sig en stund. Allt detta kaos med hans mor och Ylva bekymrade hono…[Read more]

Leoric kände sig ovanligt frustrerad där i Seras och Noahs sällskap. Kanske var han lite spänd att vara där i denna plats som dessa smutsiga bybor kallade hem. En håla var vad det var. Han var rastlös och ville därifrån. Lika otåligt väntade han nu på att Sera skulle förklara vad som skulle ske nu. Men han lyssnade intensivt, egentligen h…[Read more]

Villi såg lite trött på Ylva då hon kom in, och nickade bara och tog emot stopet.
‘Skål för Hel!’ sa han lite sarkastiskt, där han satt, och tog en slarvig klunk.

Audgisil la en liten beskyddande arm om Ranghildr då det varit så mycket skrik och gap. Hon var en stark kvinna, men även hon hade känslor. Han gav henne ett litet leende.
‘H…[Read more]

Villi var snart vid Ylvas sida igen, med en liten fnysning.
‘Vem tror han att han är, hm?’ frågade han med en nickning mot Odenstjärna, som han på något vis undkommit utan större dramatik. Han gav även Odenstjärnas dotter en lite märklig blick.
‘Så vedervärdig är jag väl inte, som hon får mig att se ut med sin reaktion?’ undrade han, nästan lite s…[Read more]

Tanken på att hon skulle behöva låtsas som om detta var något hon gjorde på någon slags känslomässig grund gjorde henne lite obekväm till mods, trots allt hade hon inget egentligt intresse av att knyta några nya familjeband, men möjligheten var för bra för att ignoreras. Denna man, hennes direkta släkting, hade band och kontakter som hon aldrig sk…[Read more]

‘Hel har inget med detta att göra!’ sa Villi ilsket till svar, och pressade ett inger mot hennes panna så runan började glöda där med. Audgisil var snabbt där vid Ranghildrs sida, i syfte att stöda henne, men Villi gjorde en ilsken gest åt honom.
‘Håll dig borta nu om du vill att lilla fröken våldsam här ska bli frisk igen!’ väste han, obrydd…[Read more]

Aenya flinade lite roat åt vad Vinga sa, och klappade henne på axeln.
‘Åh du vet nog att du vill, men det är så det ska låta!’ sa hon muntert, och kramade entusiastiskt om Vingas axel med en hand, för att se på den unga druiden mittemot dem. Hennes gröna ögon betraktade Eranya, som om bara viljekraft kunde få henne ur sitt blyga skal.
‘Per…[Read more]

Asgeir kunde inte riktigt påstå att han förstod vad hon pratade om. Han var dock rätt trött, slagen och bultande av värk efter dagens kamp, och kanske något för mycket mjöd därefter. Att ha stött på Ylva var en märklig slump han inte räknat med, då han gått för att få lite egen tid. För några dagar sedan hade de knappast känt varandra, nu verkade…[Read more]

Villi var inte direkt bekväm med denna typ av konfrontation, och drottningens blick var allt annat än behaglig. Audgisil gav hela situationen bara en enkel blick, innan han la en arm om Ranghildr.
‘Låt oss gå hem.’ sa han istället. ‘Vi behöver båda sömn.’ och trots allt hade en mycket yngre kvinna slagit henne blå och gul denna dag, det kanske v…[Read more]

Audgisil kände sig lite vemodig över ämnet som tagits upp, det var trots allt något han tänkte på varje dag – trots att det sällan pratade om det. Att Ranghildr skulle ta på sig skulden för det var inte direkt något han önskade. Han visste inte riktigt heller vad han skulle säga eller göra då de öppnade dörrarna och Villi och Ranghildr börja…[Read more]